”Mamma bankade mitt huvud mot ett trappsteg”

Nätläsarna berättar om barnmisshandel

NYHETER

Jag slog min dotter då hon var 15 år, hon är 42 år nu.

Det var en örfil, tyvärr alltför hård, Hon hade varit ute med en pojke och kom ej hem i tid. Hon har aldrig nämnt något om det sedan men jag ångrar mig djupt. Förlåt mig lilla Lena, men mamma och jag var så oroliga.

Arne

Jag fick en sko i rumpan av min mamma , för hon kom på mig med att tjuvröka, när jag var i tolvårsåldern.

Hon blev arg, tog in mig i hallen och sen kastade hon en sko i rumpan på mig.

Det gjorde ont och jag började grina. Jag förstår idag att hon blev arg på mig för jag rökte. Jag trodde att jag var "stöddig" när jag rökte för att mina kompisar gjorde det.

Helene

Den äldre generationen som jag själv tillhör (64 år) fick stryk både hemma och i skolan.

Skolagan var tillåten och det var till och med mannens skyldighet att ta sin kvinna i herrans tukt och förmaning och ge hon stryk om hon inte skötte sig så som bibeln föreskrev .

Jag vill betona att jag är motståndare till att slå barn men när jag läser om allt som händer på våra skolor - misshandel av lärare och elever som misshandlar varandra undrar jag om inte det enda riktiga vore att införa skolagan igen.    

Sven-Olof

Klart att man har fått nån liten "klatch" på stjärten när man var liten. Det är ingenting jag har mått dåligt av.

Visst, jag förstår att det kan vara svårt att sätta en gräns på vad som är misshandel och vad som är uppfostran och att det då är bättre att säga att allt är misshandel.

Men kom igen, en klatch på stjärten är ingen fara. Det är inget fel på mig för det, snarare tvärtom.

Vad är det som gör att ungdomen ser ut som den gör idag? Det måste vara brist på respekt för äldre. För 100 år sedan blev man agad i skolan, de var väl tusan så mycket bättre människor, än dagens generation.

Linda

Tyvärr hände det ett par gånger att jag daskade till min dotter i baken eller på huvudet. Det är något som jag verkligen ångrar djupt.

Jag kommer aldrig, så länge jag lever, att glömma hennes förtvivlade min och hjärtskärande gråt. Efteråt satte jag mig hos henne och förklarade varför jag hade blivit så arg, och försökte trösta henne och hålla om henne.

Det är ca 15 år sedan, men jag får hjärtklappning när jag tänker på det. Jag och min dotter har pratat om det, men hon minns det inte.

Tyvärr räcker orden inte till ibland, och handen tar över. Ensamförsörjande och ensam med allt ansvar kan kanske få vem som helst att "rinna över". Det är inget försvar. Det finns inget försvar för en sådan handling.

Blev mormor för fyra månader sedan, och gu´nåde den som gör henne illa!

  Ångerfull

Jag blev slagen som barn när jag hade gjort något dumt. Det gjorde mig nog till en sämre mamma eftersom jag slog mina egna barn när de var små.

Jag kunde få stryk för att jag inte hann hem för att gå på toa utan jag satte mig ute. Jag kunde få en örfil för att jag inte kunde räkna matten och inte förstod den.

Jag vet inte om jag har lidit av att få stryk, men naturligtvis så ska man inte slå för skojs skull eller misshandla för allt barnen gör.

Annika

Jag klappade till min son vid ett tillfälle. Han var tolv år och vi satt i bilen på väg bort på semester. Efter en lång resa i bilen började vi tjafsa, han kallade mig det fulaste köns ord man kan säga i mina öron... och vips hade jag gett honom en örfil.

Han blev förvånad och ledsen precis som jag. Hur kunde jag? Jag vet inte ,det bara hände. Har mått dåligt av det och min son kan fortfarande prata om det. Tiden läker inga sår.

Leif

Jag är pappa sedan drygt tio månader och ibland blir vår son "fast" i sitt skrik. Jag har kommit på mig själv med att bli arg (brusa upp), men jag inser lika snabbt att han inte rår för det.

Jag har aldrig slagit honom och kommer förhoppningsvis aldrig att göra det.

I dessa situationer har jag dock en viss förståelse för att en förälder kan tappa fattningen vuxit fram. Jag kan idag, vilket jag absolut inte kunde innan jag fick barn, förstå att det kan hända.

John

Jag blev väldigt misshandlad som barn. Ett av mina tidigaste minnen är som fyraåring då min mamma bankar mitt huvud mot en trappsteg i huset då jag inte kunde hitta en vante och vi blev försenade till kyrkan för gudstjänst. 

Det fanns många sommardagar som jag fick ha på mig långbyxor och långarmade tröjor eftersom jag hade så många blåmärken. 

Hon slog när pappa inte var hemma och om vi fick för oss att berätta för honom, då sa hon att vi skulle få det ännu värre.

Hon slog oss med händerna men också med olika verktyg som en bit trädgårdsslang som hon till och med hade handtag på.

Jag ville inte ha egna barn eftersom jag trodde jag också skulle slå dem, men fick ett barn för fyra år sedan. Det var det bäste som hänt mig och jag har aldrig slagit henne eller ens tänkt på det.

En som vet

Jag blev själv svårt slagen som barn av min far. Han drog sig inte för att utsätta mig och mina syskon för slag ,sparkar, glåpord och stryptag. Han slog oss så svårt ibland att man inte kunde sitta på dagar och inte äta för magen värkte. Jag har haft magkatarr sedan jag var 9 år gammal.

Min far toppade det hela med att när jag var 12. Då våldtog han mig brutalt i vårt hem. Han fick sitt straff om än för kort. Han knäckte mitt själförtroende, min självsjänsla och min tro på människor för all framtid.

Jag är 26 år gammal och har själv 4 barn som jag hellre dog än slog! Barn är försvarslösa så låt oss försvara dom.

Mjuk mamma

Jag blev misshandlad som barn av min biologiska mamma. Jag minns förnedringen i varje slag och knuff. Det gjorde ont i mig när hon slog mina bröder.

Jag kan själv inte tänka mig att utsätta mina barn för den förnedringen. Jag har heller aldrig gjort det. Skulle inte kunna göra det ens..

Jag gick till de sociala när jag var 18 och gjorde en anmälan, det blev en utredning på bup.Sen hände inget mer.

Jag blev väldigt besviken på samhället då. Hon fick stöd men inte vi. Idag har jag ingen kontakt med henne.

Maria

Jag är född 1943. Jag fick stryk av min far tills jag slog tillbaka.

Han slog mig med käppar och livrem. Han slog mig så att morfar gick mellan med orden:" rör du pågen en gång till gör jag mig olycklig på dig".

Min far dog för 6 månader sedan och jag var och är likgiltig.

Jag har 2 barn. Jag har aldrig slagit dem. En gång försökte jag men missade.

Bengt

Jag har själv blivit slagen som barn, jag och min äldre syster. Min mor gick ut och hämtade ris och risade oss sen på våra rumpor.

Jag glömmer aldrig maktlösheten och skräcken.

Min far såg bara på och deltog aldrig. Jag minns att jag hatade min mor och kände sakta att jag inte älskade henne längre. För jag insåg att hon knappast kunde älska oss eftersom hon slog oss. Idag pratar vi aldrig om det som hänt, och vi har en ganska neutral relation.

Lotta