Kriget har redan startat

Bonden Yassir: Här slår amerikanernas bomber ner varannan dag

1 av 2
i bombkratern Sönerna Ali, 18, och Soud, 12, ställer sig i missilkratern utanför sitt hus. Gropen är drygt två meter djup och cirka tre meter i diameter.
NYHETER

Alla världens tidningar rapporterar om kriget som snart kan börja, men i själva verket har det förra aldrig tagit slut.

Yassir Obaid, 58, som är bonde och bor granne med den forntida staden Ur ser sällan kriget men han hör det varje dag. Han hör de amerikanska och brittiska stridsplanen högt uppe i skyn, de går så högt att han inte kan se dem ens om han går ut på den dammiga gården och spanar mot den klarblå himlen där solen sitter som en glödande vit skiva.

Men Yassir hör dem och han hör deras bomber och missiler och han hör det irakiska luftvärnet.

Detta är den påtagliga formen av krig, för nu bortser vi från det andra kriget som också pågår varje dag, de ekonomiska sanktionerna mot Irak som är ett ekonomiskt krig, ett svält- och sjukdomskrig som oupphörligt skördar civila dödsoffer.

För drygt 20 dagar sedan låg Yassir på en matta på cementgolvet i sitt hus.

Smällen var fruktansvärd

Klockan var två. Yassir sov bort middagshettan, vid sin sida hade han den minsta pojken, sexårige Khalife. De två andra pojkarna, Ali, 18, och Soud, 12, satt i ett annat hörn av det stora rummet och gjorde sina läxor. Ali hade matematik och Soud engelska.

Yassirs fru var ute på fälten med familjens 20 får.

Då small det. Yassir säger att skrällen var så fruktansvärd att han trodde att amerikanerna, alla säger amerikanerna här, vilket också inkluderar britterna, hade fällt en bomb rakt på hans hus.

Detta var bara den första panikartade reaktionen. Om bomben hade fallit ner genom sävtaket till Yassirs hus hade varken han eller barnen hunnit tänka en tanke innan de förintats i ett klot av eld och metallsplitter.

Ute på gården såg Yassir att smällen kom från fälten, fast i verkligheten var det tre smällar från tre missiler. Efter elva års krig hör Yassir skillnad på bomber och missiler. En missil gräver ner sig djupare i sanden och detonerar med ett intensivare ljud.

Han såg de tre rökmolnen ute på fältet som mest består av en skare med hård sand över ett hav av mjuk sand som är så finkornig att den påminner om mjöl.

Det var första gången, säger Yassir, som det small så nära huset. Tidigare har det smällt på andra sidan vägen, vid närmare eftertanke brukar missilerna och bomberna komma varannan, var tredje dag.

Ibland skjuter amerikanerna först, ibland irakierna. Fast luftvärnet når inte upp till planen.

Fötterna sjunker igenom skaren av sand när vi går ut på fältet för att se på kratrarna. Något splitter finns inte kvar. Civilförsvaret har varit här och plockat upp allt man kunde finna.

Ali och Soud ställer sig i en krater som är drygt två meter djup och kanske tre meter i diameter. Vid en första anblick verkar det obegripligt att amerikanerna skulle skjuta så fel att tre missiler hamnar i öknen vid Ur.

Men vänder jag mig om ser jag rakt mot en irakisk militärbas. Jag ser militärlastbilar och ett slags värn som är för stridsvagnar eller missilstationer och det lär finnas en flygbas i närheten.

Det krig som nu pågår, och som har pågått i över ett decennium, är ett av historiens märkligaste. Varje dag skjuter amerikanerna och britterna på ena sidan och irakierna på den andra mot varandra. De senaste fyra åren har amerikanska och brittiska stridsflygplan flugit över 40 000 uppdrag över Irak.

Att vi inte vet mer om det beror dels på att amerikanerna och engelsmännen skjuter mot militära mål, vilket irakierna håller hemligt. Från deras sida kommer, vecka efter vecka, rituellt anklagelser om att USA än en gång har bombat civila mål och mördat oskyldiga.

Men det finns sällan några civila att visa upp. I staden Nasiriyah, drygt en mil från Ur, dödades fem och skadades elva civila förrförra veckan, enligt det lokala informationsministeriet. Men när jag ber att få träffa någon av de skadade blir svaret att de redan lämnat sjukhuset och inte får störas.

Vilket betyder att det inte alls var civila utan militärer.

Kriget har blivit monotoni. I Basra hör vi klockan elva en förmiddag hur en formation stridsflygplan passerar över staden. Klockan 11.03: 13 explosioner, därefter brakar det irakiska luftvärnet i gång. Klockan 11.13: flygplanen återvänder över staden. Klockan 12.00: sirenerna i Basra blåser faran över.

"Fler attacker det senaste året"

Ingen tycks reagera för vare sig planen, explosionerna, luftvärnet eller sirenen.

Yassir Obaid säger att flygräderna blivit fler det senaste året. Senast i förrgår hörde han en smäll och såg ett rökmoln på andra sidan vägen.

Där han står på gården och pekar och berättar är han en bild av den evigt förtryckte bonden. Det var här, där Yassir bor, som vår historia började.

Det var här människan uppfann konstbevattningen och det var här skrivkonsten föddes för 5 000 år sedan.

Men Yassir har aldrig fått lära sig läsa och skriva.

Det var här stridskonsten tog stora språng framåt med den päronformade yxan, pilbågen och stridsvagnar dragna av åsnor, vilket skapade grunden för de första imperierna. Yassir bor granne med den irakiska krigsmaktens missiler. Och det är här dagens imperier utprovar den nya revolutionerande vapentekniken med smarta bomber och laserstyrda missiler.

Men Yassir säger att han inte vet vad kriget rör sig om.

- Jag vet det jag ser, säger han.

Och det han vet, det är att det pågår dag efter dag, år efter år, och att det aldrig tycks ta slut.

Läs mer

USA:s president Bush hotar att anfalla Irak. Men de väpnade anfallen pågår redan, dag efter dag, år efter år, i en av historiens märkligaste konflikter. I sista delen av artikelserien från Irak träffar Aftonbladets Peter Kadhammar och Urban Andersson (foto) bonden Yassir som en dag vaknade av tre exploderande missiler.

Peter Kadhammar