Tre elever måste dela på varje bok

Tiotusentals svenska barn ska lära för livet – med utslitna läromedel

allt måste skrivas av Nina och Annika i årskurs 9 på Vågbroskolan pluggar engelska med fröken Britt Holmgren. För en gångs skull har de fått nya läroböcker. Men de är bara till låns, och det är förbjudet att anteckna eller göra understryknigar i dem. – Det är svårare att hänga med när man måste skriva av allt, säger elever på skolan.
Foto: jerker ivarsson
allt måste skrivas av Nina och Annika i årskurs 9 på Vågbroskolan pluggar engelska med fröken Britt Holmgren. För en gångs skull har de fått nya läroböcker. Men de är bara till låns, och det är förbjudet att anteckna eller göra understryknigar i dem. – Det är svårare att hänga med när man måste skriva av allt, säger elever på skolan.
NYHETER

SÖDERHAMN

Den är tummad, kladdig, suddad, ihoptejpad och har ofta tre eller flera år på nacken.

Och den är bara till låns.

Så ser den svenska skolboken ut för tiotusentals grundskoleelever år 2002.

I genomsnitt satsas 505 kronor på nya läromedel per elev och år. Det är ungefär lika mycket som en halvårsprenumeration på Kalle Anka.

Aftonbladet reste till Vågbroskolans högstadium i Söderhamn för att se vad 500-lappen räcker till där.

När 13-åriga Sara pluggade till provet var hon inte ens säker på att ha en egen bok att läsa.

Hon delade den med två andra.

– Det gick ju sådär på provet, säger hon.

Den korta eftermiddagsrasten räcker inte till för allt 13-åringarna Sara och Ida tycker om skolbokssituationen på Vågbroskolans högstadium i Söderhamns utkanter.

För det är trist att alltid få ärva tummade, tejpade böcker med kluddiga sidor som suddats luddiga för att bli läsbara.

Det är sorgligt att inte äga en enda skolbok själv, att inte ens få spara en som minne.

Och det är mycket svårt att aldrig någonsin få skriva i övningsböckerna.

Krånglig läxläsning

När klass 7B hade prov i samhällsorientering delade tre elever på en bok. Läxläsningen blev en krånglig akt i samordning för 13-åringarna.

– Man kunde ta med boken hem en kväll om man hade tur, säger Sara.

Om inte?

– Då fick man läsa tillsammans eller lita på sina anteckningar. Men det är svårt.

Hur gick provet?

– Sådär, säger Sara och skruvar på sig.

Läraren Cissela Carlin kikar på klockan och påminner 13-åringarna om att det redan har ringt in till nästa lektion.

Halvvägs ute i korridoren hojtar de:

– Det är fel att spara på barn!

Cissela Carlin håller med.

Men sådan är vardagen på hennes skola.

Här finns bara exakt det antal läroböcker som krävs till varje klass, böckerna är till låns och ska gå i arv under minst fem läsår, om böckerna hänger ihop så länge.

Även om skolbokssituationen varierar en hel del mellan landets kommuner är begagnade låneböcker vardag för tiotusentals svenska grundskoleelever och deras lärare.

Enligt läromedelsförlagens branschorganisation, FSL minskade inköpen av nya skolböcker med 11 procent under det krisdrabbade 90-talet. I dag satsas mindre än en procent av den totala skolbudgeten på läromedel. I reda pengar innebär det i genomsnitt 505 kronor per elev och läsår som satsas på nya skolböcker.

”Politikerna vill inte se”

Cissela Carlin säger att uppfinningsrikedomen är stor bland dagens lärare att försöka göra lektionerna spännande med usla skolböcker och inga pengar.

– Som tur är har vi kopieringsapparaten.

Men nu har sparkraven gått så långt att undervisningen och barnen blir lidande, hävdar hon. Och resultatet av besparingarna lär inte dröja.

– Politikerna vill inte inse hur dålig situationen i skolan är. Det beror delvis på att föräldrarna och lärarna inte säger ifrån mer än de gör.

– Hårda sparkrav har blivit vardag för oss, säger hon.

I en sal en trappa upp i Vågbroskolan har niondeklassarna engelskalektion. Under två år har de vant sig vid att ärva begagnade böcker. Men den här terminen är de först med de nyaste böckerna i engelska.

De ska hålla i fem år.

Understrykningar och anteckningar är förbjudna. För övningsboken som har halvfärdiga meningar och tomrum för ord som ska fyllas i gäller samma sak.

Eleverna skriver i sina anteckningsblock.

– Det är svårare att hänga med när man måste skriva av allt, säger 15-åriga Viktoria.

– Det tar tid och vi hinner ju mindre på en lektion.

Världskartan som läraren Britt Holmgren rullar ned är från 1978. Den svenska grannen heter fortfarande Sovjetunionen.

Eleverna fnissar. Kartan är ett tydligt tecken på den akuta läromedelskrisen.

Britt Holmgren snurrar försiktigt på en av skolans två jordglobar från 1950-talet som gnisslar högljutt.

Den visar en annan värld.

– Neddragningarna har drabbat allt det som gör undervisningen intressant, säger hon.

Föräldrar vill betala

Cissela Carlin säger att få föräldrar har uppmärksammat hur illa det är ställt med skolböckerna på skolan.

– Kanske för att de så sällan ser böckerna hemma, gissar hon.

Men några har förstått och de har redan bett att få köpa egna böcker till sina barn.

– Vi kan inte hindra det.

– Men jag är jätterädd för den utvecklingen. Tänk att en tredjedel av klassen sitter med egna böcker som de kan skriva och öva i därför att deras föräldrar tycker det är viktigt och har råd att köpa böckerna, säger Cissela Carlin.

I en grönmålad sal i en annan del av skolan syns inget av besparingskraven.

Här står 16 hypermoderna persondatorer på rad längs väggarna.

– De är jättefina, säger dataläraren Peter Holmström.

Men han anser att datorparken är en felprioritering.

– Datorerna kan aldrig helt ersätta traditionell undervisning, säger han.

Elever har rätt att få de viktigaste böckerna

Kommunpolitikern: Det ser mörkt ut…

Elevrådet: Det ärhelt oacceptabelt

Här får skolböcker kosta mest i landet

505 kronor per elev – för alla skolböcker

Lärarbasen: Staten måste betala mer

Bokförlagen: Värst drabbas barnen

Maria Trägårdh