Europas okända gangsterstat

Transnistrien lever på knarkhandel, trafficking och illegala vapenaffärer

1 av 4 | Foto: Bengt af Geijerstam
FOTBOLLSLAGET Här tränar Transnistriens bästa fotbollslag som inte oväntat heter Sheriff och som så mycket annat styrs av Vladimir Smirnoff, presidentens son. Spelarna har bra betalt och just nu byggs ett toppmodernt stadium med tillhörande lyxhotell upp utanför huvudstaden Tiraspol.
NYHETER

Namnet låter som ett låtsasland ur ett Tintin-äventyr.

Men Transnistrien finns mitt i Europa - med egen valuta, gränspolis, myndigheter och parlament.

Landets inkomster kommer från knarkhandel och vapenaffärer och presidenten och hans son äger det mesta: tv-bolag, tidningar, bensinstationer och fotbollslag.

Aftonbladets Stig Edling och fotografen Bengt af Geijerstam rapporterar från landet som omväxlande kallats den sista sovjetstaten och ett rent gangstersamhälle.

I en bil med diplomatskyltar passerar vi tre gränsposteringar. Först den moldaviska gränspolisen, senare den internationella fredsstyrkan och till sist blir vi kontrollerade av poliser från Transnistrien.

Utan diplomatpass utfärdar Transnistrien annars bara tretimmarsvisum mot en avgift på 60 dollar. Utbrytarrepubliken Transnistrien, med gräns mot Ukraina, är utan tvekan Europas mest slutna samhälle.

Transnistrien är en bananrepublik, ett gangstersamhälle, påstår många. Den sista sovjetstaten, säger andra.

Matti Sidoroff som är presschef på Europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSCE och har Transnistrien som specialitet säger:

- Att passera gränsen till Transnistrien är som att sätta sig i en tidsmasklin. Man förflyttas trettio år tillbaka i tiden.

Transnistrien är egentligen en region i Moldavien, stort som Halland och med 700 000 invånare. När Moldavien var en del av Sovjetunionen var Transnistrien ett ganska välmående högt industrialiserat område där de flesta av Moldaviens industrier fanns.

Sko- och textilfabriker, vapenindustrier och ett av världens största stålverk sålde sina produkter till Sovjet, men även till övriga Europa.

Efter Sovjetstatens sammanbrott arrangerades hösten 1991 en folkomröstning och en stor majoritet röstade för självständighet. Sedan dess har Transnistrien fungerat som egen statsbildning med egen valuta, egen gränspolis, egna myndigheter och eget parlament.

Under våren och sommaren 1992 blossade en kort väpnad konflikt upp mellan Transnistrien och Moldavien där 500 människor miste livet.

Ingen främmande stat har ännu erkänt Transnistrien och Moldavien betraktar alltjämt landområdet som sitt.

Det första som möter oss på andra sidan gränsen är staden Tighina, eller Bender som den hette förut. Det var dit Karl XII flydde efter slaget vid Poltava och ett illa medfaret monument till hans minne är rest vid floden Dnestr.

Några få kilometer därifrån, i huvudstaden Tiraspol, möter oss en jättelik välputsad staty av Lenin. Han står rak i ryggen framför parlamentet Högsta Sovjet.

I Transnistrien heter följdriktigt valutan rubel, alla talar ryska, 80 000 transnistrier har både transnistriska och ryska pass, så också regeringen. Inga företag har ännu privatiserats, inte heller kolchoserna.

Transnistrien är det enda återstående sovjetsamhället och det är en märklig känsla att röra sig i landet. Det är verkligen som att förflytta sig tillbaka i tiden.

Fria val existerar bara på papperet. President Igor Smirnoff kontrollerar tv, radio och tidningar och säkerhetstjänsten är välorganiserad. Chefen för säkerhetstyrkorna är en rysk general från Litauen, misstänkt för grova krigsförbrytelser och eftersökt av Interpol.

- Här garanteras inga mänskliga rättigheter. Transnistrien är en slags diktatur, där presidenten och hans son leder landet som om det vore deras privata företag, säger Matti Sidoroff.

Till presidentens förfogande står en stark och välrustad krigsmakt som inklusive armén, säkerhetstyrkorna, polisen och reservstyrkan uppgår till 70 000 man.

Transnistrien betraktas allmänt som en slags förbrytarregim. Kriminella från hela Europa söker här en fristad när marken bränner under fötterna. Interpol är inte välkommen i Transnistrien.

- Narkotikahandel, trafficking och illegal vapenhandel är viktiga inkomster, säger en person som av säkerhetsskäl vill vara anonym.

De fabriker som en gång tillverkade vapen till Sovjet gör fortfarande stora mängder vapen och den ryska armén har lämnat kvar stora vapenlager. Det påstås att dessa i realiteten kontrolleras av Transnistrien.

- Vi vet att Transnistrien säljer vapen och ammunition till olika terrororganisationer, berättar samma källa.

Gränsen mot Ukraina står vidöppen och dessutom är Vladimir Smirnoff, presidentens son, chef för tullen.

- Den illegala handeln går till stor del via hamnstaden Odessa i Ukraina, berättar Matti Sidoroff.

I en rapport från Interpol påstås att terrornätverket al-Qaida troligen har upprättat ett träningsläger någonstans i Transnistrien och en italiensk journalist har fått fram samma uppgifter.

- Det är svårt att veta om uppgifterna är sanna, men att affärer av olika slag görs med terrororganisationer kan vi vara säkra på. Inget land kan tillverka en massa vapen utan att sälja dem, säger Andrei Safonov, en av få journalister i Transnistrien som ännu vågar säga vad han tycker.

Vladimir Smirnoff driver också Sheriff, landets framgångsrikaste företag som började med att sälja cigaretter, sprit och bensin och nu äger landets samtliga bensinstationer, tv-bolag, tidningar och mobiltelefonbolag.

- Smuggling av cigaretter och alkohol lade grunden. Nu vet ingen längre riktigt vad Sheriff äger, men de tycks tjäna mycket pengar, berättar vår källa.

Strax utanför huvudstaden Tiraspol håller Sheriff på att bygga en toppmodern och påkostad fotbollsanläggning. Tre stora arenor med plats för 25 000 åskådare, varav en arena med tak och konstgräs är snart färdigbyggda. Fem träningsplaner ligger strax intill och allt håller högsta standard.

Ett jättelikt femstjärnigt hotell är också på väg att uppföras ett hundratal meter bort. Sheriff står för alla kostnader. Anläggningen beräknas kosta betydligt mer än hälften av de samlade statsinkomsterna.

- Sheriff betalar ingen skatt och byggandet av den här fotbollsanläggningen är inget annat än regelrätt penningtvätt, säger Andrei Safonov.

Att Vladimir Smirnoff också är ansvarig för fotbollslaget Sheriff förvånar förstås ingen. Sheriff leder den moldaviska ligan och samtliga spelare är välbetalda proffs.

Men president Smirnoff och hans son är ändå populära. Presidenten gör sig bra i de egna tv-kanalerna och befolkningen i Transnistrien har det ändå litet bättre än folket i Moldavien.

- Här betalas pensioner och löner ut på avtalade tider och här får invånarna tillräckligt med gas till uppvärmning av bostäder. Vi slipper frysa så som de gör i Moldavien. Och så har vi fått världens modernaste fotbollsarena, säger Andrei Safonov.

Med lite skådespel och en och annan köttbit ser presidenten till att landets invånare är på någorlunda gott humör. Under tiden avgår fyra fullsatta trafikflygplan dagligen till Larnaca på Cypern.

- Det krävs inte mycket fantasi för att förstå vad de passagerna pysslar med i det banktäta Larnaca, konstaterar vår källa.

Här hyllar de både Karl XII och Lenin

Utanför parla- mentet står en nyputsad staty av Lenin.
Utanför parla- mentet står en nyputsad staty av Lenin.

Stig Edling