”Bara en psykotisk människa kan göra så här”

Psykologen Anders Nyman om barnamorden

NYHETER

STOCKHOLM

Att döda sitt eget barn är att döda en del av sig själv.

Obegripligt, med andra ord.

Att göra det två gånger. . .

- Det här väcker så många frågor som i dag inte har några svar. Och vi har ingen generell kunskap att luta oss mot, annat än fall av amningspsykoser som i allmänt upptäcks i tid, säger psykologen och psykoterapeuten Anders Nyman på Rädda Barnen till TT.

Han är liksom många andra chockad av nyheten om mamman från Nacka som dödat två av sina nyfödda barn och förvarat dem i frysen.

- Av klinisk erfarenhet kan man säga att föräldrar som gör så onda saker mot sina barn inte förstår att det är barn de har framför sig.

När mammor i samband med förlossning gör sina barn illa, kan handlandet också bygga på psykotiska föreställningar om barnet är ett ont barn eller att man ska befria barnet från en ond värld.

Hösten 1998 avslöjade en 15-årig pojke att hans mamma 1987 dödat ett nyfött barn och förvarat det i frysen. Kvinnan åtalades inte eftersom brottet barnadråp var preskriberat.

Psykotisk förvirring

I det nu unika fallet i svensk rättshistoria lutar Anders Nyman åt en svårartad grad av psykisk förvirring. För länge sedan förekom att människor satte ut barn i skogen eller lämnade bort dem till så kallade änglamakerskor. Men fattigdom och social olycka av det slaget finns inte längre.

- Kvar finns bara psykotiska människor som kan göra så här, säger Anders Nyman.

- Frågan är hur de kan slinka igenom det skyddsnät som vi har berömt oss om att ha runt gravida mammor med mödra- och barnhälsovård. Och den här mamman som också har ett äldre barn, hur kan det vara att socialtjänsten inte har uppmärksammat henne?

Försök att få hjälp

På frågan om mamman lade ut ett av barnen på en öppen plats i skog i ett försök att få hjälp, svarar Anders Nyman:

- Ja, så man tänka sig det. Det gick ju att identifiera henne tack vare handdukarna som barnet låg i. På ett omedvetet sätt så kanske det var en signal om att hon inte orkade med längre.

Målet i behandling för den som dödat sitt eget barn är att nå en slags försoning. Alltså att få hjälp med den psykologiska problematiken. Sedan är det en annan sak att, med insikt om vad som hänt, orka leva vidare med sig själv.

Lars Pedersen/TT