- Alla jag såg hade mist en kroppsdel

Svenska Elisabeth räddade liv på Bali

Hon anmäldes saknad Sjuksköterskan Elisabeth Bergendahl befarades vara död - men i stället räddade hon liv. "Jag har förträngt mycket och vet inte hur lång tid jag var där", säger hon.
Foto: KRISTER HANSSON
Hon anmäldes saknad Sjuksköterskan Elisabeth Bergendahl befarades vara död - men i stället räddade hon liv. "Jag har förträngt mycket och vet inte hur lång tid jag var där", säger hon.
NYHETER

KUTA, BALI. Sjuksköterskan Elisabeth Bergendahl kämpade för att rädda liv efter terrordådet på Bali.

De första dagarna efteråt var hon själv anmäld som saknad och befarad omkommen.

Elisabeth Bergendahl hade gått och lagt sig och släckt lampan i sitt rum, några hus från diskoteket Sari Club, när bilbomben detonerade.

Instinktivt klädde hon på sig och rusade ner till explosionsplatsen.

- Det var en krigszon. Alla jag såg hade mist en kroppsdel eller fått magen uppskuren. På en kvinna hängde tarmarna utanför.

Hon söker efter orden när hon ska beskriva hur det såg ut på platsen den första timmen efter katastrofen.

- Jag har förträngt mycket och vet inte hur lång tid jag var där. Jag var helt fokuserad på att rädda liv i min sektor av området.

Hettan stoppade blod

På explosionsplatsen var det kolmörkt förutom skenet från de härjande bränderna.

- Det första huset var urgröpt som med en sked och endast vid bortersta väggen var en del kvar. Det andra huset brann långsammare med höga eldslågor och små explosioner.

Hon snörde av ovanför de avklippta benen på tolv människor och försökte kyla ner brännskador med våta tröjor.

- Det enda vi hade att tillgå var tröjorna som vi tog från butiker. Balineserna var helt passiva tills vi skrek åt dem att hämta vatten.

Hon noterade till sin förvåning att de skadade knappt blödde.

- Jag har aldrig sett något liknande. Alla hade stora skedformade sår på kroppen, men det kom inget blod från dem.

Den enda läkaren på plats, en turist, skrek till Elisabeth Bergendahl att hettan från explosionen täppt igen blodkärlen på de skadade, men att de när som helst kunde börja blöda.

Vädjade om hjälp

- De flesta offren var medvetslösa. En man med avslitet ben satt lutad mot trottoarkanten och vädjade med tunn röst om hjälp. Jag vill inte dö, jag vill leva, upprepade han flera gånger.

Elisabeth Bergendahl är mycket kritisk till sjukvården på Bali.

- Jag hörde att det på sjukhuset inte fanns riktiga förband utan bara gasbindor. Det saknades också morfin och andra smärtstillande och lugnande mediciner.

Senare försökte hon och en annan sjuksköterska få tag i en taxi för att åka till sjukhuset och hjälpa till.

- Ingen ville köra oss för att vi inte hade några pengar.

Hon hade planerat att stanna på Bali i drygt fyra månader. Nu åker hon hem efter bara 12 dagar.

Hennes arbetsgivare Lidingö sjukhem anmälde Elisabeth Bergendahl som saknad. Hon befarades vara en av de omkomna svenskarna ända tills hon kontaktade konsulatet i torsdags.

Per-Ola Ohlsson