Farväl Kisa

1 av 9
Kisa Magnusson
NYHETER

Kisa Magnusson begravdes i går och det var en begravning med mycket värme, fantastisk musik, djupt allvar och några små leenden.

Över 200 av hennes släktingar, vänner och arbetskamrater fyllde Nacka kyrka, som lystes upp av en nästan intensiv februarisol.

Denna sol, detta ljus,var Kisas, sa hennes bror Magnus Magnusson i sitt griftetal. Han är präst i Saltsjö-Boo söder om Stockholm och det var han som var officiant.

- Hon längtade efter ljuset, sommaren var hennes tid, och det är symboliskt att ljuset så strömmar in i kyrkan som det gör i dag.

Säker på sin sak

Ett av leendena under den drygt två timmar långa akten kom när Magnus Magnusson berättade, att Kisa, inför hotet att bli underkänd i matte, frankt förklarade för sin lärare:

- Jag behöver inte kunna matte. Jag ska bli artist.

Och visst blev hon en artist och därför låg också en mikrofon på hennes kista.

- Med en mikrofon i handen släppte all hennes osäkerhet, allt hennes dåliga självförtroende. Då mådde hon som bäst.

Musiken som spelades, och sångerna som sjöngs, under begravningsakten var Kisas musik. Det var blues, det var jazz, det var folkmusik. Den var allvarlig, den var smärtsam, den var mycket vacker.

Kända musiker

De som spelade var Bengan Carlsson, gitarr, Carl-Axel, flöjt, och Monica Dominique, flygel, Berndt Egerbladh, flygel, Per-Erik Hallin, flygel, Göran Lagerberg och Per Nilsson, bas, Raphael Sida, slagverk, Mats Öberg, flygel och munspel.

Mats Öberg inledde hela akten med att spela sin nykomponerade "Kisas Blues".

Sjöng gjorde Ann-Kristin Hedmark, Agneta Lindén och brorsonen Martin Magnusson. Han framförde "Bred dina vida vingar".

Ingrid Janbell reciterade Karin Boyes "Varför gör det ont när knoppar brister", och Malou Schultzberg talade direkt till Kisa för familjens vänner.

Per-Iwar Sohlström