”Plötsligt slets allting sönder”

Passagerare berättar om busskatastrofen

1 av 2 | Foto: Ulf Höjer
fick stöd på sjukhuset De överlevande var chockade efter sin svåra upplevelse. Läkarna gav efter samtal med dem och anhöriga sitt tillstånd för Aftonbladet att tala med dem på sjukhuset. De passagerare som klarade sig utan fysiska skador övernattade på hotell där de ständigt hade en sjuksköterska vid sin sida.
NYHETER

NYKØBING

Sammanbitna och bleka samlades de på sjukhusets kriscenter här i Nykøbing.

De överlevde busskatastrofen i Gedser, men fyra av deras vänner dog och flera är allvarligt skadade.

- Det var en katastrof, som om kriget brutit ut, säger Husic Ibrahim, 53.

De 28 busspassagerarna som undkom utan fysiska skador bodde i natt på hotell Falster här i Nykøbing.

Vid deras sida fanns hela tiden en sjuksköterska. Psykologer, tolkar och präster var redo att rycka in. Från svenska ambassaden i Köpenhamn fanns två utsända.

Några av busspassagerarna var för medtagna för att orka möta några utomstående medan andra ville berätta om det fruktansvärda som hänt.

Hon bytte plats

Ismeta Strukin, 54, berättar hur hon bytte plats redan i Bosnien och satte sig längre bak på olycksbussens övre däck.

- Det räddade nog mitt liv, säger hon.

När Aftonbladet träffar henne har hon precis tagits om hand av sjukhusets kriscentrum.

- Vi hann inte uppfatta vad som hände. Plötsligt brakade det till och alla började skrika. Det var hemskt.

Ismeta Strukin hade lämnat sin tidigare plats längst fram på bussens övre däck för att sitta tillsammans med väninnan Bojko Sehovic, 48, som steg på bussen senare.

Båda är bosatta i sörmländska Nyköping och de hade rest till Bosnien för att hälsa på släktingar.

- Ingen av oss fick några skador. Jag fick bara en smäll på ena benet och ett mindre sår. Jag har haft tur, berättar Bojko Sehovic, 48.

Skrik och rop

Bojko Sehovics tydligaste minnesbild från olyckan är skriken och ropen på hjälp. Hur hon sedan såg de döda och allvarligt skadade passagerarna som satt fastklämda i sina stolar.

- De som satt längst fram klarade sig inte, säger hon.

När hon kom ut ur bussen var hon chockad och omtumlad.

- Min första tanke var att jag hade för lite kläder på mig. Jag var på väg tillbaka till bussen för att hämta mina ytterkläder, men räddningspersonalen stoppade mig.

Husic Ibrahim, 53, satt på översta våningen i bussen när allt plötsligt förvandlades i ett våldsamt dån.

- Jag satt i mitten av bussen. Allt slets sönder och människor skrek.

Husic Ibrahim hade varit och hälsat på släktingar i Gradicka i Bosnien en vecka och var på väg hem till familjen i Norröping när olyckan hände.

- Jag reste ensam och känner egentligen ingen annan i bussen. Men det var hemskt. Fruktansvärt.

Nöjd med stödet

- Vi har fått bra stöd här. Jag har fått hjälp att komma i kontakt med min fru och mina barn hemma i Norrköping, säger Husic Ibrahim.

De flesta som var med på bussresan var äldre bosnier.

De som inte är skadade fortsätter resan hem till Sverige igen i dag. Bland de 28 finns också bussens tre förare, som också är delägare i bussbolaget som har olycksbussen.

De fick också stöd av kriscentret. Ingen av dem orkade i natt berätta om olyckan.

Läs mer om bussolyckan

Per-Ola Ohlsson, Thomas Gustafsson