Han föddes in i sosseadeln

Aftonbladet kartlägger utskällde Jan O Karlssons väg till makten

1 av 3
Marschen mot makten har börjat. Jan O Karlsson 1968 tillsammans med en annan då ung och lovande politiker: Ingvar Carlsson.
NYHETER

Han kallade sig gärna Femman – efter sin plats i EU-hierarkin. Bistånds- och migrationsminister Jan O Karlsson är mångfacetterad.

Vänner beskriver honom som en charmant slarver, lite uppblåst och en lika arrogant som intensiv agitator.

Nu blåser stormen för tredje gången över den kontroversielle politikern.

Det är bara ett år sedan Jan O Karlsson återvände från Luxemburg. Bakom sig lämnade han ett liv med privatchaufför, lyxig representation och en upphöjd ställning.

Ställningen var han särskilt nöjd med.

– Han kallade sig gärna för Femman. Påpekade att han var den femte finaste i rangordningen i EU. Tiden som president i revisionsrätten steg honom nog lite åt huvudet, säger en vän.

Kanske är det inte så märkligt. Kollegorna nere i Luxemburg skakar på huvudet över att deras tidigare president ifrågasätts i Sverige.

En omtyckt ordförande

– Varför skulle han inte ta emot pengarna? Det är som att betala för en bil och sedan inte vilja ha den, säger en handläggare på Revisionsrätten.

I den miljön vistades Jan O Karlsson i sju år.

De första åren i Luxemburg som ledamot, innan han blev högsta hönset för Revisionsrätten som ska se till att EU:s pengar inte förslösas.

Han var en omtyckt ordförande och ansågs göra ett bra jobb med att effektivisera den tungrodda byråkratin. Bland annat avskaffade han de personliga representationskontona.

Största umgänget fanns kvar i Sverige. När han inte åkte hem på helgerna så kom frun Clary Vesterström ned till det hyrda, ganska anspråkslösa huset i Normeldange. Ibland med några ur den stora skaran av vänner i Sverige.

Förra året bestämde sig Karlsson för att sluta, trots att han hade fyra år kvar, och flytta hem.

Kunde inte tacka nej

Då hade han genomgått en hjärtinfarkt, gjort en by-passoperation och opererat bort sköldkörteln. Han tvingades börja sköta sin kropp, sluta kedjeröka och träna regelbundet.

Minister var han aldrig inställd på att bli. Redan i en Aftonbladet-intervju 1988 sa den då 48-årige blivande statssekreteraren så här om att bli minister:

– Jag vet att priset för kändisskap är högt. Jag brukar säga att jag vill kunna knycka en vindruva i snabbköpet utan att det händer något.

n n n

Nu blev han minister ändå. 62 år gammal kunde han inte tacka nej när kompisen Göran Persson bad honom ta över integrationsfrågorna.

Och det krävdes inget snatteri för att något skulle hända. Måndagen den 4 november blir en av de svartaste i Jan O Karlssons liv.

Klockan elva sitter den glade gamängen, mannen med ett munläder som kan charma och övertyga de flesta, på pressrummet i Rosenbad. Han vill prata om Ryssland men tvingas prata pension.

I en halvtimme pressas han av svenska journalister om avtalet som ger honom 8 839,47 euro (80 617 kronor) i månaden från EU.

Kulturkrocken är ett faktum. Den trängda Jan O Karlsson som inte förstår all uppståndelse blir hotfull och oförskämd. I hettans stund gör han Mona Sahlin-misstaget och pratar om sig själv i tredje person.

– Men nu är jag Jan O Karlsson, och Jan O Karlsson har varit president i Europeiska revisionsrätten, säger Jan O Karlsson.

På en knapp timme har det kompetenta statsrådet blivit den girige, oförskämde och uppblåste ministern. Den nya bilden strömmar under dagen ut varje timme i Ekot och senare på kvällen i SVT:s Rapport.

n n n

Jan O Karlsson föddes in i den socialdemokratiska adeln.

Både pappa och mamma var aktiva s-politiker och han fick de rätta åsikterna med modersmjölken. Men arbetararvet saknade han, precis som Olof Palme.

– Jag vet vad det handlar om, jag har stått på universitetsgolvet, skämtade han.

Agitator redan i lumpen

Det var på universitet som han och Carl Tham startade det studentradikala partiet. Men politisk agitator var han redan i lumpen.

– Han snackade politik hela tiden. Jag hade väntat mig att han trätt fram långt tidigare. Han var utmärkt lämpad som en politiker i främsta klass, säger tv-journalisten Bo Holmström.

Lumpartiden i Linköping fördrevs inte bara med ideologiskt prat. En natt vaknade Bo Holmström av att det sved i ögonen. Någon hade kastat in en tårgasgranat på logementet. Jan O Karlsson, förstås.

– Egentligen borde jag väl vara sur på den jäveln, men han är en kul typ, oerhört stimulerande och trevlig, säger Bo Holmström.

Intensiv, kreativ, slagfärdig, kul och människointresserad. Så säger de flesta av hans vänner. De har blivit många under åren i närheten av flera socialdemokratiska statsministrar.

Han var Erlanders, Palmes och Carlssons pojke innan han själv för första gången tog klivet ut i rampljuset 1995 genom EU-uppdraget.

Kanske var det pappans öde som hindrade honom från att välja politikerbanan.

Jan O Karlssons far var socialborgarråd i Stockholm när han dog mitt under en tv-inspelning.

Hans Karlsson var stressad redan innan intervjun startade den 13 november 1963. SVT:s Bo Holmström ställde kritiska frågor om de hemlösa.

– Han svarade på två frågor, men efter den tredje stirrade han bara på mig. Plötsligt föll han huvudstupa framåt i stolen. Det var en otäck upplevelse, säger Bo Holmström.

Redaktionen gjorde upplivningsförsök och ringde ambulans men hans liv gick inte att rädda.

– Jag frågade mig själv länge om jag hade någon skuld till det som hände. Men oavsett vem som ställt frågorna så hade nog hans hjärta stannat, säger Bo Holmström.

n n n

Den storm som nu drabbar Jan O Karlsson är på intet sätt ny.

Två tidigare stormar

När han 1994 blev svensk representant i Revisionsrätten anklagades han för att ha utsett sig själv. Han ansvarade för handplockningen av tjänstemän till EU-byråkratin. I det följande KU-förhöret friades Europaminister Mats Hellström med nöd och näppe från alla misstankar om att nomineringen inte gått rätt till.

När Karlsson för ett år sedan utsågs till minister avslöjade han själv att han kört rattfull efter en blöt kväll på väg hem till sommarstället på Fårö. Redan då höjdes röster emot hans väl tilltagna pension från EU. Då hette det att summan var 60000 kronor. Men kritiken dränktes av 0,96 promille och fick vila tills nu.

Om han överlever den nya stormen är oklart. På motståndarsidan samlas nu även partikamrater, arbetskompisar och bekanta.

”Har det jättesvårt nu”

– Han verkar ha tappat fotfästet den senaste tiden. Han är egentligen ingen skurk utan en bra person, varm och kamratlig, säger en vän.

– Jag tror att han har det jättesvårt nu. Han mår väldigt illa av det massmediala trycket. För han är faktiskt socialdemokrat långt in i ryggmärgen, säger en annan.

Pensioner är en sak, menar de flesta. Men mannen som tidigare förstod att man inte kan snatta druvor borde veta att det inte är okej att skattebetalarna betalar hans bag-in-box.

– Fast han har slängt sig i lianer i hela sitt liv. Det är mycket möjligt att han klarar det här också, säger en vän.

Karlsson om journalister:

Karlsson om politiker:

Jessica Ritzén