”Jag ville inte att hon skulle bo på fosterhem”

Mamman berättar om flykten till New York

NYHETER

Nu berättar den 24-åriga mamman som rövade bort sin dotter och flydde till USA för första gången och med egna ord om flykten. Om kärleken till sin dotter och om paniken.

- Jag stod inte ut med tanken att hon, precis som jag under min barndom, skulle tvingas bo i fosterhem.

"DET SISTA HON SA VAR: MAMMA" Den 24-åriga kvinnan rövade bort sin dotter under en permission från rättspsyk. Flykten gick via Oslo till New York, där hon greps. Kvinnan tittade till på sin dotter innan hon fördes bort. - Jag såg att hon tittade efter mig samtidigt som hon sa "mamma".
Foto: AP
"DET SISTA HON SA VAR: MAMMA" Den 24-åriga kvinnan rövade bort sin dotter under en permission från rättspsyk. Flykten gick via Oslo till New York, där hon greps. Kvinnan tittade till på sin dotter innan hon fördes bort. - Jag såg att hon tittade efter mig samtidigt som hon sa "mamma".

I en intervju med Vestmanlands Läns Tidning berättar hon om ingivelsen som kom att bli förstasidesstoff i dagar.

Ropar mamma och gråter

Onsdagen den 15 januari har hon permission från rättspsyk i Sala för ett utvecklingssamtal på dotterns dagis. Allt förflyter lugnt.

En stund senare får hon syn på dottern igen vid busshållplatsen.

- Hon ropar mamma samtidigt som hon börjar gråta. Hon springer emot mig, hon var så söt, hon såg ut som en Michellingubbe i sin röda, tjocka vinteroverall och vinterstövlar. Jag böjde mig ner för att krama om henne och då vällde känslorna över mig. Jag tänkte: Hon ska inte behöva lida, hon är mitt barn och jag älskar henne över allt annat, berättar hon för Vestmanlands Läns Tidning.

Maria tar sin dotter i handen, gömmer sig i en port och ringer en taxi. Flykten har börjat.

- Jag kände mig stressad, jag förstod ju att dagispersonalen snart skulle börja leta.

Taxin kör mot centralstationen i Västerås. Ett tåg står inne på perrongen, destination Stockholm, avgång om tio minuter.

Färden fortsätter slumpartat. Via Oslo når de Gardemoens flygplats.

Polisen väntar på JFK

Maria letar efter en avgång, New York-planet avgår tidigt nästa morgon, det passar bra och hon köper två biljetter.

07.05 går planet. Redan i passkontrollen vid mellanlandningen i Paris blir det problem, Maria tvingas svara på frågor och hjärtat bankar hårt i bröstet på henne.

Sedan går allt fort.

Den Air France-anställde som sålt biljetten till henne har fattat misstankar och när planet svävar in över JFK-flygplatsen står polis redan och väntar på dem. Maria ser genom glasväggen hur dottern förs i väg. De sista ord hon hör henne säga är: Mamma.

Själv förs hon till immigrationsmyndigheternas lokaler och efter att ha förflyttats mellan fyra olika fängelser sätts hon den 23 januari på planet mot Sverige.

I dag är Maria tillbaka på rättspsyk i Sala och dottern familjehemsplacerad. De sociala myndigheterna har ansökt om ett beslut om omhändertagande av dottern hos länsrätten.

- Jag försöker tränga undan tankarna på min dotter, det är för smärtsamt.

Fotnot: Kvinnan heter egentligen något annat.

Anna Bengtsson