Kent Härstedt: Jag ser hur landet glider mot kollaps

NYHETER

Kent Härstedts dagar bland Zimbabwes svältande och hivsmittade barn präglas av att han vill upp tidigare om morgonen än de lokala fältarbetarna och inte skynda tillbaka mot sin bas förrän mörkret faller och vägarna blir farliga och ofarbara.

Kent Härstedt i Manhinga barnby för föräldralösa barn i Zimbabwe. Härstedt efterträdde 1999 Lisbet Palme som ordförande i svenska Unicef, FN:s barnfond.
Kent Härstedt i Manhinga barnby för föräldralösa barn i Zimbabwe. Härstedt efterträdde 1999 Lisbet Palme som ordförande i svenska Unicef, FN:s barnfond.

Härstedt är ordförande i svenska Unicef, FN:s barnfond.

Den nu 37-årige riksdagsmannen från Helsingborg efterträdde 1999 Lisbet Palme på den posten.

Redan som nittonåring luffade han i Ostasien och noterade då exploateringen av barn, engagerad i frågorna.

Han har gjort en politisk kometkarriär: kommunfullmäktig redan 20 år gammal, kallad som sakkunnig till Pierre Schori på utrikesdepartementet, socialdemokratisk riksdagsman efter en personvalskampanj 1998 och nu med plats i utrikesutskottet.

"Det gör ont i hjärtat"

Det du nu ser här i Zimbabwe, får det dig att gråta?

- Nej. Det gör ont i hjärtat. Men framför allt blir jag förbannad.

Vem bär skulden för att det är så illa ställt?

Det är samverkande faktorer. Torkan och hiv-aids-katastrofen tvinnas in i varandra. Landet har en enväldig ledare och en kaotisk ekonomi.

Är situationen värre än du trodde?

- Nej. Jag visste. Jag hade läst på och fått bedömningar gjorda för mig. Ändå blir det en skillnad när man möter levande människor. Jag ser hur landet glider mot kollaps.

Nordkorea, Nya Zeeland, nu är du i Zimbabwe. Är ditt engagemang ett sätt för dig att få din reslust tillfredsställd?

- Mitt solidaritetsarbete startade på torget i Helsingborg. Jag samlade in pengar till Nicaragua. Jag närde inte en tanke att det skulle föra mig ut i världen. Och nu som en småbarnsförälder måste jag ransonera mitt resande.

Vill möta andra kulturer

Om du inte genom Unicef arbetat med barnfrågor, vilket annat välgörenhetsorgan hade du valt?

- Om det gällt att bistå människor i beråd hade jag valt Röda korset. Det är alltid längst fram i frontlinjen. Om det gällt att arbeta med mänskliga rättigheter hade det blivit Amnesty International.

Om du inte blivit yrkespolitiker och gett dig in i biståndsarbete, vilket jobb skulle du valt?

- Något som skulle gett mig chansen att möta andra kulturer.

Du överlevde Estoniakastrofen, ger den dig fortfarande mardrömmar?

- Jag talar inte om det. Men det är en del av min livserfarenhet.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

- Regn för Zimbabwe. Redskap att sätta i händerna på människor. Och att få ge dem en kinesisk lärobok i trägårdsskötsel.

Så kan du hjälpa barnen i Zimbabwe

Staffan Heimerson