”Läraren tappade bort nycklarna - vi fick kvarsittning”

16 Aftonbladetläsare berättar om sina kvarsittningar

NYHETER

Mycket kan ge kvarsittning – smygrökning, lärarens borttappade nycklar och skolkning för att se Stenmark åka.

Här är läsarnas berättelser från skolan:

...1970-tal. Högstadiet;

Kvarsittning var ett populärt (?!) straff under min skoltid. Undertecknad fick kvarsittning ett antal gånger på grund av upprepad smygrökning på skolans tjejtoa. Även ett par gånger för "uppstudsighet" gentemot lärare.

Kvarsittningen utformades så att man hänvisades till ett särskilt klassrum efter skoltid, där man tillsammans med andra kvarsittare – övervakade av tillsynsläraren – fick sitta och skriva "Man får inte...." 100 gånger i en särskild skrivbok. Boken skulle sedan tas hem för underskrift av förälder. Betyget i Uppförande och Ordning sänktes den terminen till ett "B"

Trots detta (eller tack vare?) blev jag dock till slut en duglig samhällsmedborgare...

G i Eskilstuna

En gång fick hela klassen kvarsittning för att läraren trodde vi hade tagit hans nycklar...men det var i själva verket han själv som hade tappat bort dem och så en annan lärare lät mig sitta kvar för att jag protesterade mot att en klasskompis till mig skulle få kvarsittning för att han hade gjort irriterande ljud. ( d.v.s. jag fick den istället för klasskompisen eftersom jag protesterade)

I båda dessa fall kändes det som att lärarna utövade sin makt. Men i många fall anser jag också att kvarsittning har ett bra syfte också. Läraren måste ju ha något att sätta emot.

Så jag tycker nog att lärare ska kunna ge kvarsittning, däremot behöver lärarna bli mer insatta i hur barn fungerar och inte straffa barn som vågar säga ifrån till orättvisor...det borde ju snarare uppmuntras med tanke på mobbing och sånt!

/Lotta

Jag har fått kvarsittning av så extremt många onödiga skäl att jag verkligen tycker det borde avskaffas. Det är så gammeldags, om barnen e bråkiga eller gör fel så är det bästa att skicka hem dom för dagen, att sitta kvar lär man sig ingenting av. Jag hade jobbiga lärare som irriterade sig på allt alla gjorde, man fick sitta kvar en kvart varje gång man gjorde minsta fel, VARJE dag satt minst 3-5 personer kvar minst en kvart kvar, hela mellanstadiet ut. Ingen ändrade sig nånsin, och ingen påverkades det minsta av "straffet", det enda som hände var att man blev förbannad och sket fullständigt i vad läraren tyckte och ville eftersom man ändå fick kvarsittning hur man än gjorde.

Hej, nu ska jag berätta om den enda gången (jo faktiskt) jag fick kvarsittning.

Det begav sig på det glada 80-talet när Stenmark låg på topp och Sverige stannade under första resp. andra åket.... Jag gick i åttan eller nian och vi samlades på rasten för att se andra åket. Stenis låg, som så ofta, en bit ner efter första åket och allt gällde i det andra. Vi var väl 5 eller 6 stycken som ansåg att Stenis åk var viktigare än den stundande kemilektionen så när övriga klassmedlemmar droppade av vid ringsignalen, stannade vi kvar och inväntade startsignalen istället.

Naturligtvis gick det vägen och Stenis gick upp i ledningen (och vann hela tävlingen) och vi satte av till kemisalen, ynka 7 minuter försenade och med ett glädjebesked till klassen.

Läraren, (som troligen var sur för att han själv missat åket) lät oss veta att vi kommit för sent utan giltigt skäl... (tyckte han ja) men vi stod på oss och försökte muntra upp honom med att Stenis vunnit men inte hjälpte det. Det blev en "kollektiv bestraffning" som han uttryckte det och vi fick alla 1 timmes kvarsittning hos den tyvärr avlidne läraren, som sett det till sin livsuppgift att hålla i kvarsittningarna.

Vad hände då på kvarsittningen? Det fanns inga direktiv vad man skulle göra på kvarsittningen utan vi började på någon läxa om jag inte minns fel. Läraren tittade i sina papper och sen på oss och frågade vad som hänt eftersom alla 6 fått kvarsittning. Vi berättade om det "fruktansvärda" regelbrottet varpå läraren brast ut i skratt och tyckte det var ett löjligt straff av kemiläraren och så skickade han hem oss efter 20 minuter.

Efteråt var vi alla rörande överens om att det var värt kvarsittningen och om det beror på detta eller inte ska jag låta vara osagt, men efter det fick hela skolan se "viktiga" Stenisåk tillsammans med lärarna i aulan. Det ni!

/Lena, Göteborg

Under mellanstadiet fick jag kvarsittning ungefär fem gånger per termin, och det var alltid av träslöjdsläraren. Han var en mycket lättretlig tysk man med mustasch som inte tyckte det fanns några otillräckliga skäl för att bli utkastad i korridoren och sedan bestraffas med kvarsittning. Under kvarsittningen fick man en lista på olika verktyg man skulle slå upp i en enorm katalog och sedan anteckna pris och serienummer. Helt meningslöst alltså. Inte blev jag snällare eller lugnare för det, dessutom kom alltid den snälla vaktmästaren och släppte ut mig långt innan den utsatta tiden....

Jasmine

Jag är idag 28 år, jag kommer ihåg att jag fick kvarsittning i lågstadiet (ettan eller tvåan) för att jag inte hade lärt mig att rabbla vokalerna till ett läxförhör.

En gång i grundskolan fick jag och några tjejkompisar kvarsittning p.g.a. att vi hade flätat håret på lektionstid. När vi kom till kvarsittningen fick vi varsitt A4 papper som vi skulle fylla med meningen ”Det man själv sår får man själv skörda” på båda sidor. Viktigt var också att varje mening höll sig på en rad. Jag kan inte förstå vad det har med skolan och skolarbete att göra. Om man inte gör det man ska på lektionen slår det ju bara tillbaks på en själv. Det är bestraffning nog, och får en dessutom ganska snart att inse att det blir dubbelt så mycket att göra på nästa lektion. Så om man nu ska ha kvarsittningen kvar som bestraffning, borde man åtminstone låta eleverna jobba ikapp det de missade utav lektionen, istället för en massa dumt slöseri med tid.

/Sandra

Hej

Jag var väl inte mer busig än de andra eleverna på mellanstadiet men jag

hade ett stort handikapp, min mamma jobbade som lärare på min skola.

Förväntningarna på mig från mina lärare var högre än på de andra eleverna så därför fick jag kvarsittning som straff för minsta grej. Det var lite

frustrerande för att jag kunde t ex inte försvara mig eller "ge igen" för

sånt som jag blev utsatt för utan att drabbas av kvarsittning. Idag så känns det väl inte så farligt men på den tiden så upplevde jag det som mycket orättvist.

/Carl

Hejsan!

Själv har jag varit väldigt lite utsatt för kvarsittning i skolan. Det är inte för att jag varit någon mönsterelev, men heller ingen stökig elev. Snarare har jag varit en elev som skött mig själv, om jag missbrukat undervisningen så har det varit på min egen förlust. Med det menar jag att då jag misskött utbildningen har jag inte stört andra med det genom att kasta sudd omkring mig eller kalla läraren för massa knepiga saker. Den kvarsittning jag fått har varit i mellanstadiet då jag inte gjort en läxa, man fick ta igen ”bakläxorna” genom att stanna kvar efter sista lektionen och göra dessa.

Den sista kvarsittning jag kan minnas att jag fått är i årskurs 7 då jag inte gjort läxan på ett språkämne.

Det tillämpades ganska sällan kvarsittningar över huvudtaget under min skoltid (började åk1 -85). De mesta kvarsittningar jag vet om hörde lågstadiet till, i högstadiet hände det så gott som aldrig. Jag tror det beror mycket på orsaken som nämnts i artikeln, att man ser det som ett stenålders värderat straff att stanna kvar i skolan. De fåtalet som satt kvar, de skulle kallas besvärliga översittare. Jag tror inte lärarna heller var intresserade av detta ”straff”.

Jag önskade i vissa fall (t.ex. inför prov) att ha kunnat stanna kvar på skolan och pluggat men det gick inte för sig. Både i högstadiet och gymnasiet visste man med sig att när skolan var slut, då var den slut och då gick man hem. Jag önskar det skulle vara annorlunda, att skolan är något man kommer till för att lära sig, inget man kommer till för att man skall skynda sig därifrån när lärarna gjort sitt. Det Jan Björklund säger är rent skitprat, eleverna blir bråkiga av att de inte trivs på skolan, eleverna tvingas komma Till skolan och de tvingas också gå därifrån när det är slut.

MvH

//Jonas

Min första kvarsittning rubricerad "obstinat beteende", fick jag i 4:e klass (Centralskolan Umeå, ca 1966).

Jag kom i polemik med fröken som hävdade att Antarktis bara var is och jag hävdade att det var en kontinent. Jag gick hem från skolan och hämtade en kartbok som visade att jag hade rätt! Straffet blev kvarsittning en lördag!

/Leif

Kvarsittning används för löjliga saker ibland. Jag fick kvarsittning en gång för att jag inte kunde alla länder i Afrika. Jag var annars bäst i klassen.

Sitta kvar för en sån sak är löjligt.

/IA

Jag var en glad och sprallig, inte busig eller bråkig, liten flicka på 7-år med stora förväntningar på skolan. Året var 1967. Fröken var djupt religös.

Då jag inte kom hem ordentligt efter skolan som jag lovat mamma, vissa dagar tog jag förstås en extra sväng av ren nyfikenhet, men de flesta gånger jag inte kom hem i tid berodde det på att jag fick sitta kvar i skolan och skriva " Förlåt käre Gud för att jag är så bråkig, Förlåt käre Gud för att jag är så bråkig, Förlåt käre...... 100 gånger"!!!!!!.

Detta berättade en klasskamrats mamma för min mamma. Enligt fröken var ju allt OK!

Hälsningar

Annki

Det var mycket länge sedan när jag gick i nionde klassen och det är alltid (var, jag vet inte hur det är nu) tradition att våran skola (Gröndalskolan) skulle spela ishockey mot Apladalens skola. eftersom detta inte var en studie (att titta på ishockey visade sig vara OBLIGATIROSKT) av någon form, eller ett ämne, bestämde jag mig att skippa detta evenemang och sova istället.

Men när jag kom till skolan så väntade min korta, stränga och ständigt kaffesörplande lärare med hennes vanliga nu-du-pojk-ska-du-få leende på läpparna.

- Varför var inte du på matchen? frågade hon

Jag svarade sanningen, att matchen inte är ett kursämne på något sätt, men visst fick man en meningslös kvarsittning då jag fick plugga nåt ämne istället. Riktigt störande eftersom vad jag missade inte direkt var ett ämne, men under kvarsittningen var det ett.... jaja, det är nu i det förflutna...

Hej!

Straffet i sig är ju lite märkligt, det är som att hota ett barn med att måsta gå och lägga sig om det är dumt. Det skall ju vara nåt positivt att sova på kvällen, och det skall ju på samma sätt inte vara ett straff att vara kvar i skolan.

Någon slags bestraffning kanske man måste ha, men av mer konstruktiv karaktär?

Sofia 30 år

Hej!

Jag har fått en enda kvarsittning i hela mitt liv.

Lärarens orättvisa motivering var "du är för respektlös".

Vad han menade med respektlös var enbart det att jag hade egna åsikter. Den läraren fick ett utbrott när jag sa att skolan var konservativ. Därför fick jag kvarsittning. Men lärare är ett släkte för sig, som ALDRIG har fel, enligt dom själva.

Alex

När jag och min kompis snackade för mycket under en kristendomslektion.

Detta var på 60-talet. Vår lärare var stenhård och skickade ut oss båda från lektionen, ut i korridoren. Vi var inte sena att gadda ihop oss igen, så straffet blev kvarsittning i två timmar på en lördag. Döm om vår förvåning då den hårde kristendomsmajjen satt och berättade roliga historier för oss i en halvtimme och sen skickade hem oss.

Bo

aftonbladet.se