Friskvård blev en fullträff

Åke, 36, jobbar på Sveriges friskaste företagAll sjuklighet över fyra procent beror på taskig organisation

1 av 3
siktar på att bli frisk Åke Eriksson har skjutit 487 duvor på Stora Ensos fabrikstak i Fors, Dalarna. En armskada gjorde det omöjligt för honom att fortsätta köra truck. Men i stället för att bli sjukskriven har företaget hittat andra alternativ för Åke, som duvskyttet - och ett vikariat på förrådet.
NYHETER

I går berättade vi om EU:s sjukaste nation - Sverige.

Nära en miljon människor är sjuka, utslitna och utbrända, och borta från sina arbeten.

I dag träffar vi dem som lyckats vända en sjuk utveckling till något bättre.

Möt Stefan som bar på självmordstankar och var sjukskriven i tio år. I dag är han processledare.

Träffa Åke vars svåra armskada borde ha lett till år av sjukskrivning. Men på Sveriges friskaste företag fick han ett annat jobb.

Läs om Yvonne i Holland som inte varit sjukskriven en enda dag på två år.

Följ med oss till Volvo. Där vet man vad en utbränd chef kostar på ett halvår: 4 miljoner kronor.

En sällsynt vacker och solig tisdagmorgon närmar vi oss den stora, gula industribyggnaden Stora Enso i Fors strax utanför Falun. Skorstenar spyr ut rök över vinterlandskapet.

Utifrån sett finns det egentligen ingenting som skvallrar om att detta är Sveriges friskaste företag.

Men här på fabriken har man lyckats med sådant som många svenska arbetsgivare i dag bara drömmer om:

40 procent av de 840 anställda har inte haft en enda sjukdag under de senaste två åren.

Truckföraren Åke Eriksson, 36, är ett exempel på hur det går till.

Tidigt om mornarna brukar han klättra upp på det stora fabrikstaket med jaktgeväret under armen.

Hans jobb är att skjuta duvor.

I fabriken tillverkas livsmedelskartonger och allt måste vara mycket rent. På fabrikstaket är det varmt, duvorna trivs och skitar ner.

Åke har skjutit 487 stycken.

- Helst står jag på marken. Då vet jag att kulorna hamnar i sjön.

I tolv år var Åke Eriksson truckförare på heltid. Men en skotervurpa dagen före tusenårsskiftet slutade med en mycket komplicerad armskada som måste opereras, från höger handled upp mot armbågen.

Att köra truck med den trasiga armen gick inte. För de flesta arbetsgivare hade en långtidssjukskrivning varit självklar. Och sannolikt hade Åke varit sjukskriven än i dag, två år senare. Men sådant tänkande finns inte på Stora Enso.

Efter tio år av sjukskrivningar var samhällets enda erbjudande till 45-årige Stefan Andersson förtidspension. Men trots sin värkande och utslitna kropp vägrade Stefan att ge upp.

Han ville arbeta.

Stefan tar emot på sin arbetsplats på Bangatan i centrala Falköping. Här håller Bruk för alla till, en stödverksamhet som hjälper människor som slagits ut från sina jobb tillbaks till arbetslivet.

Stefan är en av dem som fått hjälp.

På sitt lilla kontorsrum berättar han omsorgsfullt sin historia och om den långa vägen tillbaka.

Bara 25 år gammal slet Stefan ut rygg och nacke i jobbet som glasmästare. 1982 började sjukskrivningsperioderna, först i omgångar.

1985 sjukskrevs han på heltid.

De många värktabletterna gjorde att Stefan ibland var helt borta. Spriten blev en tröst i eländet.

- Jag drack vad jag kom över, var ute och flummade med gubbarna.

En dag tog Stefan hunden i kopplet och gick ut i skogen. Då hade det gått fem år och livet höll på att rinna bort, tyckte han.

- Jag hade inget att leva för, tänkte jag. Jag såg kopplet och tänkte att jag hänger mig i det. Jag minns knappt vad som for genom huvudet, men jag vet att jag tänkte: Hur länge kommer det att dröja innan dom hittar mig? Hittar hunden hem själv?

Där hemma, i lägenheten i Göteborg, väntade hustrun Chatrin och fyra små söner.

fortsättning

Företaget där det finns bruk för alla.

AFTONBLADET IGÅR: