Arafat fri i natt

Aftonbladet bland de första hos den palestinske ledaren

NYHETER

RAMALLAH

Strax efter midnatt hävde Israel blockaden av Yassir Arafats högkvarter i Ramallah.

Afonbladets utsände var en av de få journalister som lyckades ta sig in till den palestinske ledarens första möte med pressen.

Det blev ett kort möte. Yassir Arafat såg trött och tärd ut. Men kraften i hans ilska går inte att ta fel på.

Visade sin vrede Fri i natt var Yassir Arafat mycket upprörd och kallade Israels agerande vid Födelsekyrkan i Betlehem för ett brott. - Vad som händer mig här är inte viktigt. Det som betyder något är det som händer i Födelsekyrkan och det är ett brott, sade den palestinske ledaren vid presskonferensen i natt.
Foto: AP
Visade sin vrede Fri i natt var Yassir Arafat mycket upprörd och kallade Israels agerande vid Födelsekyrkan i Betlehem för ett brott. - Vad som händer mig här är inte viktigt. Det som betyder något är det som händer i Födelsekyrkan och det är ett brott, sade den palestinske ledaren vid presskonferensen i natt.

Efter en fem minuters ilsken utläggning om Israels fortsatta belägring av Födelskyrkan i Betlehem reste han sig och gestikulerade vilt.

- Ni journalister är pinsamma med era frågor, röt han, och hans livvakter banade väg för honom när han störtade ut ur rummet.

Utanför sammanträdesrummet och i trappan ner till de kontorsrum där palestinska säkerhetsmän och internationella fredsaktivister levt i en månad, trängdes de journalister som ännu inte kommit fram.

- Vad var det för fråga som gjorde honom så förbannad, undrade alla, men ingen kunde riktigt svara på det.

- Han är nervös och sliten helt enkelt, sa en arabisk journalist.

Drog sig tillbaka vid niotiden

Utanför på Arafats gårdsplan samlades snart hundratals Ramallahbor och fler fortsatte att komma i en strid ström som slingrade sig in från den centrala staden.

På trappan framför kontoret samlades resterna av aktivistgruppen Tanzim, Arafats milis, med sina kalaschnikov automatgevär.

- Med vårt blod försvarar vi vår ledare Yassir Arafat, ropade de.

Det gjorde de nu inte. Israel intog Ramallah utan större svårigheter, och de enda som gjorde förluster i strid var de palestinska säkerhetsstyrkorna kring Arafat.

Men inte heller de hade mycket att sätta emot den modernt utrustade och vältränade israeliska armén.

Israels tillbakadragande, som inleddes vid niotiden på kvällen, var ett resultat av amerikanska och engelska medlarinsatser.

Israels premiärminister Ariel Sharon hade tidigare vägrat att häva Arafats husarrest, så länge denne skyddade fem personer misstänkta för delaktighet i mordet på den israeliske turistministern och en person misstänkt för vapensmuggling.

Kompromissen blev att de personer som Israel ville ha utlämnade i stället ska hållas i palestinskt fängelse i Jeriko, vaktade av amerikanska och brittiska fångvaktare.

Soldaterna ville åka hem

På avstånd kunde vi se en febril aktivitet inne i det muromgärdade högkvarteret, när polisbilar med blinkande ljus hämtade upp fångarna.

Så snart beskedet kommit att fångtransporten nått Jeriko började de israeliska trupperna lämna sina ställningar både inne i högkvarteret och i det kvadratkilometerstora område runtomkring, där man upprättat posteringar med prickskyttar och pansarfordon.

Vi stod intill en israelisk postering som bevakade den israeliska reträttvägen.

Efterhand som pansarbandvagnar, lastbilar, stridsvagnar och jeepar rullade norrut ur staden, blev soldaterna alltmer lättsamma: de skämtade med varandra och sjöng medan de brände papper, tog ner maskeringsnäten och packade tunga vapen och ammunition i pansarbandvagnarna.

Uppenbarligen ville de inte stanna här en minut längre än nödvändigt.

- Hemåt, hemåt, hemåt, ropade de.

Fast i Ramallah sedan december

Mats Gezelius