Treåringen: ”Pappa slå”

Åklagaren vill ha dubblerat straff för döds- misshandeln

NYHETER

När pojken misshandlats så att han skulle dö bara en vecka före sin treårsdag skrek han inte och jämrade sig knappt.

- Han var en snäll pojke som nästan aldrig klagade, säger mamman.

STYVPAPPAN 3-åringens styvpappa kan inte kan inte alls förstå hur pojken kunde få så svåra skador. "Någon gång har jag smiskat honom så som alla föräldrar gör men jag har aldrig slagit eller misshandlat honom", sa han i rätten i går.
Foto: JERKER IVARSSON
STYVPAPPAN 3-åringens styvpappa kan inte kan inte alls förstå hur pojken kunde få så svåra skador. "Någon gång har jag smiskat honom så som alla föräldrar gör men jag har aldrig slagit eller misshandlat honom", sa han i rätten i går.

Läkare och obducent som undersökte den till synes oskadda kroppen fann grymma bevis för vad den lille pojken tvingats utstå:

kraftig blodstockning i hjärnan

blödningar på lungorna

blödningar vid stora kroppspulsådern i mellangärdet

blödning och missfärgad vävnad i levern

blödningar på bukhinnan

kraftig blödning runt vänster njure

blödningar runt urinblåsan

skador på många revben

spricka i blygdbenet

hål, sår och bristningar på tjocktarmen

akut bukhåleinflammation

Slutsatsen kunde bara bli en: någon hade misshandlat 3-åringen "med trubbigt våld", kanske på det sätt som överläkaren Wolfgang Giebe säger:

- Om pojken låg på ett platt golv kan skadorna, som huvudsakligen fanns inom ett 22 centimeter stort område mellan blygdben och lever, ha orsakats av någon som stampade på hans mage.

När 3-åringens mamma i mars förra året, gravid i femte månaden, fick reda på vad obduktionen visat bestämde hon sig för att begära skilsmässa. I går i Svea hovrätt tittade hon inte upp när mannen ledsagades in.

Han dömdes i november till 3,5 års fängelse för att ha tagit livet av pojken. Domen överklagades och väckte upprörda känslor i Sverige.

I en paus i går berättade mamman hur mycket hon saknar sin son. Och hur svårt det var för henne att sitta bara tre meter från den man som hon säger "borde ha minst åtta år i fängelse för det han gjorde". Strax innan hade hon för första gången sagt rakt ut i rättssalen:

- Vi var bara två i lägenheten med pojken. Jag gjorde ingenting. Alltså var det han som dödade pojken och nu måste han erkänna.

Erkänner inget

Något erkännande kom inte. Berättelsen om vad som hände den där kvällen och natten i trean i Spånga förklarar inte alls hur 3-åringen kunde bli så söndertrasad inuti att han måste dö.

I huvudsak säger mamma och styvpappa samma sak:

De är båda flyktingar och gifte sig i maj 2001. Hon hade redan pojken med en annan man. Den 26 februari 2002 hämtade styvpappan 3-åringen hos dagmamman vid 15-tiden.

Hemma tog han av pojken blöjan och blev irriterad när pojken sedan bajsade i byxan. Just då kom hustrun hem från sitt jobb i äldrevården. Hon hörde hur ett barn grät och en man skrek och hon blev förfärad när hon kom in i lägenheten och såg hur hårt mannen höll pojken.

"Det är min son, jag kan göra det där", sa hon. Men han sa att det var hans jobb och att pojken sedan skulle få sitta ensam på en stol för att han uppfört sig illa.

3-åringen slutade gråta nu när mamma var hemma. Efter en stund kunde hon ge honom puré i köket men då kräktes han. Han grät inte men han "var rädd" och han sa en gång: "Pappa slå."

Låg livlös i sängen

Mannen satt i vardagsrummet hela kvällen. Hon bar in pojken i sovrummet och låg länge med honom på sängen. Han jämrade sig inte men "rörde sig fram och tillbaka mot madrassen". Vid tio-tiden bäddade hon ner honom i hans säng i det lilla rummet och gick och la sig. Klockan elva la sig mannen bredvid henne.

Klockan två vaknade hon för att hon behövde gå på toaletten. Då låg 3-åringen på golvet. Livlös. När ambulansen kom var pojken kall och hade börjat bli stel.

Mannen, i går i röd munkjacka och ofta med ett leende på läpparna, kan inte alls förstå hur pojken kunde få så svåra skador.

- Någon gång har jag smiskat honom så som alla föräldrar gör men jag har aldrig slagit eller misshandlat honom, sa han.

"Så som man slår"

Någon gång, erkände han, hade han också slagit pojkens mamma, "så som en make slår sin fru".

Mamman har aldrig sett maken slå pojken.

Åklagaren yrkar nu på sju års fängelse. I hovrätten märktes en viss skepsis mot att domen kan bli sådan: Högsta domstolen har så sent som för två år sedan i ett likartat mål dömt till tre års fängelse och därmed satt normen för grov barnmisshandel.

Läsarna rasade efter artikelserie

Artiklar i går

Bo Lidén