"Mobbarna band fast mig i en lyktstolpe"

  Jag har själv inte blivit mobbad, men jag hade en kompis som hette Tommy som blev mobbad under hela sin uppväxt. Han finns inte mer tack vare mobbarna.

Jenny

 Mobbare du vet inte hur mycket du förstört mitt liv, jag får ont i magen bara jag ser er, trots att jag för länge sedan är medelålders.

Sonja

 Jag skulle vilja säga till den kille som mobbade mig:

Under all denna tid som har gått med alla de hemska stunder som du påtvingade mig, är det en sak som jag ångrar djupt.

Det är att jag aldrig hade orken eller modet att en gång för alla ta ett ordentligt tag om dig, trycka upp dig mot en hård skrovlig tegelvägg och med ordentlig kraft ryta ifrån rätt in i dina ögon att

- Nu djävlar får det vara nog!

Christian

 Jag blev mobbad av äldre tjejer på grund av min hudfärg och mitt brytande svenska. Nu går det jättebra för mig i skolan, jag går på gymnasiet och har inte så stora problem med språket.

Därför vill jag säga till alla som mobbade mig att de är inte bättre än jag och jag kommer att bli lärare och undervisa i svenska.

Elina

 Jag kan inte säga att jag har ångest direkt, vid 46 års ålder, utan endast en stor förlamande ilska mot de som mobbade mig.

Det pågick under hela grundskolan och ingen gjorde något. Inte förrän jag nästa blev strypt av ett nylonsnöre gjorde skolledningen något. Men då blev förövarna tagna i försvar av sina föräldrar!

Den passiviteten som rådde då har tyvärr inte minskat, verkar det. Samhället tar tydligen mobbarnas parti, eftersom det alltid finns skäl till att de beter sig som de gör.

Alla människor har rätt att känna sig säkra på sina arbetsplatser, även barnen!

Klas

 Blev mobbad i låg- och mellanstadiet.

Är 33 år idag och känner ibland att det påverkar mig fortfarande. Jag känner ett stort behov av bekräftelse och uppmuntran. Jag kan ibland ha svårt att ta beröm, tror inte att de menar det.

Har ingen lust att träffa dem idag, jag har det mycket bättre utan dem.

Martina

 Jag blev mobbad och utfrusen av klass"kamrater" under alla år i grundskolan. Idag har jag i princip ingen kontakt med dem längre.

Jag har fortfarande svårt med grova skämt eller anspelningar på mig som person och jag ställer inte upp på vad som helst. Min personliga integritet är väldigt viktig. Jag försöker förklara för folk varför jag reagerar på vissa saker men det är svårt för dem att förstå.

Elisabeth

 Jag är snart 50 år och fortfarande spökar mobbningen från skoltiden. Det känns som om jag aldrig ska ta mig ur det här.

Min mobbning började i tredje klass och fortsatte till sjuan. Som jag ser det så var det den oförstående omgivningen som gjorde att såren blev så djupa att de finns kvar.

Lärare, föräldrar och de sk vännerna. Jag var värdelös och framkallade mobbningen. Och eftersom jag inte upphörde att må dåligt när mobbningen slutade, var jag ännu mera värdelös. Och så känns det fortfarande. Jag har nog det sämsta självförtroende som går att ha.

Jag upprörs över att samhället fortfarande agerar som om det är den mobbades fel att mobbning sker. Som mycket annat börjar problemen hemma. Det är föräldrarna som ska uppfostra sina barn till goda medmänniskor. Men dessa mobbare har föräldrar som inte heller vet hur man är god medmänniska.

Såren blir aldrig till ärr...

Inger

 Jag blev hånad och sparkad och förföljd av de flesta eleverna på skolan.

Jag började skolka och klarade inte av gymnasiet utan hoppade av och har sedan dess kämpat med studier och arbeten. Är idag 33 år, sitter med dålig utbildning men har ett jobb.

Jag lider av fruktansvärd dåligt självförtroende och det har min sambo fått lida av. Han förstår inte min svartsjuka och tycker att jag ska lägga allt bakom mig.

Jag har gått på tabletter och terapi och rasade förra året 22 kilo, för jag kunde inte behålla nån mat. Jag vill få ett slut på detta så att mina barn inte ser mig gråta så ofta.

Det jag vill säga till de som mobbat mig är först och främst: Varför?

För det andra: Jag skulle vilja att ni såg mig idag och se hur jag är som person. Idag är jag mycket vacker och omtyckt av många.

Jenny

 Jag skulle vilja säga att han är en sann skitstövel och förtjänar det öde han själv fick!

Det som gör ont i mig är att det hat jag känner bara gör ont i mig själv och inte någon annan. Alltså är det bara jag som fortfarande lider fast det är så länge sen det hände.

Jag var bara 8-9 år när mitt helvete startade och nu är jag 33 och fortfarande gör det ont.

Britta

 Jag skulle bara vilja berätta för de som frös mig ute och mobbade mig att de fick mig att må otroligt dåligt under mellanstadiet och högstadiet. Så dåligt att jag flera gånger stannade hemma från skolan, grät i flera timmar och allvarligt funderade över att begå självmord.

Jag tror inte många av dem visste hur illa de gjorde mig. Jag skulle bara vilja berätta för dem hur dåligt de fick mig att må och att jag fortfarande mår dåligt av det - trots att det gått omkring tio år.

Anna

 Ja, jag lider av dåligt självförtroende fortfarande. Jag blev mobbad fram till nionde klass från ettan.

Jag fick Valium i tvåan för magont - så löste man det på den tiden, tidigt 60-tal. Är idag 46 år. Jag har arbetat sedan jag gick ut gymnasiet har klarat mig bra. Men jag nästan väntar nästan på att mina egna barn ska vara mobbade.

Jag har svårt att ta beröm, ser mig som värdelös i många sammanhang. Men jag vet att jag är bra på det jag arbetar med.

Jag vill överhuvudtaget inte se och definitivt inte prata med någon av mina mobbare.

Marie

 Jag blev mobbad mitt under puberteten och de sitter fortfarande kvar idag 10 år efter. Jag har jättesvårt att lita på folk och tar inte komplimanger på allvar, vilket resulterar i att jag har svårt för att ha förhållanden.

Mobbingen resulterade i att jag började hetsäta och det är något som fortfarande sitter kvar.

Idag har hyser jag inget agg mot de som mobbade mig. Jag orkar liksom inte bry mig och tror inte att det skulle hjälpa mig om de sa förlåt, men jag skulle vilja att alla som mobbar tänker på vad de gör.

Det som är så hemskt är att de vuxna inte tar tag i situationen. Då visar man att det är okej att mobba.

Christine

 Jag är inte mobbad längre, men under några år blev jag mobbad av en och samma kille. Det var riktigt obehagligt och hemskt.

Jag antar att jag blev mobbad för att jag var tystlåten och försiktig. Det har satt sina spår inom mig. Jag var aldrig elak mot någon, men ändå fick jag höra riktigt förolämpande saker. Sånt gör en bitter och ledsen.

Jag tror ändå jag har har fått lite bättre självförtroende under senare år. Jag förstår nu att det absolut inte var något fel på mig själv och att ingen förtjänar att bli utsatt av mobbning.

De hemska upplevelser mobbningen gav mig, kommer aldrig att försvinna från min själ.

Pelle

 Jag blev mobbad för att jag var så tyst och blyg. Det var hemskt.

En gång band mobbarna fast mig i en lyktstolpe och sa att de skulle hämta en kniv . Under tiden de var borta kom en dam förbi och lossade repen. Jag sprang hem och grät.

Jag vill bara säga till alla som mobbar: Om ni bara visste hur ni förstör livet för folk, kanske ni skulle tänka efter lite. Man är inte sämre bara för man är annorlunda. Jag är fortfarande blyg och osäker och vill helst inte synas.

Pia

 Jag vet att jag inte var som andra, men jag förtjänade inte det som ni utsatte mig för.

Det gånger ni försökte knuffa mig framför tåget eller alla gånger ni sa åt mig att "gå och ta livet av mig".

Jag var annorlunda, men var jag elak mot någon för det? eller sårade jag någon genom att vara mig?

Nej! Hör man tillräckligt ofta att man är värdelös så tror man till slut att man är det, även fast det inte är sant. Jag trodde verkligen att jag inte förtjänade att leva och har försökt att ta livet av mig, men jag lever och det kommer jag att fortsätta göra men inte tack vare er, inte tack vare lärarna som inte gjorde ett dugg för att hjälpa mig, utan för att jag bestämt för att leva och ingen har rätt säga åt mig att jag inte duger bara för att andra tycker så!

Frida

 Jag vill ge igen för det jag tvingats stå ut med.

Idag har jag det rätt bra men tycker det är jobbigt med människor. Jag är 37 år och tycker det är hemskt att vara ute och träffa folk. Jag är rädd för att bli illa behandlad. Stoltheten gör att det hellre får vara.

Jag vill gärna träffa någon som kan behandla en rätt men det är inte så lätt! För att klimatet skall bli bättre klimat i skolan tror jag det behövs åtgärer på något sätt. Det måste vara trevligt att leva och finnas till.

Ellen

 Jag blev mobbad i skolan av lärare och i militära. Jag har har haft svåra deprisioner och ångest i hela mitt liv. Jag är i dag 60 år.

Kurt

 Jag blev mobbad och utfryst (psykisk mobbning) under största delen av

högstadiet. Jag känner fortfarande av det snart 10 år senare. Jag trodde faktiskt inte att dessa erfarenheter skulle påverka mitt liv så pass lång tid efter.

Spåren finns kvar, framför allt märker jag det genom att jag är misstänksam mot "nya" människor. Jag har svårt att lita på folk och vågar inte komma människor riktigt nära.

Jag vill att mobbarna ska veta hur jävligt det kändes när de var taskiga.

Sandra

 Jag skulle vilja tala om för de som mobbade mig i grundskolan att det har satt sina spår för resten av mitt liv - både i negativt och positiv mening.

Det positiva är att jag har blivit en starkare person. Det negativa är att det känns fortfarande efter 17 år jobbigt att gå till en skola. Helst där det finns äldre elever. Men det jag vet i dag är att de som mobbar andra inte alltid vet att de gör det. Ingen förstod att de gjorde mig så illa i själen som de gjorde, för det har de talat om för mig i dag.

Därför är det så viktigt att det i skolorna pratas om mobbing och att lärarna klarar av att ta konflikter. Bjud in föreläsare till skolorna som kan prata om egen erfarenhet, jag vet att det tar bättre än att läraren ska prata.

Jag också märkt att många lärare är konflikträdda. Varför? Om man är det ska man inte välja en arbetsplats där det blir konflikter dagligen.

Ann-Katrin

 Jag hoppas att mobbarna också får känna på hur det känns att få sitt självförtroende kört i botten så att de kan få förståelse i hur jag och många med mig känner.

Det är svårt att svårt att tro att människor som älskar mig och att de som ger komplimanger talar sanning. Vi har ju fått inpräntat under så lång tid att vi inte är något.

Hoppas att de som varit mobbare,vågar be om ursökt, att de kan drabbas av empati. Men det är väl inte troligt.

Linda

 Jag blev mobbad från 1:an till 6:an, skolan gjorde ingenting. Det värsta var att det verkade som om rektorn var på mobbarnas sida.

Jag blev mobbad av endast 2 personer, min lärarinna gjorde så gott hon kunde för att få det att sluta men vissa dagar gick jag gråtande hem mitt under dagen. Jag tror att resten ut av klassen inte vågade göra någonting av rädsla.

Den ena personen som mobbade mig, hade varit min bästa vän när vi gick på dagis, när vi började skolan började helvetet.

Jag hoppas nu att mina mobbare mår väldigt dåligt nu och skäms över det dom har gjort.

Nu får det va slut på mobbning.

Johan

 Jag blev mobbad när jag var liten och jag vet att de som mobbade inte var riktigt medveten om, att jag upplevde det som mobbning. Jag tycker att det ligger på de vuxnas ansvar att vara med och lyssna på de utsatta och hjälpa dem ur situationen. Men man måste också lyssna på mobbaren för vägleda denne rätt. Jag vet att mobbarna själva är utsatta för mobbing av något slag och det är ofta vuxna som står till skuld för detta..

Ingela

 Jag blev mobbad under mellanstadiet och det har verkligen påverkat mig. På flera sätt har det nog gjort mig stark.

Mobbningen har gjort mig försiktigare. Jag tänker efter innan jag kastar ur mig saker, man vet ju så lite om folk i sin omgivning och saker man säger kan vara sårande utan att man själv förstår det.

Det negativa mobbningen har fört med sig är att jag lätt blir osäker och har ett stort behov av bekräftelse. Jag tar åt mig av negativa kommentarer och funderar alldeles för mycket på vad folk egentligen menar med det ena och det andra. Och jag trivs inte alls med att vara ensam.

Men någonstans inom mig har jag ändå byggt upp en säkerhet som gör mig övertygad om att jag duger och är fin som jag är.

Tina

 Jag var mobbad under större delen av min uppväxt, och det är något som har satt tydliga spår inom mig. Bland annat har jag ett dåligt självförtroende.

Jag har fått utstå trakasserier för mitt utseende under hela mitt liv. Det pågår fortfarande periodvis, både från ungdomar och vuxna, trots att jag snart fyller 28 år.

Olof

 Jag lider fortfarande av mobbingen jag blev utsatt för under hela

grundskolan.

Jag har depression, social fobi och ångestsyndrom och äter antidepressiva, sömntabletter och ångestdämpande samt lugnande medel.

Agneta