Oron sprider sig i Åmsele

”Hoppas hans frihet inte blir långvarig”

FÖRSONINGENS PLATS På Åmsele kyrkogård finns en sten till minne av de fruktansvärda morden på Sten, Ewa och Fredrick Nilsson 1988. Minneslunden har fått namnet Försoningens plats. - Jag kände familjen Nilsson väl. Det var en av de svåraste perioderna i mitt liv, säger präster Arvid Dsinnejs.
Foto: mats strand
FÖRSONINGENS PLATS På Åmsele kyrkogård finns en sten till minne av de fruktansvärda morden på Sten, Ewa och Fredrick Nilsson 1988. Minneslunden har fått namnet Försoningens plats. - Jag kände familjen Nilsson väl. Det var en av de svåraste perioderna i mitt liv, säger präster Arvid Dsinnejs.
NYHETER

ÅMSELE

Ännu en gång faller skuggan av det brutala trippelmordet över byn. Snart har 14 år gått sedan den där lördagskvällen då Åmsele för alltid fick sin plats i svensk rättshistoria.

- Nu rivs såren upp igen och alla minnen kommer tillbaka, ska vi aldrig få någon ro, säger församlingsprästen Arvid Dsinnejs.

Kyrkan och kyrkogården ligger mitt i byn.

Det var här det fasansfulla hände.

Arvid Dsinnejs har varit präst i församlingen sedan 1982 och kom mycket nära händelserna.

Reste minnessten

- Jag känner ju alla här och familjen Nilsson kände jag väl. Det var en av de svåraste perioderna i mitt liv, säger han.

- Det förflutna går ju heller aldrig att sudda ut.

Den 14 september förra året restes därför ett minnesmärke som ett tecken på att sorgen tagit ett nytt steg. Uppförd till minne av de mördade och Aina Fahlander, mormor i familjen, som fortsatte att kämpa mot våld fram till sin död för några år sedan.

Arvid Dsinnejs går före och visar "Försoningens plats" som ligger vid ena kortsidan av kyrkobyggnaden.

I all sin enkelhet är det en andaktsfull minneslund. Tre stenar som är genomsprängda av vattenfontäner och en nyplanterad hägg. Två vita soffor att sitta och begrunda. På minnesplattan står det:

Försoningens plats

till minne av Aina Fahlanders arbete

mot våld och hat

för liv, upprättelse och försoning

efter morden på Sten, Eva och Fredrick Nilsson

på Åmsele kyrkogård 3 juli 1988

Sedan det blev känt att Juha Valjakkala rymt har en oro spridit sig genom den lilla byn.

- Jag förstår att det blir så, säger Arvid Dsinnejs. Jag är orolig själv. Man vet ju inte vad han kan ta sig till.

När Juha Valjakkala satt på häktet i Umeå hade Arvid Dsinnejs också den tunga uppgiften att vara häktespräst och kom på så sätt i kontakt med mördaren.

Det var svårt. Att samtidigt ta hand om både de drabbade och mördaren. Det var Arvid Dsinnejs som vägrade att viga Juha Valjakkala.

- Jag förstod att han bara ville slippa bli utlämnad. Juha Valjakkala är inte ointelligent.

- Allt hänger på vad som rör sig i hans huvud. Det är som om han inte har några gränser. Han kan ta sig till vad som helst.

- Han kan ta sig fram och har uppenbarligen kontaker när han kan hålla sig gömd så här länge.

Skulle stoppa cykeltjuvarna

Det var på lördagskvällen natten den 4 juli 1988 som Åmselemordet skedde.

Makarna Sten och Ewa Nilsson väntade i villan som ligger nere vid vägkorsningen som leder ner till kyrkan på att deras 15-årige son Fredrick skulle komma tillbaka från dansen i Norsjö.

Han kom med bussen och efteråt kunde flera passagere berätta hur de sett de två unga och fulla främlingar gå genom samhället. Mannen som var Juha Valjakkala beskrev de som tatuerad, klädd i skinnväst och flanellskjorta. Den unga kvinnan vid hans sida var Marita Routalammi som var klädd i jeansjacka och gula byxor.

Paret hade kommit till byn i en Saab 900 som de stulit i Finland. Under en dryg månad hade de varit på en stöldturné genom norra Sverige.

I Åmsele stal de en träningsoverall och några leksaker som stod ute i trädgårdarna. Juha Valjakkala tog också en olåst cykel som stod på familjen Nilssons gård.

Men inne i huset var familjen fortfarande vaken. Fredrick hade just kommit hem från bussen och därför upptäcktes cykelstölden.

Pappa och sonen gav sig efter cykeltjuvarna i familjens Volvo. Vid kyrkogården hann de ifatt tjuvarna.

Juha Vajlakkala tvingade ned Sten och Fredrick Nilsson på marken. Han tog sedan fram ett dubbelpipigt hagelgevär och sköt båda.

Mamman Ewa Nilsson gick ut för att se vad som hänt sin man och barn. Juha Vajlakkala dödade henne med en kniv.

- Hoppas hans frihet inte blir långvarig, säger prästen Arvid Dsinnejs.

Läs också:

Thomas Gustafsson