”Man tar en risk med kriminella”

Jan Guillou om spionskandalen

1 av 2 | Foto: SARA Ringström
FÖLJER KLASSISKT MÖNSTER Journalisten och författaren Jan Guillou har god insyn i svensk underrättelseverksamhet. Han anser att stölden av nosradarn följer spioneriets grundkurs. "En svensk kommendörkapten kan inte stjäla. Där är det kriminella som står till buds, men då tar man också en risk."
NYHETER

MALMÖ

Det svenska industrispionaget i Ryssland förvånar inte Jan Guillou.

De första fem åren efter Sovjetunionens fall fördubblades nämligen budgeten för den svenska underrättelsetjäns-ten.

- Redan ordet "icke exportversionen" när uppdraget ges talar kristallklart om vad det handlar om.

IB-affärens avslöjare och författaren till agentromanerna om Carl Hamilton är en av de främsta experterna på svensk underrättelse- verksamhet.

Jan Guillou tycker att den av Aftonbladet avslöjade stölden av den ryska nosradarn till jaktplanen SU-27 och SU-30 följer spioneriets ABC.

Ville inte ha detaljer

- När det handlar om stöld kan man inte skicka in en svensk kommendörkapten. Där är det kriminella som står till buds, men använder man kriminella tar man också en risk.

Men varför spionage mot Ryssland efter Sovjetunionens fall? Det säkerhetspolitiska läget har ju förändrats.

- Allt militärt tänkande när det gäller Ryssland skiljer sig från det officiella. SU-27 och SU-30 var de förnämsta ryska jaktplanen.

Jan Guillou är övertygad om att dåvarande överbefälhavaren Owe Wiktorin bara godkände anskaffandet av radarn. Han ville inte bli informerad om detaljerna.

- Han måste vara dementibar. Han ska kunna säga att han inte hade en aning om att det handlade om stöld.

Att sedan försvaret valde agenter som var klart olämpliga för uppdraget är en annan olycklig omständighet.

"Inte riktigt klok"

- Detta är ett evigt fenomen i spionverksamhet. Längst ner i systemet finns sådana som IB-agenten Gunnar Ekberg och de här gökarna som tror att de är något. Det går varmt i huvudet på dem.

- Betraktar man sig själv som en Carl Hamilton, som tydligen den här Roberth Winton har gjort, kan man inte vara riktigt klok i huvudet.

Att allt sedan avslöjades tycker Jan Guillou var en klantighet som berodde på den ständiga rivaliteten mellan Säpo och den militära underättelse-tjänsten.

Rysk 3-1-ledning

- Säpo har varit ute och vimsat och satt dit våra egna agenter. Sedan slår de på stort och ser snabbt till att det blir offentligt att de har gripit spioner.

Sedan början av 90-talet har tre svenska spionaffärer i Ryssland avslöjats medan bara en rysk spion åkt fast i Sverige.

- Minusstatistiken ökar ytterligare. Nu står det 3-1 till ryssarna.

Läs också:

AFTONBLADET IGÅR:

Per-Ola Ohlsson