”Marie och jag går på buggkurs”

NYHETER
– Agneta Sjödin blev en enorm trygghet för mig. Hon var den erfarna och jag den nybakade.
Foto: Jan Danielsson
– Agneta Sjödin blev en enorm trygghet för mig. Hon var den erfarna och jag den nybakade.

Har du någon plan?

– Men jag vill ju inte planera så mycket.

Hur är Marie då? Har hon samma problem?

– Inte lika mycket, men det är samma tendenser. Hon är också supereffektiv.

Är det ingen i familjen som är en liten lat slashas som bara ligger och gonar sig?

– Det skulle vara han då, Ferry. Han blir sex nu i oktober. Men Julia är som vi. Hon gör i ordning kläderna hon ska ha på sig nästa morgon redan kvällen före och packar sin matsäck. Hon har totalkoll på allt.

Hur är det i förra generationen då?

– Ja, det kommer nog mer från fars sida än mors sida. Han var beräknande. Innan vi gjorde lokstallarna, då byggde pappa ett garage på gården hemma. Då hade han en lista på hur virket skulle huggas för att det inte skulle bli nåt spill, så varje träd som fälldes i skogen var bestämt var det skulle sitta, hur många bräder det skulle ge. Och när allting var färdigt, då var det bara en handfull spill över.

–Jag tror att jag och Ingvar Kamprad är lite samma skrot och korn. Tänk den där halva blyertspennan de har på Ikea. Det är ett tänk jag gillar. Det är äkta.

Din mamma Gunnel dog för ett par år sen. Hon hade alltså inte riktigt de där kalkyl-dragen?

– Nej, hon tog nog dan som den kom mera.

Var du mammas pojke?

– Jo, hon var ju hemma med mig jämt när jag var liten, tills jag började skolan.

Du var guldgossen redan från start? Enda barnet också?

– Visst, och så fick de ju inte mig förrän? ja farsan var över 50 år och morsan var över 40.

Det där kanske är en delförklaring till dina framgångar?

– Förmodligen. Bortskämd på många punkter naturligtvis. Mat på bordet när man kom hem. Behövde aldrig hjälpa till, utan man fick gå ut och leka igen.

De verkar ha trott dig om mycket?

– Ja, men jag blev aldrig pushad. Det var snarare att de bromsade mig när det blev för mycket. Enda jag kan dra mig till minnes såhär i efterhand var att morsan tyckte jag skulle spela piano. Det var inte så roligt.

När det gäller pengar så har ni det ganska gott ställt, eller hur?

– Ja, det var inga lånade pengar som jag förlorade på Ericsson.

Du bor kvar i samma by, umgås med samma människor.

Har du aldrig upplevt att folk i din omgivning fått en annan syn på dig i och med dina framgångar och att du blivit förmögen?

– Nej, jag har ju växt upp hemma i Vansbro, och de känner mig där sedan jag var liten. Det här andra har ju växt fram under lång tid också. Jag har kompisarna kvar sen vi lekte i sandlådan, plus nya arbetskamrater förstås.

Hur väl känner du och Agneta Sjödin varandra?

– Vi umgås inte så mycket utanför jobbet, men vi har känt varann i tio år sen vi började med ”Fångarna på fortet”. Det var en speciell grej för mig eftersom jag var ny och hon blev en enorm trygghet. Hon var den erfarna och jag var den nybakade.

Men nu har du lite annan rutin Gunde? Och Gladiatorerna är igång igen.

– Jo, det är kul. Men jag är lite ringrostig varje gång vi ska börja igen. Agneta hon håller ju på hela tiden.

Det är två nya moment i årets säsong: Sumoboll och Pyramiden. Vilken tycker du bäst om?

– Pyramiden. Den är fruktansvärt jobbig, man måste ha en extrem kondition och vara väldigt taktisk för att klara den.

Testar du alla hemska prövningar i Gladiatorerna?

– Jag testar allt.

Vad är roligast?

– Hinderbanan, helt klart. Jag har till och med fått Agneta att pröva den.

På släktforskningsinstitutet i Leksand hänger en kopia av din släkttavla. Nästan 100 procent är bönder och ni har varit hembygden så trogna att ni gift er med någon från hembyn eller grannbyn och bott kvar på samma ställe, sen 1600-talet. Du är förmodligen den ursvenskaste som finns Gunde?

– Ja, kanske. Jag har aldrig tänkt på det på det sättet. Jag vet att det är trångt, att alla förfäderna valt fru från en liten krets, men vad jag vet har det inte blivit nån inavel...

Säg något extra roligt som du och Marie ska göra tillsammans under sabbatsåret?

– Vi går på en buggkurs, tredje nivån. Det är kul. Jag tar med mig extra skjortor för man blir väldigt svettig. Vi åker ut ett gäng till olika dansställen och dansar också.

Så om någon av dina kvinnliga fans får syn på dig ute, tackar du ja till en dans?

– Jag dansar förstås mest med Marie och mina kompisar, men man ska aldrig säga aldrig.

3 röster om Gunde

Agneta Sjödin, programledarvän:

Torgny Mogren, vän från skidåren:

Ulla Björnback, barndomsvän:

Gundes hemmarekord:

Åsa Mattsson