”Juryn är ute efter schlagerfjollor”

Michael Michailoff bitter efter finalförlusten

1 av 2
Michael var bitter över att han inte kom till finalen.
NYHETER

I lördagens veckofinal missade Michael Michailoff den på förhand till synes givna finalplatsen.

Något han uppenbarligen inte räknat med – vilket efter hårt festande och lika hårda ord till deltagare och andra märktes väl.

Veckofinalens resultat kom lite oväntat för de flesta. Michael fick noll poäng av juryn och fick sjunga sin skjortärmslåt mot Patrik. Publiken föll för Patrik och röstade in honom i den slutliga finalen, där redan Mathias och Fernando fanns.

– Jag blev jätteöverraskad när Michael inte fick några poäng av juryn, sa kvällens vinnare Mathias.

Michael själv verkade bitter på juryn.

– Juryn måste ju taktikrösta lite så det blir spännande nästa helg. De är ju ute efter schlagerfjollor så då blir det som det blir, sa Michael när han, efter veckofinalen, skrev autografer.

På kvällen festade han till ordentligt och dagen efter skickade han ett sms till Magnus: ”Jag är sjuk och fysiskt trött, så jag kommer stanna här tills i kväll med min familj. Ses i Skövde, hälsa alla.”

På söndagkvällen skulle eleverna uppträda på ett releaseparty i Skövde. Innan dess skulle de signera skivor och framträda i ett köpcentrum.

De andra eleverna blev besvikna på Michael när Magnus berättade hur det låg till.

– Men vaddå? Det kan han inte göra! Vad tänker folk med? Vad tror folk att de börjar bli, utbrast Patrik.

– Det drabbar ju oss också, eftersom det är ett medley! Jag tänker inte sjunga hans låt, fortsatte Patrik.

Mathias var lite skeptisk över Michaels ”sjukdom”, han påpekade att Micke festat rätt hårt kvällen innan.

Väl i köpcentret blev det kramkalas när alla gamla deltagare träffade dem som fortfarande är kvar.

Plöstligt dök rektor Grahn upp utanför köpcentret med Michael Michailoff i släptåg. Bert var irriterad över Michaels uppträdande och sa att Michailoff måste höra av sig till honom om han är sjuk, eftersom det drabbar de andra.

– Du får ringa och säga det till mig. Du har ju tretton andra att tänka på, sa han argt.

Michael svarade att han var sjuk och att han inte förstått att de skulle göra ett medley förrän Grahn berättat det.

– Jag förstod inte att det var ett medley, det hade jag inte tänkt på alls...

När Michael gått in i köpcentret frågade Bert Grahn vad det var för fel på Michael.

– Han var bara less. Psykbryt. Han mådde dåligt, sa Grahn.

– Det håller inte att göra en sån här grej, utbrast Bert. De här motgångarna får de ju hur många som helst i livet. Hade han inte kommit nu så hade han inte varit med i fortsättningen.

Hur som helst gick uppträdandena bra, men den tryckta stämningen försvann inte.

Dagen efter hade Grahn och Michael ett samtal om veckofinalen.

– Man är ju less på det här lilla spelet. Det är inget allvar i det, sa Michael om veckofinalen. Han berättade att han tyckte att det var konstigt att juryn gör sådana helomvändningar.

Grahn försökte uppmuntra honom att fortsätta kämpa och vara professionell.

– Jag har en plan... Jag tycker om rubriker, sa då Michael och verkade ha något i bakfickan.

– Se bara till att den planen gynnar dig positivt och inte negativt, sa Grahn.

Senare hamnade Andrés, Grahn och Michael i diskussion om att Micke inte tänkt dyka upp på skivsigneringen. Michailoff var irriterad över att alla lade sig i vad han gjorde.

– Hädanefter sköter var och en sig själv och slutar snacka om vad andra gör. Jag är här för att promota mig själv och min musik, och vad jag än gör så är det jag som får ta smällen, sa Micke.

Grahn menade att det inte var så.

– Det är inte så, för så länge du har med andra människor att göra så får ju andra människor ta smällarna av ditt handlande.

Andrés förklarade hur de andra tänkte.

– Det blev lite irritation eftersom vi tog oss upp och åkte i väg. Det kändes lite som att du skiter i oss.

Michael medgav då att han är egoistisk och självisk, men att de andra får acceptera det.

Trots att Michael fått tala ut om sina känslor satt det fortfarande kvar en tagg i hjärtat.

– Jag har kört mitt eget race från början till slut. Det handlar inte om att jag är bitter, det handlar om att se vad som är äkta. Vem skulle inte vilja ha 126 000? En liten zigenare som inte har en spämm på fickan. Det är klart jag vill ha en egen lägenhet och möbler. Men det känns som man har testat mitt tålamod tillräckligt mycket...

Det hände i måndagens avsnitt: