”Värst var att sitta där på socialen och höra mamma tigga pengar”

NYHETER

n Det är svårt att vara anhörig. Min ex-fru dricker. Man undrar jämt om man gör rätt. Hur hårda gränser ska jag sätta och hur många chanser ska hon få? En period tog jag barnen och sa att de får inte sova hos dig. Då ville hon inte träffa dem alls. Efter en tid låter jag barnen sova där igen, men så börjar hon dricka igen och det går överstyr. Då ringer barnen och jag måste hämta dem. Det är för jobbigt för barnen att behöva ta ansvar och kolla hennes drickande. Samtidigt vill de vara hos mamma.

Pappa i Göteborg

Man förstår att man inte har skuld till att föräldrarna dricker, ändå påverkas man som vuxen. Självkänslan är lägre. Man känner sig i underläge. Jag träffade en kille som var missbrukare, många tjejer skulle sticka, men jag stannade och det hade nog att göra med att jag var van vid problemen. Man är van att bli sviken.

Carina, 42

En aspekt man sällan hör talas om är att en mans sexualitet kan störas av att växa upp med en pappa som är alkoholist. Jag har sett min mamma våldtas och bli slagen så många gånger när jag var barn och fått min syn på sexualitet snedvriden. Jag kan bli förälskad men gränsen går vid samlag. Att jag inte själv är våldtäktsman är egentligen ett under. Jag överlevde och kämpar. Det är svårt för mig att träffa nya kvinnor men jag har en bra terapeut och hoppas att mitt trauma kan lösas.

Gunnar, 51

Första gången jag tog in min mamma för avgiftning var jag 14. Ingen frågade hur jag mådde. Jag inser nu att jag är sviken.

Mamma var aggressiv. Själv var jag en utagerande och jobbig unge. Skolan satte mig på förlängd prao. Ingen såg att jag var ledsen, ingen förstod varför jag var så jobbig. När jag var 16 flyttade jag hemifrån och skaffade jobb.

Mamma super fortfarande. Jag inser att det är tokigt, men jag tycker att jag måste ta hand om henne. Sist hon slog mig var för ett år sedan. Då brast det, jag slog tillbaka. Sedan dess har hon åtminstone inte gett mig stryk.

Lisa, 28

Artiklarna rör upp mycket känslor. Jag tycker att jag hanterat min uppväxt tämligen bra, vad det nu betyder ? nu kommer mina känslor upp till ytan. .

Jag är i dag en duktig och självständig kvinna, högt uppe i karriären. Men det gör mig fruktansvärt ilsken och ledsen att ingen stöttade mig då, när jag behövde det. Att ingen ifrågasatte att jag som 15-åring bar in min mamma på akuten.

Skolan visste mycket väl vad som försiggick i min familj. Jag berättade det själv. Ingen gjorde något.

Liselotte, 43

Jag känner liten kille, vars mamma super. Hans sätt att ropa på hjälp är att själv gapa och skrika. Killen behöver hjälp. Jag pratade med hans lärare som sa: ”Det är inte mitt problem, jag vill inte veta, jag orkar inte.” Vad gör man om inte skolan eller socialen vill ta ansvar?

Granne, Småland

Jag blev ensam med min son när han var sju. Jag började dricka när han var tio. I dag är han 17 år. Jag bara gråter när jag läser er serie eftersom det stämmer så väl. Jag har fortfarande alkoholproblem och har ett visst stöd, men min son får inget stöd alls.

– Jag har själv ringt myndigheterna, men min son är för lojal. När myndigheterna kommer är han så fin och duktig och vuxen och då tror de inte att han behöver dem.

– Men jag ser att han mår dåligt. Jag känner mig så maktlös, man vill ju göra allt för sina barn. Men det hjälper inte att böna, gråta och skrika. Ingen lyssnar ändå.

Ingrid, Västerås

Det är samhället som ställer till problemen. Min syster har varit gift med en man i flera år som är alkoholist. De har fem barn och han får fortsätta ha vårdnaden på heltid om ett av barnen och deltid om de andra fast han dricker. Trots att han ibland legat medvetslös av sprit när barnen hämtas. Det är absurt. Barnen mår inte bra. Pojken som bor hos honom gömmer plånboken för att pappa inte ska kunna köpa sprit. Men han tycker så synd om pappa att han inte vill överge honom, då skulle pappa bli helt ensam.

Lovisa, Värnamo

Jag är ensamstående med mina barn sedan jag lämnade deras pappa som är alkoholist. Jag har gått föräldraprogram på Ersta och en av mina söner har gått barnprogrammet och lärt sig att hans känslor är okej. Han kan uttrycka sig lättare och blir inte så förbannad.

– Det är otroligt att Ersta finns, men det behövs mer. Jag stod i kö i nästan 2 år för att 11-åringen också ska få gå i höst. Det är viktigt för mig att få hjälp att besvara frågorna, det är så svårt att förklara för dem varför deras pappa inte vill träffa dem.

Lotta, Östergötland

n Det är utmärkta reportage som ni gjort. Mycket vederhäftigt och sansat och med bra exempel. Det vet jag som både har egen erfarenhet och jobbar med anhöriga till missbrukare.

Kristina Tingvall, Göteborg

De sista dagarna har Aftonbladet tagit slut. Vi får högar av tidningar till vår undervisning i Svenska för invandrare, men det sista dagarna har de försvunnit för att de vanliga eleverna har tagit alla exemplar.

Stina, 55, Göteborg

Det värsta för mig var att sitta på socialen och höra mamma tigga pengar, och få det, men att inget gick till mig. Jag var tvungen att sluta med ishockeyn eftersom medlemsavgiften aldrig betalades.

– Jag fick aldrig hjälp med hemläxorna eftersom mamma hade fullt upp med alla karlarna som drack och bråkade.

– När jag var nio år lämnade mamma mig ensam hemma när hon åkte utomlands. Efter några dagar ringde jag min syrra. Soc sa åt mig att jag skulle sköta mig för mammas skull. De fattade inte att jag mådde dåligt. De bryr sig för mycket om föräldrarna i stället för barnen.

Joakim, 30, Eskilstuna

Vad bra att ni tar upp sådana saker, det måste fram i ljuset mer. Det är så bra att barnen får säga hur det känns, det är en bra grej för ungdomar att läsa. Tack för att ni börjar bry er om dom och vänder er till dem med teckningar och sånt. De har så dåligt självförtroende för att de måste hemlighålla så mycket.

Mats, Arvidsjaur

Tack för en väldigt bra och angelägen artikelserie. Man borde tala mer om att detta är följden av en medveten EU-politik: man betraktar inte alkohol som en folkhälsofråga, de ser vår alkoholpolitik enbart som handelshinder.

Lars Torstensson, Göteborg

Tack för en utomordentligt bra artikelserie. Jag tror att många barn och unga får stöd av den och kanske kommer underfund med att de inte behöver finna sig i det liv de tvingas leva. Jag hoppas att en del pappor och mammor också får sig en tankeställare och kanske, kanske förändrar sina liv.

Jag är själv nykter alkoholist sedan 14 år. Jag lärde mig dricka under mina officersår. När jag hittade min hustru död i en hjärnblödning i nyinköpta villan 1974 var stödet jag fick valium och två veckors ledigt med lön. Det blev benzo och brännvin i 13 år! Kontakten med barnen avtog efterhand.

Med fyra veckors Minnesotabehandling på Alfastiftelsen i Knivsta kunde jag börja ett nytt fantastiskt liv; gott förhållande till barnen, tre barnbarn, jobb på Räddningsverket och med krishantering. Och de senaste elva åren mycket frivilligt jobb för Rädda barnen – kanske som ett sätt att freda ett skamfilat samvete från de 13 missbrukaråren.

Lars Österdahl, vice ordförande i Rädda barnen

n Äntligen skriver ni om detta. Mina fyra barn har lidit så mycket, deras pappa dricker och misshandlar. Jag bad om hjälp, skolan slog larm, men pappan sa att han inte hade några problem så vi fick inte hjälp.

Sonja, Gävle

Jag önskar att ni gjort serien när jag var liten, då kanske det hade varit lättare för mig. Jag kände igen mig i rollen som clown. Jag har alltid varit lite osäker eftersom de alltid velat skydda mig, men man blir förvirrad när vuxna inte pratar om saker.

Lisa, 21, Norrköping

Här är läsarnas reaktioner på artikelserien Mamma, pappa, sprit. ”Jag önskar att ni gjort serien när jag var liten, då kanske det hade varit lättare för mig.” (Lisa, 21, Norrköping) ”Jag bara gråter när jag läser eftersom det stämmer så väl. Min son får inget stöd alls. Han är för duktig.” (Ingrid i Västerås) ”Det värsta för mig var att sitta på socialen och höra mamma tigga pengar, och få det, men att inget gick till mig - själv var jag tvungen att sluta med ishockeyn.” (Joakim, 30, Eskilstuna)