”Igår var jag rädd”

Svensk mitt i ovädret

NYHETER

Bengt Lindell, 48, var förberedd på det värsta.

Han spikade igen fönstren till sitt och fruns hus och väntade på orkanen Lili.

- Det var en lättnad när vi hörde att vinden mattats, säger han via telefon.

Telefonen fungerar fortfarande i parets hus i den lilla staden Welsh i Louisiana. Men inte mycket annat, strax före aftonbladet.se ringde på torsdagseftermiddagen stängdes strömmen av.

- Om något händer ska räddningspersonalen inte behöva trassla in sig i strömförande ledningar, säger Bengt Lindell.

Samhället är mörkt. På gatorna utanför passerar en enstaka bil, oftast handlar det om den lokala räddningstjänsten som kontrollerar läget.

Bengt Lindell flyttade till USA för fyra år sedan efter att ha träffat sin fru. Nu arbetar han som redaktör på en liten lokaltidning i staden som ligger mellan New Orleans och Houston. Det som nu händer känns ovant.

Många av de amerikanska vännerna har varit med om detta förr, vissa minns även orkanen Audrey som i juni 1957 krävde 390 människors liv i samma område. Men som svensk är man inte van vid liknande.

- I går var jag faktiskt rädd. Då var stormen precis på väg att träffa kusten några mil härifrån, säger Bengt Lindell.

Men Lili blev aldrig den mardröm man väntat. Under dess sista timmar över havet tappade den hastigt i vind. Från en kategori 4 orkan är den nu nere och pendlar mellan kategori 1 och 2.

Det betyder inte att vädret är bra. Regnet fortsätter att vräka ned.

- Nu är vinden ”enbart” på runt 30-35 sekundmeter. Men i går trodde vi att den skulle nå upp mot 70 sekundmeter, säger Bengt Lindell.

- Det sista jag gjorde i går var att flytta undan datorerna på jobbet. Då såg det allvarligt ut och vi räknade med en sex meter hög flodvåg.

Mattias Lundell