Krigsförbrytare får stanna – men Nadina slängs ut

Peter Kadhammar granskar varför svensk invandrarpolitik sätter misstänkta krigsförbrytare före en svårt sjuk sexåring

Han – tidigare ”utredare” på ett ökänt tortyrfängelse i Libanon – får stanna i Sverige. Hon – en sexårig svårt ögonsjuk flicka – har fått avslag flera gånger. I slutet av oktober får Nadina sin slutgiltiga dom av Migrationsverket.
Han – tidigare ”utredare” på ett ökänt tortyrfängelse i Libanon – får stanna i Sverige. Hon – en sexårig svårt ögonsjuk flicka – har fått avslag flera gånger. I slutet av oktober får Nadina sin slutgiltiga dom av Migrationsverket.
NYHETER

Första mars i år slipade Utlänningsnämnden som bäst på nya argument för att slänga ut sexåriga Nadina Imamovic ur Sverige.

Nadinas svåra ögonsjukdom var inte något skäl för att låta henne stanna i vårt land.

Ansåg Utlänningsnämnden.

Samma dag fick en annan person, en libanes, svenskt medborgarskap.

Mannen bor i en liten mellansvensk stad och tjänstgjorde tidigare som ”utredare” och ”förhörsledare” i Khiamfängelset i södra Libanon; det var ökänt som tortyrcentral.

Sexåriga Nadina och den medelålders libanesen känner inte varandra, men de är två sidor av svensk invandrar- och flyktingpolitik.

Å ena sidan ett hjärtlöst paragrafrytteri där lagtexten ska följas in i minsta kommatecken, även om det innebär att en nästan blind sexåring i behov av vård kastas ut.

Å andra sidan ett löst godtycke där en ”utredare” från ett känt tortyrfängelse får asyl och blir svensk medborgare.

Jag besöker den medelålders libanesen, numera svensken, i hans lilla affär. Han har byggt upp ett nytt liv, har sina barn och sin fru här.

Han var tidigare officer i SLA-milisen i södra Libanon. Den var israeliska ockupationsmaktens ombud, en centralt placerad person på utrikesdepartementet kallar SLA för quislingar.

När Israel drog sig ur södra Libanon våren 2000 kollapsade SLA. Många av dess medlemmar följde ockupationsarmén söderut till Israel. I september samma år bad den israeliske inrikesministern Haim Ramon bland annat Sverige att ge SLA-medlemmar asyl.

Svaret blev nej tack.

Sveriges dåvarande ambassadör i Libanon, Anne Dismorr, säger:

– Det fanns inga skäl att ge dem asyl. Antingen kunde de stanna i Israel eller också återvända till Libanon. Vår bedömning var att myndigheterna i Libanon hade god kontroll på vad var och en av dem hade gjort. De skulle behandlas på ett sätt som inte motiverade asyl i Sverige.

Med andra ord: brottslingarna bland dem skulle straffas enligt lagboken och inte med tortyr.

Mannen som sitter framför mig i den lilla affären tänder en Marlboro light.

Han drar ett djupt bloss. Han gav sig av redan i juni 1994, säger han, för han insåg att Israel snart skulle lämna södra Libanon. Då hade han tjänstgjort i närmare tio år i Khiamfängelset.

Vad gjorde du som utredare?

Han tystnar, sedan ser han på mig och säger:

– Varför frågar du? Det var åtta år sedan...

Ja, men vad gjorde du?

– Tyvärr, jag kan inte prata mer ... det är mycket hemligt. Alla som arbetade i Khiam bor i Israel. Bara jag är här i Sverige.

På Migrationsverket, en av de myndigheter som med allehanda lagar och regler som verktyg försökt baxa sexåriga Nadina ur Sverige, har man med tiden blivit ”medveten” om att det kan finnas krigsförbrytare och torterare i Sverige. Magnus Rydén, Migrationsverkets expert på Mellanöstern, säger:

– Man får vara extra uppmärksam om en person har arbetat i Khiamfängelset. Vi har fått uppfattningen att tortyr var standard där.

Till exempel detta: Fångar som piskades vid en påle, fångar som bands nakna vid galler och spolades med vatten i den kalla natten, elektriska trådar kopplade till könsorganen, bakbundna fångar som sparkades under förhör. Fångar som fick slicka golvet rent om de spillde.

Sverige har sammanlagt tagit emot ett hundratal soldater från SLA, enligt Rydén. De kom via Israel som, enligt Rydén, ”egentligen var första ”asylland”.

Den före detta ”utredaren” på Khiamfängelset plockades ut ur Libanon av israeliska armén. Han stannade i Israel i tre månader. Sedan satte han sig på ett El-al-plan från Tel Aviv till Göteborg.

Han drar ännu ett bloss på sin Marlboro. Han säger att han berättade om Khiam för dåvarande Invandrarverket. Sedan dess har ingen frågat något mer.

Asylrådet Christer Svan på Migrationsverket säger att verket har identifierat ”något 50-tal” personer som varit anslutna till organisationer som begått krigsbrott och brott mot mänskligheten.

– De som kommer in i vårt system är sådana som söker asyl. Vi utreder om de har skyddsbehov. Sedan finns det förstås personer som är på flykt undan rättvisan. Det har man blivit mer medveten om, inte minst efter elfte september-dåden i USA.

Sedan slutet av förra året finns en polis inkopplad. Det är Hans Ölvebro, tidigare chef för Palmeutredningen.

– Det finns uppgifter om att det kan finnas folk från Libanon som begått brott mot mänskligheten. Jag har tittat på många akter på Migrationsverket. Jag kom fram till att brotten i så fall begicks för så länge sedan att de är preskriberade.

På frågan varför Migrationsverket och polisen inte försökt ringa in krigsförbrytare tidigare säger Ölvebro:

– Man har väl inte tänkt på detta.

Det krävdes ett terrordåd i USA för att svenska myndigheter skulle reagera, inte åratal av terror i Libanon, åratal av tortyr, åratal av förföljelse och mord. Affärsidkaren som sitter framför mig rör händerna som om han slängde något över ryggen.

– Libanon är bakom mig, säger han.

En och annan människa strosar förbi utanför hans företag i den kyliga höstkvällen.

– Mer än 10 000 fångar passerade genom Khiam, säger han. Ibland var de 100 samtidigt i fängelset, ibland 500, ibland 1 000. De var alla terrorister. Alla! Hizbollah, kommmunister ... de var terrorister.

Det är tyst i affären och tyst utanför.

– Ingen av oss som jobbade i Khiam kan säga vad vi gjorde. Det är hemligt.

Han säger att han är ”höger”, och kristen.

– Varför jag blev utredare i fängelset? Jag tyckte om det. Jag tyckte mycket om det.

Och så lämnade han Libanon, och kom till Sverige. Han beräknar att uppemot 1 000 personer från södra Libanon – SLA-soldater och deras familjer – har sökt sig till Sverige i omgångar sedan slutet av 1980-talet.

Av tjänstemännen på Migrationsverket kan man få intrycket att deras ankomst inte var särskilt kontroversiell. Men en centralt placerad person på utrikesdepartementet säger:

– SLA var Israels lakejer i södra Libanon. Många av dem utförde rent kriminella handlingar. Det är fullständigt obegripligt och ganska upprörande att SLA-män fått asyl i Sverige. Många av dem hörde hemma i fängelse. Det är en hedersfråga att inte ta emot sådana människor. Det handlar om vår trovärdighet i engagemanget för mänskliga rättigheter.

Thomas Lindstrand på internationella åklagarkammaren i Stockholm är den åklagare som kopplas in om och när det blir åtal mot någon torterare eller krigsförbrytare.

– Migrationsverket har vaknat till på något sätt. Fråga mig inte varför, säger han. Åtminstone det senaste året har vi gett oss sjutton på att vi ska lyckas med nåt sånt här (hitta någon brottsling).

Han har tre utredningar på gång som ”hänförs till händelser i Afghanistan”.

Men där gäller fortfarande lägsta graden av misstanke, de aktuella personerna har inga advokater och kommer kanske aldrig att behöva det.

Den tidigare utredaren i Khiam får blanka ögon när jag insisterar på att han ska berätta: Vad gjorde du i fängelset?

– Det är gamla tider!

Han viftar med handen.

Har du varit tillbaka i Libanon någon gång?

– Nej, där väntar mig 15 års fängelse.

Nu har skymningen lagt sig över den lilla staden, den lilla trygga svenska staden dit så många människor längtar. Inte bara ”utredaren” från Khiam.

Den sexåriga, sjuka Nadina har lämnat in sin femte ansökan om att få stanna i Sverige. I slutet av oktober fattar Migrationsverket beslut. Hon kanske får stanna men det är inte säkert. Vi har ju våra regler.

Slogs med Israel mot Hizbollah

I Sverige finns runt 50 personer som kan ha begått krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. De har identifierats av Migrationsverket och tidigare chefen för Palme-utredningen, Hans Ölvebro, har kopplats in. Men det är långt ifrån säkert att någon av de 50 kommer att ställas inför domstol. Aftonbladets Peter Kadhammar skriver om Sveriges godtyckliga flykting- och invandrarpolitik. Samtidigt som svenska myndigheter försökt kasta ut den sjuka sexåringen Nadina Imamovic har en före detta förhörsledare från Libanon fått svenskt medborgarskap.

Peter Kadhammar