”Husse” ville utmana hela världen – med slangbella

Med farsarvet och egna idéer byggde Jan Stenbeck sitt imperium

NYHETER

Jan Stenbeck tog över ett gammalt skogsbolag och förvandlade det till ett medieimperium.

Vägen dit kantades av arvsstrider, rättstvister och maktfullkomlighet. De anställda kallade honom för husse.

Själv ville han uppfattas som en buspojke med slangbella som utmanade hela världen.

1986 firade investmentbolaget Kinnevik 50-årsjubileum. Tre år tidigare hade Jan Hugo Stenbeck tagit över kontrollen över bolaget efter en bitter arvsstrid mot systern Margaretha af Ugglas. Bolaget som grundades av fadern, advokaten Hugo Stenbeck, hade slängts ut från Stockholmsbörsen.

Domen löd ”okonventionella arbetsmetoder” – ett epitet som skulle följa Jan Stenbeck under resten av hans liv.

Festen hölls på Grand Hôtel i Stockholm. Jan Stenbeck var 44 år och hade precis lagt grunden för det imperium han själv skulle komma att kalla ”Our group”.

Utmaningar drev honom

Kvällen avslutades med ett fyrverkeri som fick stockholmare att ringa polisen och fråga om kriget var på väg. Radio Stockholm hade, på Stenbecks uppmaning, annonserat att det var årsmöte för Pyrotekniska föreningen.

Själv stod Jan Stenbeck och mös på Strömkajen med en vargskinnspäls över smokingen. Leende såg han bort mot Skeppsbron 18 där huvudkontoret låg.

Under det decennium som följde skulle Jan Stenbeck bygga upp ett medieimperium som sträcker sig långt utanför Sveriges gränser.

Han satsade på mobiltelefoner när det knappt fanns. Han sände reklam-tv innan politikerna klubbat igenom det i riksdagen. Att utmana monopol och hela tiden vara den förste på nya marknader var Stenbecks drivkraft.

Varje satsning var en utmaning mot etablissemanget. Snabbt blev han en profil inom svenskt näringsliv som mängder av unga, hungriga ekonomer drömde om att få jobba med. Att bli upptäckt och omtyckt av Stenbeck var lika med en snabb och välavlönad karriär.

Men han var en sträng arbetsgivare som inte drog sig för att skälla ut sin personal inför arbetskamraterna. Anställda skulle vara redo att arbeta dygnet runt, fatta snabba beslut och gå från anställd till chef över dagen.

Hans lynniga humör var välkänt. Vän ena dagen kunde vara fiende den nästa. Men den som blev vän, blev vän för livet. Konstnären Leif Zetterling, socialdemokraterna Lars Engqvist och Odd Engström hörde till den innersta kretsen.

Mån om sitt privatliv

De mest lojala medarbetarna hade också en nära vän i Jan Hugo Stenbeck.

Men skräckhistorierna om hur Stenbeck styrde sitt imperium och testade lojaliteten hos sin personal är många.

Som den om tårtan som är beskriven i journalisten Per Anderssons bok om Stenbeck. När Jan Stenbeck fick sin mediedirektör Jan Friedman att sitta med husses favorittårta i knät i nio timmar över Atlanten.

Trots alla historier var Jan Stenbeck en doldis som sällan gav intervjuer. Han var mån om sitt privatliv och har bott största delen av sitt vuxna liv utomlands, främst i New York. Inte ens på sina bolags stämmor kom han till Sverige.

Men när han kom så märktes det. Han gick in i finsalongerna klädd i en röd kavaj och rutig skjorta när alla andra hade mörk kostym och slips.

Extravagansen blev hans kännetecken. När Stockholm firade 750–årsjubileum förra året spenderade Stenbeck 100 miljoner på en fest för Stockholmarna.

Jan Stenbeck efterlämnar fyra barn, Cristina, Hugo, Sophie och Max.

Anette Holmqvist, Elisabeth Lindham