Deras pappa dör utan ny lunga

Glenn, 34, måste hållas nedsövd i väntan på nytt organ

NYHETER

LINKÖPING

Varje dygn är en fasansfull kapplöpning med tiden. Ska det där livsavgörande samtalet komma?

Anna Gillberg, 34, väntar och väntar. Men telefonen är tyst.

Hur länge till ska hennes älskade Glenn klara av att leva?

Fruktansvärd väntan Mattias, 8, och Amanda, 10, vädjar tillsammans med mamma Anna, om en donator till pappa Glenn, 34. Foto: Lars Rosengren
Foto: lars rosengren
Fruktansvärd väntan Mattias, 8, och Amanda, 10, vädjar tillsammans med mamma Anna, om en donator till pappa Glenn, 34. Foto: Lars Rosengren

Anna och barnen Amanda,11, och Mattias,9, vet att det nu bara handlar om högst ett par veckor. Sedan orkar Glenns lungor inte längre.

- Allt vårt hopp står till en transplantation och det är fruktansvärt bråttom. Men det finns inga organ, ingen donator, så både vi och läkarna är helt hjälplösa, säger Anna.

Kände sig trött och hostade

Hon berättar om hur hennes aktive och vältränade Glenn började bli dålig för två år sedan. Tappade konditionen och undrade varför han ständigt kände sig trött. Varför han hostade allt oftare.

- Jag övertalade honom att gå till vårdcentralen som skickade honom vidare till universitetssjukhuset här i Linköping. Efter lungröntgen ställde läkarna diagnosen lungfibros, en sorts inflammation som kan ge allvarlig ärrbildning.

- Hur tränar man bort sådant? undrade Glenn.

Nej, sjukdomen gick inte att träna bort. I stället blev Glenn Gillberg allt sämre. I höstas började man diskutera en lungtransplantation och en utredning gjordes.

- Vi fick veta att en transplantation skulle göra honom helt frisk, berättar Anna.

Under vintern och våren har Glenns tillstånd försämrats. För tre veckor sedan blev läget akut. Han ligger nu nersövd på intensivvårdsavdelningen, han är kopplad till respirator.

Under tiden pågår sökandet efter lungor som passar. Samtliga transplantationskliniker i Sverige är larmade. Hittills förgäves.

- Glenn har högsta prioritet, han står överst på väntelistan. Varje gång telefonen ringer hoppas jag och barnen att det ska vara sjukhuset - att man har hittat en donator.

Anna tystnar, så säger hon:

- Han kan ju bli helt frisk om bara" Det är så frustrerande - och så svårt att förklara för barnen.

"Viktigt att prata om donationer"

Om bristen på organdonatorer i Sverige säger hon:

- Alla vill vi ju ha hjälp om vi drabbas av sjukdom och behöver organ. Därför är det väldigt viktigt att vi också pratar om organdonation med våra anhöriga.

- Jag vill säga till alla människor: våga prata om det svåra. Skriv på donationskortet - för just ditt beslut kan rädda liv!

Ebba von Essen