Fest för ett gäng riktiga kämpar

1 av 2 | Foto: Björn Lindahl
JULIA OCH DANIEL ÄR SKEPTISKA Trollkarlen Zethino håller hov för de yngsta patienterna på Universitetssjukhuset i Umeå. Och inte nog med det. Barnen fick en hel hög nya leksaker också!
NYHETER

UMEÅ

Trollkarlen Zethino säger på en gång att han luras. Och sedan gör han det så att barnen både sitter förstummade och skrattande.

Han uppträder på Universitetssjukhuset i Umeå för barnen som har cancer. Det är genom Återbäringen han kommit dit.

Och från en leksaksaffär kommer hur mycket nya leksaker som helst.

Det var Erika Westin i Långsele i Ångermanland som skrev till Återbäringen om barnen på canceravdelningen. Hennes tvååriga dotter Marlenes kompis Rebecca Tonteri på dagiset hade plötsligt drabbats av leukemi.

Erika Westin hade först skrivit till Återbäringen och bett om ett par nya arbetsskor. Sedan tänkte hon till och skrev en ny ansökan:

- Ja, jag tänkte att jag inte skulle ha något själv. Det är mycket viktigare att de sjuka barnen får något, säger hon.

Och det fick de.

Ljus blev dukar

Först underhållning av trollkarlen Zethino, som egentligen heter Henning Bylund och är från Örnsköldsvik.

Hur han kunde få ett brinnande ljus att plötsligt bli tre hopknutna dukar i ett rör eller hur han kunde hälla vatten i en tidning utan att den blev blöt och sedan hälla tillbaka vattnet i glaset, det gick inte att förstå.

Sedan blev det lite av julafton när Simon Nordberg från en leksaksaffär rullade in en vagn full med leksaker, spel, videofilmer, mer leksaker i form av dockskåp, dockor, bilar - allt.

Oliver, 2 år, hittade en polisbil som han kan sitta på och sparka sig iväg. Och i väg for han längs korridoren. Pappa Kent Morelius fick springa efter med droppställningen. I fyra månader har Oliver haft leukemi och prognosen är god.

På barnavdelningen är barnen i omgångar. Den första behandlingen brukar vara omkring sex veckor. Sedan får barnen återkomma med jämna mellanrum för nya behandlingar.

Upptagningsområdet är från Sundsvall i söder och hela Norrland uppåt.

Föräldrar, en eller båda, bor hos sina barn under tiden på sjukhuset. Syskon får också vara med.

Riktiga kämpar

Det finns bara ett ord som beskriver dessa sjuka barn. De är kämpar, riktiga kämpar. De går med sina droppställningar, de leker med en övervakande pappa eller mamma som håller reda på slangarna.

De mår illa av behandlingen, de har svårt att äta, det gör ont - men nästan inget gnäll, nästan ingen gråt.

- Som förälder får man naturligtvis en nästan paralyserande chock när man får beskedet. Sedan bryr man sig nästan inte om någonting annat än barnet och sjukdomen och hoppas innerligt, för barnets skull, att han ska bli frisk, sa Mikael Nyman, Sundsvall, pappa till Jesper, 6, som nu varit sjuk i ett år.

Per-Iwar Sohlström