”Lyckojäkt gör människor illa”

NYHETER
Foto: Börje Thuresson

Otrohet gör så obeskrivligt ont, hur bär man sig åt för att förlåta och gå vidare?

– Vi upptäckte att vi hörde ihop, då är det totalt. Då kan man inte vare sig rationalisera bort smärtan eller kärleken. Det gick inte lätt som en plätt för Viveka att umgås med Magnus, det tog ett tag och hade delvis med mitt eget agerande att göra.

– När jag fyllde 60 år skulle massor med människor komma för att fira tillsammans med min familj. Jag sa till Viveka att Magnus också tillhör den här familjen. Jag ville att han skulle komma.

– Viveka visste inte om hon skulle klara det. Jag förstod och respekterade det, men jag kunde inte göra på något annat sätt. Magnus, som då var knappt ett år, hade ännu inte varit i vårt hem.

En vecka senare frågade Viveka: ”Ska du inte ta hit Magnus, snart igen?”

– Sen blev Viveka Magnus ”Silvermamma”, han kallade henne så.

Du och din familj har utvecklats till generösa och toleranta människor. Hur bär ni er åt?

– Det är svårt att begripa hur människor från en dag till en annan kan bete sig som om den kärlek man haft till en människa, aldrig funnits. Att man väljer att bära på bitterhet och hat i stället för att upprätta en bra relation, åtminstone för barnens skull.

– Viveka ville vara med Magnus för sin egen skull. Hon ville också utveckla den kontakten tillsammans med mig, utan att bli mamma i gängse mening.

Viveka Seldahl blev också vän med Magnus mamma Maria. Hur klarar man det?

– Man tar dag för dag och frågar sig hur man löser olika praktiska situationer som ”hur gör vi med den här julen”? De lösningarna är ofta vägledande.

– Det centrala jag talar om är riktig kärlek som till sin natur är generös.

Sven Wollter har levt ett liv där smärtor och sorg ligger tätt med glädje och lycka. Han har fått sina smällar:

– Livet har lärt mig att det inte går att springa från sorgen, för då hugger den en i ryggen. Det är viktigt att införliva även sorgen och smärtan i sitt liv.

Det som drabbar många av oss i dag, tror Sven Wollter, är att vi blir offer för en

slags marknadsmässig lyckouppfattning som prackas på oss.

– Lyckojäktet som handlar om pengar och utseende gör människor illa. De stora frustrationerna i livet är de svikna förväntningarna och svikna förhoppningarna.

Du har jobbat för ett bättre samhälle i åratal genom att vara aktiv i KPML(r), Kommunistiska partiet marxist-leninisterna (revolutionärerna). Tycker du att ni lyckats?

– Jag har aldrig trott att det skulle vara så enkelt. Det har tagit en miljon år för människor att begripa att medkänsla är en nödvändighet i vår värld.

– I dag finns det trots allt människor som tänker på vad de kan göra för andra, för att vi ska få en bättre värld. Människor som tycker om att använda sitt liv för att göra så gott de kan för så många som möjligt, inklusive sig själv.

– Jag tror på politiskt arbete.

Är du mentor för någon ung skådespelare?

– Det är några elever som jag följer och som hör av sig, men jag ser inte mig själv som mentor. Mentorskap är en allvarlig sak och kräver ett åtagande. Jag har hjälpt några som har läst sina prov för mig.

– Till exempel Jakob Eklund läste för mig när han kom in på Scenskolan. Även Helena Bergström har jag blivit någon slags reserv-farsa för, jag har ju spelat hennes pappa flera gånger.

Du har ett brett register med olika roller bakom dig, vad har du kvar? Nämn en önskeroll.

– Jag har aldrig haft några önskeroller, det har blivit som det blivit. När jag blev erbjuden att spela Cyrano de Bergerac blev det en önskeroll.

– Den roll jag känt mig mest utmanad av var när jag förra sommaren spelade ”Kung Lear” i Roma klosterruin på Gotland. Det är den roll av alla jag mött i mitt liv, som tar de djupaste greppen i människans liv. Det är en rolig, fantastisk skröna, en riktig rövarhistoria som går djupt ner i vår tillvaro.

– Det är inte en tillfällighet att den handlar om åldrandet, det är naturligt att jag numera får rollen att spela äldre män. Den rollen kan jag tänka mig att göra en gång till (skratt), jag är inte färdig med den.

Nu är du aktuell i årets adventskalender där du spelar en gamla dieselråtta, Mäster Estragon. Har du spelat råtta förut?

– Nej, inte råtta, men jag debuterade som härmasken som förebådar olyckor i Tove Janssons ”Mumintrollet och kometen” julen 1953. Masken var i tre delar och jag fick äran att spela framdelen och visa ansiktet, säger Sven och skrattar.

Han försvinner för att uppträda med sin ”Sven Wollter show”, som var första ”soppteater” vid starten i februari 1989. Showen är storvulen och självironisk och handlar om livet, kärleken och politiken. Och han sjunger med sin lite hesa röst bland annat ”Tag min vals”, skriven av spanjoren Garcia Lorca, och känd genom Leonard Cohen: ”Jag vill ha dig, jag vill ha dig... jag lämnar dig aldrig, jag svär... min kära, ta min vals...”.

Sven Wollter

Tre röster om Sven Wollter

Per Oscarsson, 75, skådespelare:

Helena Bergström, 38, skådespelerska och Wollters kollega:

Karl Seldahl, 27, regissör och son till Wollter:

Ulla-Lene Österholm