Hon fick tinnitus på skolans disko

Det var sensommar, jag var 14 år och gjorde mig i ordning för ett högstadiedisko. Duscha, kläder, smink, hår - sedan var det klart. Jag hade aldrig någonsin tänkt på att använda öronproppar. Och vem vill förstöra det "snygga" man åstadkommit med ett par fula, gula öronproppar? Inte en chans!

Efter några timmar så kom det en tryckare. Jag tog mod till mig och bjöd upp en kille som jag var kär i. Vi dansade till en Celine Dion-låt. Mot slutet så var tonerna nästan skärande höga. Jag började tycka att det kändes obehagligt i mitt högra öra. Det skar i huvudet och ljudet "studsade".

Men jag ville inte bry mig om det. Jag vände bara på huvudet och dansade vidare.

Efter diskot märkte jag att det tjöt i öronen men det var inget som jag tog notis om. Det gjorde det ju alltid efter diskon. Den stora smällen kom dagen efter. Det tjöt fortfarande! Jag blev jätterädd. Visste inte vad jag skulle ta mig till.

På måndagen gick jag till skolan som vanligt trots att det var jobbigt men efter fyra veckor så var ljudet näst intill borta.

Då gjorde jag det största misstaget. Jag gick på ett nytt skoldisko. Det var det sista diskot jag gick på utan öronproppar men då var det redan försent.

På det diskot fick jag mina tre ljud som jag nu har haft i nästan fem år.

 Ett ljud högt upp på "skalan", det är det ljud som hörs mest.

  Det andra ljudet är lite lägre på skalan, det hörs inte lika mycket.

  Det tredje är som ett sus eller som vågskvalp, det kan vara högt eller lågt.

När detta inträffade visste jag inte vad tinnitus var. Inte förrän mot vintern fick jag veta det. Jag satt i mitt rum och läste Aftonbladet Puls. Rubriken på mittuppslaget innehöll något med orden "tinnitus" och "ständigt ljud". Jag blev nyfiken samtidigt som det knöt sig i magen.

Vadå "ständigt ljud"?

Kommer det aldrig att gå över? Innan jag läst klart artikeln storgrät jag. Jag hade fått tinnitus och det innebar att jag i hela mitt liv skulle få dras med ett ständigt tjut i öronen som man, med dagens teknik, inte kan bota.

Jag fick lov att acceptera detta och i dag kan jag många knep för att inte tänka på det. Så fort man accepterat ljudet så går det bara bättre och bättre.

Men jag är överlycklig om jag genom att berätta detta kan få åtminstone en människa att använda öronproppar på till exempel diskon och konserter.

Mina öron står, trots att jag har tinnitus, fortfarande ut med höga ljud i korta perioder men jag tar alltid en risk när jag går utan öronproppar på en vanlig fest med mina vänner.

Alla ni som redan fått tinnitus och som behöver hjälp eller stöd ifrån någon som verkligen vet hur det känns ska veta att jag finns aldrig längre bort än en dator! Jag ställer upp för er alla för jag vet hur jobbigt det kan vara ibland!