Hon växte upp som gatubarn

Mamman var adopterad - och nu riskerade hon att förlora sitt barn

1 av 3 | Foto: PRIVAT
"ville alltid synas" Martina var duktig i skolan - bra betyg, skicklig i idrott och klassens ordningsman. Men i tonåren blev det en spricka mellan henne och föräldrarna. När hon var 19 fick hon en dotter.
NYHETER

VÄSTERÅS

Hon övergavs av sina föräldrar och växte upp som gatubarn i Indien.

När hon var fem år adopterades hon av ett par i Västerås.

När hon 19 år senare fick veta att hennes egen dotter kanske skulle adopteras bort valde hon att fly med barnet.

Sent i går kväll fick Martinas adoptivföräldrar hemma i Västerås veta att hon hade landat tillsammans med sin femåriga dotter i New York.

Hennes föräldrar är inte förvånade över dotterns flykt.

- Det här har Martina planerat länge, säger de.

- Vi har hört att hon ofta pratat om New York och vi vet att hon också känner någon där. Vi vet att hon hade sparat och sparat varenda krona för att få råd till en lång resa.

"Hon var mycket efterlängtad"

När telefonen ringer och de får besked om att Martina gripits sprider sig ett lugn kring köksbordet där vi sitter.

- Det är över nu - för den här gången, säger pappan.

De berättar om den gången för 19 år sedan, när de adopterade Martina. Hon föddes i södra Indien för 24 år sedan och övergavs tidigt av sina föräldrar.

När hon plockades upp av myndigheterna och placerades på ett barnhem hade hon under en tid levt som gatubarn.

Västeråsparet hade längtat länge efter barn när de fick veta att det fanns en liten föräldralös flicka på ett barnhem i Indien, som de kunde få adoptera.

- Hon var fem år när hon kom och mycket efterlängtad, säger mamman.

Det dröjde dock inte länge innan de förstod att Martina var sargad av sin svåra uppväxt, något de senare skulle få svårt att klara av.

- När hon kom hade hon sår och ärr på kroppen.

Att Martina vuxit upp under svåra förhållanden i en hård omgivning betydde att hon var en överlevare. Hon var mycket listig, säger föräldrarna när de ska beskriva sin dotter.

Samtidigt hade hon också mycket svårt att visa känslor.

- I dag förstår jag att ett barn som aldrig tidigare fått kärlek har svårt för att visa känslor.

När hon började skolan fick Martina många kompisar. Hon var duktig i skolan, hon var bäst i flera ämnen, som matematik. Och betygen var bra. Martina var också ofta bäst i sporter och spelade både bordtennis och fotboll med pojkarna.

- Hon ville alltid synas.

Hennes tidigare klasskamrater minns att hon var ordningsman i klassen och väldigt omtyckt att både lärare och elever.

Men i tonåren blev det en spricka mellan henne och föräldrarna. Martina trivdes inte hemma utan började gå sin egen väg.

De sociala myndigheterna grep in och placerade henne på ett hem.

För adoptivföräldrarna är det smärtsamt att erkänna att de inte lyckades få flickan att känna sig som deras dotter. De berättar att det till slut brast mellan dem och Martina.

Sedan hon blev myndig har kontakten varit helt bruten. Martina bär också ett annat efternamn än sina adoptivföräldrar.

- Vi har ringt och sökt henne, men hon ringer aldrig till oss.

De senaste åren har de bara kunnat följa dottern på avstånd. Hur hon träffade en man från Västerås som hon hade ett längre förhållande med, vilket resulterade i dottern som nu är fem år och Martinas ögonsten. Dottern som hon rymde med för två dagar sedan.

Pappan: Jag är mycket lättad

Sedan de bröt upp har pappan och Martina haft delad vårdnad om dottern. Under en längre tid har dottern bott hos sin pappa.

När Aftonbladet träffar honom, strax efter det att Martina gripits i New York, berättar han att han inte sovit en blund av oro.

- Det har varit väldigt, väldigt jobbigt, säger han. Nu är jag mycket lättad. Och trött.

När Martina och dotterns pappa bröt upp reste Martina till Barbados med flickan. Hon stannade länge i Västindien, där hon kände sig hemma, och de gamla planerna på att flytta dök upp igen.

På Barbados träffade hon också en ny man som hon blev kär i, och hon blev gravid igen. Men förhållandet sprack och Martina återvände hem till Västerås, ledsen och nedstämd. Hon drabbades av en djup depression.

Hade skadats känslomässigt

Julen 1999 födde hon sin lilla pojke på BB i Västerås. Några timmar efter förlossningen, ensam i sitt rum, i psykotiskt tillstånd, kvävde hon honom med ett täcke.

Hon dömdes till psykiatrisk vård för barnadråp och har sedan dess varit inskriven på den rättspsykiatriska kliniken i Sala.

I den stora rättspsykiatriska utredningen som gjordes konstaterade läkarna att Martina skadats känslomässigt av sina tidiga, svåra uppväxtår. Samtidigt bedömde de att det inte fanns någon risk för att hon skulle återfalla i brottslighet.

Därför dömdes hon till vård utan särskild utskrivningsprövning. Det innebär att hon är fri den dag läkaren anser att hon är frisk.

Enligt adoptivmamman skulle Martina aldrig kunna göra sin femåriga dotter något ont, som socialnämnden och polisen varit rädda för.

- Hon skulle aldrig göra henne illa, säger mamman. Flickan är Martinas ögonsten.

När Martina dömdes till rättspsykiatrisk vård hamnade dottern under de sociala myndigheternas beskydd.

Socialkontoret begärde att Martina och flickans pappa skulle fråntas vårdnaden. Striden gick ända upp till kammarrätten där socialkontoret förlorade.

När Martina fick börja med frigång flyttade hon in i en egen lägenhet bara några hundra meter från dotterns förskola. Vistelserna utanför kliniken förlängdes successivt.

Förra våren bedömdes Martina så frisk att hon fick flytta hem på heltid. Kravet från sjukhuset var dock att hon följde alla överenskommelser och höll en tät kontakt.

I den lilla lägenheten i ett flerfamiljshus försökte Martina bygga upp ett nytt liv. Hon började studera datakunskap och studierna gick bra.

Dottern flyttade hem till henne.

Men under sommaren fick de sociala myndigheterna in flera anmälningar om att något inte stod rätt till. Samtidigt började också sjukhuset märka att Martinas tillstånd förändrades.

- Hon började bli mer och mer motsträvig, säger Per Olof Alm, överläkare vid den rättspsykiatriska kliniken i Sala och ansvarig för Martinas vårdprogram.

Tvingades tillbaka till sjukhuset

Signalerna nådde också de sociala myndigheterna som började undersöka fallet.

I början av november tvingades Martina flytta tillbaka till kliniken i Sala. Samtidigt fattade socialnämnden beslut om att dottern skulle omhändertas med omedelbar verkan.

Flickan placerades i ett fosterhem i avvaktan på länsrättens bedömning.

Martina kunde därför fortsätta att regelbundet besöka sin dotter, men nu alltid i sällskap av någon.

Hon fick också fortsätta med frigången så att hon kunde avsluta sina studier strax före jul.

I måndags var de sociala myndigheterna klara med sitt utlåtande.

- Det faxades då till den enhet där hon vårdades. Tillsammans med personalen där fick hon sedan gå igenom det, säger Christina Löfgren, enhetschef på det socialkontor som handlagt ärendet.

Martina fick då veta att dotterns pappa hade godkänt socialens begäran om att flickan skulle få nya föräldrar.

Aftonbladet träffade i går en av Martinas grannar, Mikael Närström. Han är utbildad barnskötare och berättar att Martina den senaste tiden hade sökt honom och bett om hjälp med olika saker.

På juldagen ringde hon på och de satt och pratade ett tag.

- Hon sa "jag trivs inte i Sverige, det är så kallt", säger Mikael Närström.

För en vecka sedan berättade Martina för honom att hon hade haft kontakt med de sociala myndigheterna igen och att de skulle titta på hennes bostad.

- Hon berättade att hon trodde att de ville ta hennes dotter ifrån henne, säger Mikael Närström.

Han har bara gott att säga om Martina.

- Hon är en trevlig flicka, och betydligt intelligentare än många kanske tror.

Thomas Gustafsson, Lennart Håård, Kerstin Nilsson