"Rebellerna satte upp orimliga krav"

Förhandlingarna i Moskva blev en mardröm

NYHETER

De tjetjenska separatisterna målade in sig själva i ett hörn.

Det fanns egentligen aldrig något att förhandla om.

–De krävde månen, säger Magnus Norell, expert på terroristorganisationer.

Rebellerna satte upp ett orimligt mål då de krävde att de ryska trupperna skulle lämna Tjetjenien inom en vecka. Det anser Magnus Norell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut och expert på terrororganisationer.

– De krävde månen. De måste ha förstått att ryssarna inte skulle gå med på deras krav, säger han.

– Om utgångskravet var: Vi släpper gisslan om ni avslutar kriget i Tjetjenien, fanns det egentligen inget att förhandla om. Terroristerna krävde inget annat, inga pengar, inte frisläppandet av fångar eller något sådant. Det är en omöjlighet att dra ut de ryska trupperna ur Tjetjenien inom en vecka, säger Magnus Norell.

Mardrömslikt utgångsläge

Förhandlingarna i Moskva hamnade i ett mardrömsläge.

Vid en gisslansituation är det viktigt att kommunikationen mellan myndigheterna och gisslantagarna är öppen och direkt. Myndigheterna i Moskva fick problem på grund av att så många av gisslan hade egna mobiltelefoner.

Terroristerna framförde krav via intervjuer i radio och tv och gisslan ringde upp anhöriga och berättade om vad som var på gång.

– Förhandlarna brukar försöka stoppa möjligheten till kommunikation på annat sätt än genom direkta samtal. Det gick inte i Moskva. Var och varannan människa inne på teatern hade ju en mobiltelefon, säger Magnus Norell.

Förhandlingarna bröt samman helt på lördagsmorgonen när terroristerna började avrätta gisslan.

Vilka övervägande tror du att ryssarna gjorde innan de stormade teatern?

– När man gick in hade terroristerna börjat döda gisslan och då hade man inget val. I ett sådant läge måste man slå till. Då har gisslantagarna redan fattat beslutet åt en, säger Magnus Norell.

– När man väl gör en insats är det absolut nödvändigt att den avslutas snabbt för att inte riskera att folk dör. Det lyckades man med i Moskva. Efter vad jag har hört var aktionen avslutad på 20 minuter, säger han.

"Det måste finnas en vilja att leva"

När alla andra vägar är uttömda kan han ge order om att styrkan ska gå in och avbryta ett gisslandrama med våld.

– Det är bara de där inne som har ett val. De kan överlämna sig och den möjligheten kommer man alltid att erbjuda dem. Men om terrorister börjar avrätta oskyldiga har myndigheterna krav på sig att agera även om det förstås är oerhört riskfyllt, säger Olofsson.

Han kan inte erinra sig ett gisslanfall som varit mer omfattande än det i Moskva.

– Det finns inget att jämföra med om man ser till antalet gisslan och antalet gärningsmän. Situationen var väldigt svårhanterad.

– Om en människa är både beredd och villig att dö för sin sak hamnar man i ett tufft läge. Det måste finnas en vilja att leva om man ska kunna resonera med en människa om att avbryta ett beteende, säger Bertil Olofsson, till Aftonbladet.

Om ett liknande gisslandrama skulle inträffa i Sverige är det Nationella insatsstyrkan och polisens förhandlare som tvingas lösa situationen.

– Målet är att rädda människoliv och att komma till en förhandlingslösning även om det tar dagar eller veckor att nå dit, säger Bertil Olofsson som är chef för Nationella insatsstyrkan.

Svensk polis har inte resurser för att klara av en stormning lik den i Moskva.

- Vi skulle inte ens vara en polis per gärningsman, säger Olofsson, till Svenska Dagbladet.

Den svenska styrkan består i dag av ett 50-tal poliser. Man har inte heller möjligheten att kalla in militär hjälp. De militära kunskaperna är dessutom inte tillräckliga för att genomföra en sådan typ av operation. Olofsson får medhåll från terroristexperten Magnus Norell.

- Är det några som tar så många i gisslan och ställer förhandlingskrav som inte går att uppfylla sitter vi med skägget i brevlådan, säger Norell, till SvD.

Regler vid ett gisslandrama

Ulrika Nordin, Andreas Bjunér