Tre flickor dog – skar sig själva

Läkare varnar för ny trend bland unga

1 av 2 | Foto: MARCO GUSTAFSSON
Karin Flygare och Maria Rådlund på Bris får många e-brev från tonårsflickor som skär sig själva. "Det behövs fler vuxna runt barnen för att ge dem den uppmärksamhet de behöver", säger Maria Rådlund.
NYHETER

3 000 tonårsflickor skadade sig själva så allvarligt att de hamnade på sjukhus år 2000.

Tre av dem dog.

Unga flickor som skär sig själva blir allt fler, visar en ny undersökning.

Hon stack sig med häftstift tills armen var full av prickar och blödde.

Men smärtan räckte ändå inte. Då skar hon med rakblad djupa snitt i ett rutmönster över armar och ben.

Vanligaste självskadan att flickorna skär sig. De ser det som ett sätt att dämpa sin ångest.

- Men det finns även de som bränner sig med cigaretter, berättar Eva Andersson, överläkare på borderlineenheten på Karolinska sjukhuset.

Ny behandlingsmetod

- Jag vet en flicka som slog av benet mellan dörren och dörrkarmen. Man måste ha en enorm psykisk plåga för att göra så.

Sedan drygt ett år finns en ny behandlingsmetod, dialektisk beteendeterapi, med gruppterapi och individuella samtal.

Men för att få genomgå behandlingen måste man vara över 18 år.

- Det här beteendet uppkommer ofta så tidigt som i tioårsåldern. Om vi kom ut i barn- och ungdomspsykiatrin skulle vi kunna hindra år av lidande, säger Eva Andersson.

Varje dag får Bris, Barnens rätt i samhället, e-brev från flickor som skär sig själva.

Vad kan ni göra för att hjälpa?

- Vi ger dem stöd och vi ser dem. När barnen skriver börjar de också själva reflektera över sin situation. Det är en bra början, säger Maria Rådlund.

Fotnot: Undersökningen har gjorts av professor Leif Svanström vid Karolinska sjukhuset på uppdrag av Barnsäkerhetsdelegationen.

Pojkvännen Johan misshandlade Anna under två år. Hon hade ingen att anförtro sig till. Hon skämdes över att ha en elak pojkvän. Det kändes som om det var hennes fel.

Anna låste in sig på sitt rum och skar sig tills den fysiska smärtan tog över den psykiska.

- Det gjorde så ont i mig. Jag var tvungen att göra något. Och det här var en smärta jag kunde kontrollera. Det kändes befriande och skönt.

Fyra månader in i förhållandet försökte Anna ta livet av sig.

- Jag tog 60 värktabletter och sköljde ner med sprit. Men jag ville ju inte dö. Jag gick ut till min pappa och han körde mig till akuten.

- Mina föräldrar frågade inte hur jag mådde. Och har aldrig frågat varför jag tog tabletterna.

För ett och ett halvt år sedan lämnade Anna pojkvännen.

- Jag fick fortfarande panikattacker, grät och var hysterisk. Men det blev bättre. Jag har inte skurit mig själv sedan i våras.

Fotnot: Johan och Anna heter egentligen något annat.

Här finns det hjälp

Helena Björk