Grattis farsan – vi älskar dig!

Svenska kändisar omrelationen till sina pappor

NYHETER
Foto: Mikael Gustavsen

Programledaren Agneta Sjödin var pappas flicka som liten.

– Det är jag fortfarande men nu har mamma fått lite mer plats också, säger hon och skrattar.

Pappa, det är Eric Sjödin, 61, från Hudiksvall. Han och Agneta har alltid haft en innerlig och kärleksfull relation till varandra. Trots att Eric och mamma Barbro skilde sig när Agneta var tre år och de bara sågs varannan helg.

Såg du upp till din pappa när du var liten?

– Pappa jobbade väldigt mycket. Men jag tog för mig av honom när vi väl träffades. Kramades mycket. Eftersom han var skogsarbetare då var jag med honom i skogen en hel del också.

Vad är det viktigaste din pappa har lärt dig?

– Han har lärt mig att inte göra skillnad på folk och folk utan att behandla alla lika. Det tycker jag är fullständigt fantastiskt.

Om du skulle beskriva honom i tre ord, vilka ord kommer du att tänka på?

– Känslomänniska med stort hjärta. Men just för att han är en känslomänniska kan han också ta på sig för mycket, och kan vilja vara alla till lags. Men han har blivit bättre på att ta hand om sitt eget liv i stället för alla andras.

Brukar du uppvakta honom på fars dag?

– Ja, det är klart. Jag ringer eller – om jag är hemma i Hudiksvall – ger någon present.

Vad får han i dag då?

– Oj, det var svårt. Men tid tillsammans är alltid bättre än saker.

Enveten, själständig och påhittig.

Så beskriver Eric Agneta Sjödin som liten.

Hur tog det sig uttryck?

– När hon var i treårsåldern var det, exempelvis, svårt att hjälpa henne att klä på sig. Påhittig för att hon hittade på lekar och spelade teater. De kallade henne för ”Lärkan” i skolan för att hon alltid var så pigg och glad.

Är du stolt över Agneta?

– Ja, men jag är stolt över alla mina barn. De är helsköna allihopa. Och syskonen kan ju umgås och ta Agneta för den hon är. Det är det som är så bra. De är lika stolta och glada för hennes skull som jag är.

Hur är det med fars dag? Har Agneta glömt bort det någon gång?

– Oh, ja. Hon har ringt någon gång efteråt och sagt: ”Förlåt, pappa, jag glömde”. Och jag har också glömt bort det i bland. Men det är inte det som betyder någonting. Det som betyder något är ju hur man känner för varandra och hur man umgås. Vi älskar varandra ändå. Utan några måsten.

Vad tror du att du får av henne i dag?

– Jag har redan fått så mycket, så det får vara nog nu (skratt).

Anna Thunman