Fy hundan, ett sånt lågt valdeltagande

1 av 2 | Foto: AP
Hunden verkade tycka mer om valet än sin matte. Och premiärminister Sharon hade, trots segern, inte mycket att jubla över.
NYHETER

Hökarna vann. Duvorna förlorade. Ändå hade Israels premiärminister Ariel Sharon inte mycket att fira i natt.

Lika lite som alla som hoppas på fred i Mellanöstern.

Israelerna är trötta. Trötta på våldet. Less på sina politiker som pratar mycket men sällan åstadkommer något.

De verkar inte ens särskilt stolta över att leva i Mellanösterns enda demokrati.

Det syntes i det rekordlåga valdeltagandet, 68,5 procent.

Sharons Likud blev största parti men inte tillräckligt stort för att bilda en regering med chans att överleva någon längre tid. Om arbetarpartiet, efter sitt katastrofval, gör allvar av sin vägran att ingå i en koalitionsregering med Sharon återstår bara en högervridning av politiken.

Ex-generalen måste då slå sina påsar ihop med de religiösa fanatikerna på högerkanten.

Han kan möjligtvis hoppas att delar av arbetarpartiet revolterar för att få chansen att åter ta plats vid maktens köttgrytor.

Oavsett regeringskonstellation lär det bli "business as usual" i frågan om fred med palestinierna.

En vedertagen sanning i israelisk politik är att bara en högerman kan fixa fred. Menachem Begin skrev på fredsavtalet med Egypten. Arbetarpartiets Yitzak Rabin hade rykte som superhök när han skrev på Osloavtalet 1993.

Hoppet att bulldozern Sharon undertecknar ett fredsavtal är inte större än att han ska bjuda hem Arafat till villan i Jerusalem. Sharon säger visserligen ständigt att han vill ha fred men agerar i helt motsatt riktning.

Tydliga alternativ

Hans vision verkar vara en fred utan eftergifter. Genom att spärra in palestinierna i deras egna städer hoppas Sharon få dem att drastiskt sänka sina krav för fred. Över 400 döda judar i självmordsbombningar de senaste två åren visar att taktiken inte fungerat.

Vilket gör att valresultatet framstår som en smula märkligt.

För första gången på länge hade väljarna mycket klara alternativ. Utmanaren Amram Mitzna utlovade omedelbara fredsförhandlingar med palestinierna och ett snabbt tillbakadragande från Gaza. Israelerna säger i opinionsmätningar att de vill just detta men uppenbarligen litar de inte på att Mitzna kan ordna både fred och garantera befolkningens säkerhet.

Ska någonting hända på fredsfronten måste USA kliva in på banan och pressa Sharon att inleda fredsförhandlingar.

Taktiskt vore det smart av Bush. Arabvärlden skulle lättare svälja ett krig mot Irak ifall USA samtidigt gjorde ett seriöst menat försök att tvinga fram fred mellan israeler och palestinier.

Inte heller på denna punkt finns det skäl att vara överdrivet optimistisk. Bush har hittills erbjudit en ständig axel för Sharon att luta sig mot.

Wolfgang Hansson