"USA vill ha pengar - men inte demokrati"

Missnöjet gror i Amerikavänliga Kuwait

NYHETER

KUWAIT CITY

Kuwait är det mest USA-vänliga landet i Mellanöstern, men i en rondell i centrala Kuwait City står en terrängbil med kulspruta på taket.

Den tillhör inrikes-

ministeriets specialtrupper, som är utbildade för att slå ner upplopp.

Vem är kulsprutan ämnad för?

Löjtnant Faisal Alajmi, som för befäl över vaktpatrullen, säger att kulsprutan syftar till att få alla, kuwaitier såväl som amerikaner och andra utlänningar, att känna sig trygga.

För vad?

- Vi har ju haft ett par" olyckor, säger löjtnant Alajmi.

Soldater och civilanställda i de amerikanska trupperna har utsatts för tre attentat sedan de började strömma in i landet i höstas. Den officiella linjen är att extremistiska individer - i något fall en galning - låg bakom.

Den versionen är lätt att köpa när man ser löjtnant Alajmi stå i solskenet i rondellen där Jaguarer, Cadillacer, Lexus och en och annan Rolls-Royce trängs med dussinbilar som Mercedes och Chevrolet. Ah! det välmående Kuwait.

Skottklara trupper

Men om det vore så enkelt, varför måste inrikesministeriets trupper bevaka så många korsningar i staden? Och varför har de fått order att skjuta skarpt på "varje misstänkt", som tidningen Arab Times uttrycker det?

Och varför låter regeringen det bli känt att den förbereder drakoniska undantagslagar?

Och varför ska informationsministeriet denna vecka starta en "upplysningskampanj" om det rimliga i den amerikanska uppladdningen på kuwaitiskt territorium? Inget är vad det synes vara.

Kuwaitierna är oändligt tacksamma för att USA befriade deras land 1991. Men det betyder inte att de är tacksamma för att få vara utgångspunkt för anfall i ett krig som få begriper.

En sen afton håller Abdulla Al-Nibari diwanya i sitt hem. Al-Nibari är socialdemokratisk ledamot i parlamentet som i praktiken är en rådgivande församling. Diwanya är en arabisk form av öppet hus, där männen samlas för att diskutera samhällets problem.

- De flesta araber vill ha demokrati, säger Al-Nibari. Men vill amerikanerna ha demokrati i arabvärlden? Knappast. De har ju inte försökt påverka allierade som Saudiarabien och Egypten i den riktningen.

Al-Nibari är klädd i grå kostym. Alla andra i det stora rummet med soffor längs väggarna bär den traditionella dräkten dish-dash. Männen knaprar på den ganska torra ökenfrukten knar och dricker té.

- Amerikanerna är här av ekonomiska och strategiska skäl, säger Al-Nibari.

Männen tuggar knar och lyssnar.

- Vi är emot krig. Ändå måste vi förlita oss på amerikanerna, för vi har inget val. Den situationen har Saddam Hussein försatt oss i.

Al-Nibari, som är bildad och liberalt sinnad, uttrycker det arabiska dilemmat försiktigt: Vanmakt.

En lärare, Abdurahman, säger så här:

- Ingen kan säga nej till USA. Vi frågar: Vad vill ni ha? Och sedan ger vi dem vad de begär.

Allt fler konservativa

Abdurahman kan räknas som en av amerikanernas mest hängivna vänner. Hur är då inte stämningen bland den stora, och troligen växande, gruppen konservativa muslimer?

Hakem Al-Mutairi är professor i islamiska studier på Kuwaits universitet. Han är också ledare för en rörelse som söker sig tillbaka till islams rötter.

I söndags frikändes han i en domstol för att ha "skadat Kuwaits anseende" genom att sprida "rykten". Han hade protesterat mot polisens tortyr av fångar.

Han frikändes också för att "skapa panik i krigstider". Domstolen gick på försvarets linje att Kuwait inte befinner sig i krig.

Al-Mutairi säger:

- Jag talar för många när jag frågar: vad ligger bakom amerikanernas närvaro? Självklart är vi emot Saddam Hussein. Vi är emot alla diktaturer, även dem som USA stödjer. Och vi är emot att en supermakt koloniserar hela området.

Al-Mutairi är en dyster och humorlös man, men besjälad. Vilket stöd får han om kriget mot Irak drar ut på tiden?

Det vet ingen, och därför står pansarbilar i korsningarna i det ofattbart rika, proamerikanska Kuwait.

Peter Kadhammar