"Jag skämdes för att ta hem kompisar när du satt och sov vid bordet"

Lina, 17, skrev ett brev till sin pappa som är alkoholist

NYHETER

Lina, 17 år, har förstått att pappa är alkoholist.

Att hon aldrig känt sin pappa.

Hon har berättat för kompisar.

- Men de trodde mig inte.

"DU ÄCKLAR MIG" "Du sitter full på stolen och halvsover " du äcklar mig", skriver 17-åriga Lina i ett brev till sin pappa som hon inser att hon egentligen aldrig känt. Han var nykter i sex månader - men nu dricker han igen.
"DU ÄCKLAR MIG" "Du sitter full på stolen och halvsover " du äcklar mig", skriver 17-åriga Lina i ett brev till sin pappa som hon inser att hon egentligen aldrig känt. Han var nykter i sex månader - men nu dricker han igen.

Att pappa super är en familjehemlighet hon burit länge. Som ingen i familjen talat öppet om. Som inte heller hennes kompisar ville ta till sig när Lina för några år sedan ville anförtro sig. Hurdå alkis, han har ju jobb?

Lina har inte själv velat veta.

- Alltså inte på ett medvetet sätt, förklarar hon. I min familj vet vi att vi mår dåligt, men vi kan inte prata om det.

Det är en stor familj, där sällan någon är hemma. Pappa är numera sjukskriven, och dricker. Mamma dricker aldrig, arbetar mycket, har politiska uppdrag. De fyra syskonen håller sig borta.

Lina flyttade hemifrån som 14-åring.

- Det var nog så att jag flydde.

Av sin tidiga barndom minns Lina nästan ingenting. Ett lock ligger på. Hon vet att hon alltid hatat julen. Fast hon brukade säga att hon älskade den. Den påminner om många familjers jul: släktingar, julmat och klappar under granen.

- Men jag kan inte se det fina nu, bara hur pappa blir allt fullare. Så börjar han ramla och alla garvar krystat.

"Jag insåg att jag aldrig känt pappa"

- Sist fick han teaterbiljetter i julklapp och började gråta - då blev jag också rörd. Och samtidigt så irriterad! Man fattar aldrig med honom vad som är fyllegråt, och riktig gråt.

För snart två år sedan blev Linas pappa mycket sjuk av sitt drickande. Han var på behandlingshem. Även barnen kallades till ett samtal med behandlingsteamet. Något hände i Lina då.

- Jag insåg att jag aldrig känt min egen pappa. Och då bröt jag ihop.

Pappa var nykter sex månader, men dricker nu igen.

- Jag kan prata om det så här sakligt, säger Lina, jag vet att jag är en sådan där medberoende eller "möjliggörare", som det heter. Hela familjen hjälper pappa att dricka genom att dölja det och inte ställa frågor.

- Jag både vill och inte vill ta tag i det här " gå djupare med mina känslor. Men jag vet inte om jag vågar.

Lina har dock tagit mod till sig och skrivit ett brev till sin pappa - ett brev om sina kluvna känslor, om sin vrede och sin längtan efter honom.

Brevet låter hon oss alla ta del av.

Linas brev till sin pappa:

Camilla Norström, Kerstin Weigl