”Vi behövde krig – för att bli fria”

Aftonbladet tillbaka i Afghanistan ett år efter USA:s bombangrepp

1 av 5 | Foto: martin adler
HANS HUS FÖRSTÖRDES Smeden Din Mohammad Hazan fick se de två hus som var bostad åt två storfamiljer förstöras av missriktade USA-missiler. - Men vi behövde bomber för att bli av med talibanerna, säger han.
NYHETER

För ett år sedan startade USA kriget mot Afghanistan med missilattacker mot kommunikationscentra och militära högkvarter i Afghanistan. Det var ett led i "kriget mot terrorn" efter attackerna mot USA 11september.

Al-Qaida skulle rotas upp, Usama bin Ladin gripas och talibanerna, som gett terroristerna deras bas i världen, skulle drivas från makten.

Efter 37 dagar var kriget över. Talibanerna flydde från Kabul, Norra alliansen tågade in. Aftonbladet var på plats. Martin Adler fanns vid fronten i norr. Staffan Heimerson hade öppnat en redaktion i området.

Ett år senare är Heimerson och Adler tillbaka i Afghanistan och skildrar livet ett år efter USA:s angrepp.

I dag möter vi smeden som fick sina hus förstörda av USA-missiler, bönderna som börjat odla upp den förödda Shomalislätten och krigsfångarna som hålls inspärrade ännu ett år efter krigets slut.

ed muslimsk fatalism demonstrerade Din Mohammad Hazan sitt olycksöde: -Mistake, sa den 55-årige smeden och gjorde en svepande gest över en ödetomt av grus, damm och några bastmattor formade till vindskydd.

Ödetomt? Nej. Där på krönet av en av den afghanska huvudstadens kullar hade ett år tidigare legat två stora hus, på typiskt vis byggda i soltorkad lera, med innegård skyddad från insyn för kvinnornas göromål och med många rum som hem för två storfamiljer med sammanlagt 60 medlemmar.

Misstag? Nja. De två husen hade lagts i grus, när amerikanska bombplan i en fatal miss på krigets femte dag med missiler skjutit över målet, ett talibanhögkvarter på kullens sluttning 200 meter nedanför Din Mohammad Hazans fastighet.

Hur bitter var nu krökte lille smeden? Inte särskilt.

-Krig, sa han förklarande. Bomber behövdes för att få bort talibanerna.

Jag misstänkte att han fått gott skadestånd för missilmissen och frågade honom om summan.

-Ingenting alls. No dollar, no afghani.

Med byggnadsmaterialet praktiskt taget gratis och egna arbetsinsatser är hus i Afghanistan billiga att bygga. Vad skulle Hazan - om han kunde kontakta amerikanerna eller någon inhemsk myndighet - begära i kompensation?

-600 000 kronor, svarade smeden.

Han log förtjust vid tanken på summan, så svindlande i en stad där en lärarlön är 400 kronor i månaden - om den över huvud taget betalas ut.

Vad, frågade jag mig, sa den scenen av fatalitet, fatalism och fantasidrömmar om dagsläget i det Afghanistan som så pinats under först kommunism och sedan fundamentalism?

Svar: Det finns hopp om livet. Landet har tagit ett jättesteg framåt efter de fem talibanåren, al-Qaida-basernas tid, utfrysningen från omvärlden och det korta kriget i oktober-november i fjol.

Men varje dag startar nu med att läget är labilt.

"Det finns ett embryo till en stat"

Överlever en regering vars president nyss utsattes för ett mordförsök på öppen gata i Kandahar, landets näst största stad? Överlever en nation, där mannen som utförde mordförsöket, Abdul Rehman, lockats med ett arvode bestående av två Toyota Corolla?

- Det finns nu ett embryo till en stat, sa den främste svenske auktoriteten på Afghanistan, Anders Fänge, som i olika roller funnits i landet mer eller mindre oavbrutet sedan 1982 och nu har en nyckelroll i FN. Det kan kanske växa till det parlamentsval som ska hållas sommaren 2004. Men ingen vågar gissa vad som händer i valet" och efter det.

Hövdingarna släpper inte makten

Centralregeringens makt sträcker sig inte utanför huvudstaden. Centralasiatiska paschor av medeltida modell kontrollerar enväldigt sina utvalda traditionella områden. De tar upp tullar och skatter och berikar sig. De ifrågasätts inte av sina "undersåtar" till vilka de förmedlar en viss trygghet och självkänsla.

- Med dessa regionala herrar ligger inbördeskriget runt knuten, fortsatte Anders Fänge.

Hövdingar som Ismail Khan i Herat vid Irans gräns och general Doztum i Masar-i-Sharif nära Uzbekistan är orubbliga konstanter. Pragmatiker i Kabul säger att det enklaste vore att släppa kraven på centralmakt och skapa kantoner i vilka rövarhövdingarna kan behålla sina roller.

al-Qaidas roll i landet är däremot överspelad. En del al-Qaidamän finns visserligen kvar inom landet gränser. Men de flesta söker sig "i säkerhet" i Pakistans vilda stamområden, i den laglösa megastaden Karachi och vid krigsfronterna i Tjetjenien och Kashmir.

Talibanerna är krossade. Men grogrunden för nya talibanliknande rörelser är stor. Fundamentalisten Gulbuddin Hekmatyar formerar nya styrkor.

Flickor får gå i skolan

Men samtidigt är utsikterna så ljusa att hundratusentals flyktingar har återvänt från Pakistan och Iran. 600 (!) konkurrerande biståndsorganisationer ser till att akut svält hålls borta även i områden som för femte året drabbats av torka. Redan i år är spannmålsskörden hela 84 procent av skörden det fredliga året 1998, särskilt bra med tanke på att sådden skett sent. Landets flickor har fått återvända till skolorna.

Givarländer har lovat 48 miljarder kronor under en femårsperiod. Pengar strilar till. En loya jirga - en traditionell rådsförsamling med klanhövdingar, byäldstar och religiösa ledare som representanter för folkgrupper och regioner - har gett landet en legitim regering.

I morgon kommer nya sedlar

I morgon inleds en penningreform som betecknas som lika viktig som loya jirgan. Nya sedlar - tryckta bland annat i Tumba - från vilka tre nollor slängts, ska göra att man inte behöver ha en skottkärra för att forsla pengar när man går och handlar.

- Det fanns fantastiskt mycket skumma pengar i omlopp. Jag erbjöds vid ett tillfälle att köpa en container med sedlar, berättade Svenska Afghanistanskommitténs platschef Jan-Erik Wänn.

Pengarna blir nu enhetliga för hela landet, krigsherrar kan inte längre trycka egna i Ryssland. Gömda pengar som inte löses in blir värdelösa. Det drabbar sannolikt al-Qaidas skattkammare.

En rödskäggig FN-veteran i Afghanistan, svensken Leslie Öqvist, har ansvar för att penningreformen genomförs.

- Kan detta ske utan våld och bedrägerier är det ett tecken på att Afghanistan är på väg i rätt riktning, sa Öqvist. Penningväxlarna är införstådda. Men snön kommer snart och spärrar passen. Bergsbornas gamla pengar blir värdelösa innan människorna ens nåtts av besked om reformen.

Blodiga tuppfäktningar

Jag gav mig ut på stan. I basarerna hade fågelmarknaden åter öppnat och var fylld av den sång och det kvitter som skar så i talibanernas öron att de förbjöd det, ty det ledde tankarna bort från Gud. I förorterna är det snäppet värre, där arrangeras numera ofta blodiga tuppfäktningar till nöje och för hasard.

Kabuls eländiga zoologiska trädgård lockade två tusen besökare under ett enda veckoslut trots att dess stjärna, den åldrade, enögde lejonkungen Mar Jan avlidit, fick jag veta.

Religiositeten är något dämpad, det var färre besökare än förr på fredagsbönen i moskén.

Afghanistans fotbollslandslag deltar i en asiatisk turnering i Sydkorea och möter i tur och ordning Qatar och Libanon. Jag noterade vidare hur unga män allt oftare slängt den traditionella långskjortan och påsbyxorna och dragit på sig västerländsk ungdomsklädsel, hawaiiskjorta och cargobyxor.

Och i Kabul - en stad som både i princip och praktik är livsfarlig att vistas i, och som inte sett en turist på tjugo år - kunde jag köpa en nyutkommen modern resehandbok, "The Survival Guide to Kabul". Den är visserligen bara 16 sidor tjock men har resehandböckers gängse tips om krogar och hotell, drickssystem och vanliga fraser på de lokala språken dari och pashto.

Delegationerna strömmar in

I stället för turister strömmar delegationer in. Det finns ingen gräns för fantasin i hjälpsamhet. Jag sprang på en arkitekt från Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, Johan Mårtelius, som berättade:

-Jag representerar Kulturarv utan gränser. Vi är 150 man här som ska se hur Kabul ska byggas upp och hjälpa det att återfå byggnader som är värda att titta på.

På Chicken Street, matt- och krimskramsgatan, stod på trottoaren framför varje butik en blå, modern liten generator, kinesiskt märke Tiger, pris 1 300 kronor. Generatorerna vittnade om två saker, dels att elbrist råder sen vattenmagasinen tömts efter den långa torkan, dels att handelskontakterna med omvärlden blommat upp.

Indien, som öppnat konsulat i Afghanistans fem större städer, har just arrangerat en varumässa och befinner sig på offensiven för att ta över Pakistans gamla roll som storebror. Pakistan är ju bortgjort därför att landets underrättelseorganisation närde talibanerna.

Det finns, hur underligt det än kan låta, pengar i Kabul - och pengar att göra.

För många - men knappast för den utbombade smeden Din Mohammad Hazan.

Staffan Heimerson