Kvar bakom galler – ett år efter kriget

1 av 4 | Foto: martin adler
oviss framtid De afghanska krigsfångarna vet inte när de kommer att släppas. De sträcker sig efter Aftonbladets utsände. "Gå inte för nära, de kan fånga dig och försöka hålla dig som gisslan", varnar fängelseledningen.
NYHETER

Det som i vanliga fall klingar som en klyscha är här en exakt beskrivning: 1 261 krigsfångar lever i en fängelsehåla i Centralasien.

Förlorarna.

Krigsfångarna var magra men inte utmärglade, när jag tilläts besöka dem. De hade kortat sina talibanskägg.

De satt i tre flyglar, en för afghaner, en för pakistanier och en för tillfångatagna ledare. Afghanerna av längre rang och pakistanierna flockades framför gallren på sin flygels kortsida för att kunna prata med mig. Mellan oss formades en vägg av deras kroppsodörer. Jag varnades av fängelseledningen - gå inte för nära, de kan fånga dig och försöka hålla dig som gisslan.

Krigsfångarna verkade dock mera spaka än farliga, mera uttråkade än aggressiva.

Alla hade de en och samma fråga och jag vidarebefordrade den till fängelsechefen Attar Mohammad:

- Kriget är över sedan tio-elva månader tillbaka. Får de åka hem nu?

- De är våra gäster, svarade fängelsechefen, och så förblir de tills Karzai och Doztum gett order om att de ska släppas.

Glömda krigsfångar

Karzai är presidenten som med framgång reser runt i världen och skänker bilden av ett hyggligt och inte helt ociviliserat Afghanistan. En handfull glömda krigsfångar hamnar knappast på hans bord.

Doztum är en i sovjetsystemet uppfödd lokal uzbekisk rövarhövding, självutnämnd general, biträdande försvarsminister i centralregeringen, överbefälhavare för styrkorna i norr och världens grymmaste ledare. Det finns dokumenterat att Doztum lägger ut sin fiender på kaserngården och låter stridsvagnar köra över dem.

FN och människorättsorganisationer utreder för närvarande hans skuld i en misstänkt massaker på krigsfångar.

Ett par massgravar i Lailiöknen några kilometer bortom fängelset ruvar på hemligheter och är som en tickande bomb: segrarsidans hela trovärdighet kan undergrävas.

Av biträdande chefen för hemliga polisen Fazal Hadi och militärkommendanten i området Mohammad Tahir visades jag till denna sopstation för människor. En liten kamelkaravan drog fram i ökenlandskapets fond. Svarta rökplymer från tegelbruk stod mot den högsta blå himlen i världen. Ökenvinden svepte in från sydväst.

Dog - instängda i containrar

Spåren av två massgravar var tydliga. På den ena låg förkolnade kläder.

I den ena massgraven låg offer för talibanernas härjningar, i den andra offer för en av Norra alliansens slarviga fångtransporter.

- 110 fångar från Kunduz var så allvarligt skadade att de dog av sina gamla skador, sa nu Hadi. Ytterligare 43 dog när lastbilen som fraktade fångarna i en container välte.

Misstankar finns om att nära tusen ska ha dött av hetta och syrebrist, när de utan omsorg varit inspärrade i containrar.

Misstankar finns också nu om att krigsfångarna i fängelset i Shibarghan är glömda, trots att de varje dag inspekteras av Röda Korset.

Jag tog upp frågan med general Doztums ställföreträdare, general Rozi (Doztum själv var oanträffbar; han hade tandvärk och hade åkt för vård i Tasjkent i grannlandet Uzbekistan):

- Sitter de i fångläger, sa Rozi. Då har de sig själva att skylla.

Ledande talibaner har kommit loss genom att köpa sig fria. De tusen som nu sitter kvar har alla ungefärligen samma berättelser, sanna eller uppdiktade:

- Hur är livet här? frågade jag.

- Bad life, svarade en pashtun. Vi hade inget med kriget att göra. Talibanerna tog mig med våld i provinsen Helmand och tvingade mig till norr. Jag deltog inte.

"Jag krigade mot amerikanarna"

I andra flygeln, den med pakistanier, sa fången Bahar från Karachi med snusnäsduk piratknuten över huvudet:

- Jag gick med talibanerna i oktober i fjol för att kriga mot amerikanarna. Jag greps i Kunduz men jag krigade inte mot Norra alliansen.

- Vad säger ni om er pakistanske president som först stödde talibanerna men bytte sida?

- Vi skiter i Musharraf, han är politiker.

Staffan Heimerson