Familjen och Lothar tog farväl av Husse

Jan Stenbeck begravdes i går kväll i Storkyrkan i Stockholm

1 av 7 | Foto: lars rosengren
älsklingshunden Jan Stenbecks älskade bassethund Lothar flögs till Sverige från hemmet i Luxemburg för husses begravning. Under gudstjänsten väntade han tålmodigt utanför kyrkan. Efteråt tog två av familjen Stenbecks nära vänner hand om honom.
NYHETER

På den glänsande rödbruna kistan ligger vita och röda rosor.

På kransarna i vitt, blått och gult, står de sista hälsningarna från familj, vänner och kollegor.

Under stort hemlighetsmakeri tog familj och vänner ett sista farväl av Jan Stenbeck i Storkyrkan i Stockholm i går kväll.

"Stängt för konsertrepetition" stod det på plakatet på Storkyrkans port sent i går eftermiddag.

Men sanningen var en annan. Innanför de låsta järngrindarna till gården står svartklädda vakter med mobiltelefoner. Klockan 16.25 svänger den svarta begravningsbilen upp framför en av ingångarna till Storkyrkan.

Sex svartklädda män lyfter upp den tunga, bruna mahognykistan och bär in den genom porten, som omedelbart sluts bakom dem.

Jan Hugo Stenbeck har återvänt till Sverige, för den sista vilan.

I samma kyrka där han själv tog ett sista farväl av sin mamma, Märtha Stenbeck för tio år sedan, ska nu hans egen familj ta farväl av honom. Många år för tidigt.

Planerad i hemlighet

Under stort hysch-hysch och hemlighetsmakeri har begravningen planerats, med mycket kort varsel. Få har invigts i familjens planer.

Så sent som i torsdags kontaktade familjen Stenbeck för första gången svenska ambassaden i Paris för att göra klart alla papper. Någon gång det påföljande dygnet flögs kistan till Sverige. Inte ens kyrkans egen personal visste om vad som skulle ske, förrän någon timme innan. Ingen som ringde eller besökte kyrkan under dagen fick veta något.

En av de få som kände till något i förväg var biskop Caroline Krook, som ensam höll i begravningsgudstjänsten.

- Musikern Gustaf Sjökvist, familjen och jag har i samråd planerat begravningen, säger Caroline Krook.

Samlades på stamkrogen

Samtidigt som kistan bärs in i kyrkan samlas de närmaste inom Stenbeckssfären på Pontus in the Green House, Jan Stenbecks egen stamkrog på Österlånggatan, bara några kvarter från Storkyrkan.

Klockan 17.15 kommer de gående tillsammans, i ett långt led, upp till Storkyrkan.

Sida vid sida går Lars-Johan Jarnheimer, vd för Tele 2, och Pelle Törnberg, vd för Metro och ny styrelseordförande för MTG efter Stenbecks bortgång, Robert Aschberg, programledare i TV 3, Bruce Grant, ny styrelseordförande i Tele 2 och Vigo Carlund, vd för Kinnevik och ny styrelseordförande för Transcom.

De är alla klädda i mörka kostymer, lågmälda och diskreta.

De går inte in genom stora porten i Trångsund, utan försvinner in genom järngrindarna och sidoporten, som snabbt sluts bakom dem av de mörkklädda vakterna. Ingen yttrar ett ord.

Ett hundratal gäster är speciellt inbjudna.

Hunden Lothar utanför

Klockan 17.30 ringer klockorna för Jan Hugo Stenbeck och begravningsgudstjänsten börjar. Ute på gården, utanför kyrkan, ligger under hela begravningen en hund med korta ben och långa öron, en basset.

Det är Lothar, Jan Stenbecks egen favorithund, influgen från Luxemburg för att vara med.

Egentligen får hundar inte ens vara där, enligt skylten på grinden, men kanske görs ett undantag just i det här fallet.

Hundarna var alltid Jan Stenbecks trogna följeslagare. Hans kännetecken. Så även nu.

Där inne dirigerar professor Gustaf Sjökvist, domkyrkoorganist och huvudmusiker i Storkyrkan, musiken. Operasångerskan Christina Högman sjunger och bluessångerskan Louise Hoffsten framför "Unforgettable", till piano.

Med bara en dags varsel - hon blev tillfrågad i torsdags.

"Jan skulle tyckt om det"

När hon kommer ut, efteråt, påtagligt berörd, säger hon:

- Jag vill undvika att prata med hänsyn till hans familj. Jag är lite omskakad.

Kände du Jan Stenbeck?

- Jag har haft kontakt med honom. Jag vill spara det för mig själv.

Hur var begravningen?

- Ceremonin var så som Jan skulle tyckt om det. De ville ha det lugnt och stilla. Bara för familjen.

- Först sjöng jag och sedan sjöng kören.

Exakt vad som sas eller skedde under begravningsgudstjänsten vill varken hon, Caroline Krook eller någon annan avslöja. På familjens begäran.

- Det var en begravningsgudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning, säger Caroline Krook.

- Familjen och de närmaste arbetskamraterna fick känna att de fick säga adjö till sin far och arbetskamrat och att det inte var på ett officiellt sätt utan innerligt och nära.

Gospelkören One Voice Choir sjunger "Midnight train to Georgia" och "When the saints go marching in".

Tillsammans sjunger alla "Härlig är jorden" - den hörs ända ut - och psalm 189.

Klockan 18.35 ringer klockorna igen.

Samtidigt som de andra begravningsgästerna lämnar Storkyrkan samma väg som de kom, smiter den närmaste familjen ut genom en annan port, in i en väntande bil.

Barnen försvinner i bilen

Den äldre kvinnan, som döljer sig under en hatt, bör vara Merrill Stenbeck, mamma till Jan Stenbecks barn Cristina, 24, Hugo, 23, Sophie, 22, och Max, 17. Efter henne kommer barnen.

De försvinner hastigt in i bilen.

En ung kvinna, iklädd solglasögon och svarta kläder, nära vän till familjen, byter några ord med Caroline Krook, innan hon lämnar kyrkan, tillsammans med sitt manliga sällskap och Lothar - hunden med de långa öronen.

Tyst och sammanbitet korsar hon Stortorget, på väg ned till restaurang Pontus in the Green House, där alla gäster återsamlades efteråt.

Sent i går kväll talade Aftonbladet med en annan av gästerna, journalisten Robert Aschberg.

Hur vill du minnas Jan Stenbeck?

- Som en schyst lirare.

Vad har ni gjort i kväll?

- Det som en schyst lirare skulle ha gjort.

När gästerna har lämnat kyrkan, körs de svarta begravningsbilarna fram igen.

Krans efter krans med de sista hälsningarna bärs ut - alla i samma färger: vitt, blått och gult.

"I miss you"

"I miss you" står det på en.

"Vila i frid" står det på en annan, från Stenbecks mediebolag MTG.

Så bärs kistan med Jan Stenbecks kvarlevor ut igen. I blänkande rödbrunt trä, med ett litet täcke i svart och gult. På kistlocket ligger vita och röda rosor.

Kvar inne i kyrkan står en vas med vita blommor. Siffrorna från tavlan med psalmnummer håller redan på att plockas bort.

Jan Stenbeck älskade att gäcka offentligheten när han levde.

På samma sätt tog han adjö.

I hemlighet, bara för de invigda.

Johan Bratt, Kerstin Nilsson, Malin S Ånell