Holmér utsågs till syndabock

Palme- utredningen blev hans uppgång – och fall

1 av 2 | Foto: GUNNAR BERGCRANTZ
I början av utredningen av mordet på Olof Palme centraliserades allt kring Hans Holmér personligen. På presskonferenserna var det han som visade upp Magnumrevolvrarna - den typ av vapen man tror Palme sköts med - och fantombilderna. Han blev folkkär och "Årets svensk" på kuppen - men blev snabbt alltför säker på att en kurdisk konspiration låg bakom mordet.
NYHETER

Hans Holmér var säker på att kurdiska PKK låg bakom mordet på Olof Palme.

- Jag är säker till 95 procent, sa han i december 1986.

Teorin blev hans fall.

Men 16 år senare var han fortfarande övertygad om att han varit nära att lösa mordet.

Klockan 10.50 den 1 mars 1986 steg länspolismästare Hans Holmér in på polisens ledningscentral i Stockholm. Han meddelade att han tog befälet.

Hans Holmér hade aldrig tidigare varit spaningsledare.

Det var hans första misstag.

Det skulle följas av fler.

Utredningen har använts i undervisningssyfte på polisskolan i Köpenhamn - som ett exempel på hur en mordutredning absolut inte ska gå till.

Holmér stod alltid i centrum

På ett tidigt stadium centraliserades utredningen kring Hans Holmérs person. Holmér och hans närmaste medarbetare styrde utredningen från det så kallade Palmerummet. Enligt många inblandade försvann verklighetsförankringen snabbt där inne.

Ingemar Krusell deltog i utredningen från början. När Holmér avgick blev han biträdande spaningschef.

- Nya tips gick direkt till Palmerummet. Tips som Palmerummet inte trodde på utreddes inte, säger Ingemar Krusell.

Flera utredningar och analyser har pekat på toppstyrningen och utredarnas isolering som en avgörande faktor i den misslyckade utredningen.

- Holmér besatt ett mycket gediget polisiärt kunnande. Problemet var att han gick in i det operativa arbetet i stället för att delegera det till dem som verkligen kunde jobbet, säger Ingemar Krusell.

Misstagen avlöste sedan varandra.

Största misstaget: bilden

Chefsåklagare Anders Helin berättade i en tv-intervju 1996 att han och Holmérs efterträdare Hans Ölvebro gjorde en tio-i-topplista över alla misstag i mordutredningen.

Helins toppkandidat var den så kallade fantombilden som påstods föreställa gärningsmannen. Den byggde på iakttagelser av en man som sprang på en gata - närmare en kilometer från mordplatsen.

Från första början var Hans Holmér övertygad om att mördaren var en del i en större konspiration.

"Då fanns bara PKK-spåret"

- Han lade direkt bort möjligheten att det skulle kunna röra sig om en ensam gärningsman. Det var bara konspirationer som gällde. Det var hans kardinalfel, säger Ingemar Krusell.

- Från och med mitten av maj 1986 fanns det bara PKK-spåret för honom. Tyvärr.

Efter "operation Alpha" då en rad kurder greps och sedan släpptes var PKK-spåret stendött. Holmér tvingades bort från utredningen.

- Bilden att jag var där och förstörde alltihopa har murats fast under åren som gått, sa han till Aftonbladet 1997.

Hans Holmér var under resten av sitt liv besviken över att ha blivit utsedd till syndabock. Han menade att de andra flydde från sitt ansvar.

- Han var tuff. Men så mycket kritik är svårt att skaka av sig, säger vännen, rikspolischefen Sten Heckscher.

Ingemar Krusell håller delvis med Holmér. Holmér hade inget att göra med röran de första timmarna efter mordet.

Det var tvärtom han som lyckades bringa ordning i kaoset.

"Han gjorde mycket nytta"

- Holmér gjorde en massa nytta. Hans gäng kartlade alla möjliga och omöjliga konspirationer. Det behövde vi som kom efteråt inte ägna oss åt alls. Som före detta Säpochef hade han djupa kunskaper på området.

In i det sista var Holmér övertygad om att "huvudspåret" var det rätta. Vid sin död skrev han på en ny bok om Palmemordet.

Hans Holmérs liv – år för år

Jens Kärrman