Helvetet i teatern

Gisslan berättar om mardrömmen

1 av 3 | Foto: REUTERS
ÄNKORNA ÄR DÖDA Gisslans plågoandar har själva fått sätta livet till. De döda terroränkorna har sjunkit ihop i stolarna i teatersalongen. Vissa av dem bär fortfarande sprängämnespaketen runt kroppen.
NYHETER

Terroristerna mördade en man och en kvinna i gryningen.

Gisslandramat hade då pågått i 58 mardrömslika timmar.

58 timmar av mord och hot, hunger och gråt, isande fasa.

- Vi väntade på att dö. Vi förstod att de inte skulle släppa någon levande, säger Olga Chernyjak.

Chernyjak, journalist på nyhetsbyrån Interfax, var den första i gisslan som i onsdags kväll lyckades ringa ut och berätta att terrorister stormat teatern.

Nu, två och ett halvt dygn senare, ligger hon i en sjukhussäng och vilar ut. Utmattad, chockad - men vid liv.

- Om teatern inte blivit stormad så hade vi alla dött.

- Vi väntade på att dö. Vi förstod att vi inte skulle överleva ens om de fick alla sina krav uppfyllda, säger hon.

I gryningen i går morse valdes en man och en kvinna ut och sköts ihjäl.

- De mördades mitt framför mina ögon. Mannen sköts i ögat. Det var blod överallt.

- Sedan svimmade jag. När jag vaknade låg jag på sjukhus. Det måste ha varit gasen, den räddade oss från en omedelbar död.

Teatern var fullsatt

Drygt ettusen män, kvinnor och barn var i onsdags kväll på teatern som ligger i en gammal kullagerfabrik i stadsdelen Proletarskajaj i sydöstra Moskva.

Det var fullsatt under rockmusikalen Nord-Ost, precis som det varit varje kväll sedan premiären i fjol. När de över 60 terroristerna slog till uppstod ett kaos under vilket några lyckades fly.

En av dem berättade efteråt:

- De misshandlade människor som försökte fly med gevärskolvar. Det flöt blod mellan stolarna. De sköt i taken för att skrämmas.

Denis, 10, fick gå

Tioåriga Denis Afanasjev, en av de först släppta, var alldeles vit i ansiktet men berättade för tv med stadig röst:

- Under andra akten kom en maskerad och beväpnad man upp på scen. Han sa åt skådespelarna att sätta sig på första raden. Sen kom det in flera beväpnade män och kvinnor.

- De sa att de skulle minera hela salongen på tio minuter och spränga den om polisen stormade.

Olga, 26, dödades

26-åriga Olga Romanova var på väg hem från sitt arbete i en liten livsmedelsaffär då hon passerade teatern och av allt att döma slets in av några av terroristerna.

Hon var ung och söt och driftig och hon försörjde båda sina sjukliga föräldrar på sin knappa lön. Hon hade bara några timmar kvar att leva.

Olga Romanova blev dramats första dödsoffer. Hon sköts i bröstet, möjligen för att hon försökte fly. En hel värld har sett bilderna på de två läkarna som släpar ut hennes kropp från teatern.

I tv i går kväll skakade hennes mamma av gråt:

- Mitt liv blir outhärdligt att leva nu. Olga var mitt allt.

De skulle till Allah

Vissa av terroristerna spred sig runt i teatern för att bevaka utgångarna, andra höll ögonen på gisslan. De var beväpnade med automatgevär, många av dem hade sprängmedel runt kropparna.

Ivan Ivanovitj släpptes första kvällen.

- De skrek att de skulle till Allah, att de kommit till Moskva för att dö och att de skulle ta alla med sig.

Gravida släpptes

Sedan ockupanterna fått kontroll över teatern började de förhöra gisslan om vilka länder de kom från.

De som kunde visa att de var muslimer släpptes, liksom en grupp barn och några tyskar.

Senare släpptes 16 gravida kvinnor. En av dem berättade:

- En man i kamouflagekläder skrek: "Fattar ni inte vad som pågår. Vi är inte här för att prata. Vi är här för att dö".

Familjen blev kvar

Någon timme senare fick britten Peter Low, 59, en pensionerad reklamsäljare med dålig hälsa lämna byggnaden.

Han skulle komma att tillbringa de kommande två dygnen i den bitande kylan utanför avspärrningarna - utom sig av oro över hustrun Sidica och sonen Richard som hölls kvar inne i byggnaden.

Skulle spränga allt

Den första natten minerade terroristerna bärande pelare och andra delar av teatern.

De gjorde klart för polisen att byggnaden skulle sprängas i luften om den stormades. Utanför avspärrningarna blev det mer och mer kaotiskt, anhöriga och nyfikna trängdes med poliser, journalister och räddningspersonal.

Tatiana Solnishkina lyckades ringa en rysk radiostation i torsdags morse.

- Snälla, storma inte byggnaden, då kommer vi alla att dö.

- För var och en av dem som dör kommer tio av oss att dö, sa hon.

I torsdags lät terroristerna fler och fler ur gisslan ringa ut. Genom deras vittnesmål spreds en bild av situationen därinne.

De levde på vatten och blockchocklad, ockupanterna vägrade länge ta emot den varma mat myndigheterna ville ge dem. De delades upp i grupper, män för sig, kvinnor för sig, barnen bands fast på stolar på balkongen. Mellan grupperna löpte rep med sprängmedel som terroristerna hotade att detonera.

De sanitära förhållandena började bli outhärdliga. Gisslan tvingades uträtta sina behov i orkesterdiket, stanken var fruktansvärd.

Många i gisslan blev snabbt sämre, både psykiskt och fysiskt.

Brevet från Putin

Galina Golischova, en kvinna i 50-årsåldern, släpptes ut med ett brev från de anhöriga till Rysslands president Vladimir Putin som hon läste upp inför tv-kamerorna:

- Avsluta kriget omedelbart. Det har redan varit för många krig, för många har dött.

Hoten hårdnade

I fredags hände det som alla som hade män, fruar, barn, syskon, föräldrar i gisslan hade fruktat: terroristerna skärpte den redan hårda tonen ytterligare. De hotade börja avrätta sina fångar nästa morgon.

- Jag fick veta det av kvinnan som satt bredvid mig. Hon hade fått ringa sin man som berättade vad de sagt på tv, säger Anna Chalmonavitz.

- Även många av dem som lyckats behålla fattningen dittills började gråta.

I väntan på döden

Journalisten Anna Politkovsjaja, som gjort sig känd som en frän kritiker av Rysslands agerande i Tjetjenien, fick besöka gisslan.

- De väntar på att dö, sa hon när hon kom ut.

Knockades direkt

Gasen som polisen släppte in knockade alla i byggnaden mer eller mindre omedelbart.

- Ingen hann tänka. De flesta svimmade omedelbart. Jag fick upp en näsduk över munnen och klarade mig lite längre. Jag kom ihåg att jag hörde skottlossning innan allt blev svart, berättar en ung man från sjukhussängen.

Vissa dog av gasen

Avsvimmmade teaterbesökare bars ut en efter en. Några kvicknade till i den kalla luften. Andra fördes medvetslösa till sjukhuset. Åter andra var så försvagade efter de 58 timmarna att de dog av gasen.

Skräcken är över

Peter Low skakade av köld när han omfamnade Sidica efter att mardrömmen var över.

Nu väntar de på att få återförenas med sonen Richard som vårdas på sjukhus.

I likhet med de andra överlevande från dramat får han ännu inte ta emot besök.

Oisín Cantwell