Tv gjorde honom älskad landet runt

NYHETER

Gunnar Arvidson satt i en tv-studio och han blev älskad av miljoner människor.

Han gjorde det utan större åthävor. Ibland litet grufflande, bufflande, ibland lite skrockande, för det mesta klädd i en kofta, satt han och pratade med människor och han var ungefär som folk är mest när de sitter och pratar.

Nu är han död.

Han var inte, egentligen, som folk är mest.

Det var hans sätt att arbeta. Det var hans sätt att få sina gäster att slappna av, bli naturliga, glömma kamerorna.

Och det var därför han blev älskad och det var därför han två år i rad fick Aftonbladets tv-pris för Sveriges främste manlige tv-personlighet.

Miljonpublik

Det var 1986 och 1987 och programmet som gav honom priset var Café Sundsvall. Han gjorde programmet till det utan tvekan populäraste kaféprogrammet. Det hade miljonpublik trots en ganska dålig sändningstid, 18.15, och trots ganska syrlig kritik.

Till Sundsvall lockades han av den dåvarande distriktschefen K G Svensson 1979. Det var efter att Sveriges magasin hade lagts ner efter 460 program.

Gunnar Arvidson hade då placerats i ett litet rum bakom växeln i tv-huset i Stockholm.

- Folk tänkte väl att nu har den där jävla Arvidson briljerat så länge, att nu får det vara nog, sa han själv i en intervju i Aftonbladet.

Flyttade till Sundsvall

Så var det inte. Han flyttade till Sundsvall med sin hustru Siv och startade en tio år lång succé. Som sedan fortsatte ytterligare tio år med andra succéer.

Han blev en Norrlandsprofil utan att vara norrlänning. Han föddes på Sigtunagatan i Vasastan i Stockholm, son till Teodor Arvidson, sedermera biskop för Metodistkyrkan i Norden.

Han blev med åren en alltmer entusiastisk norrlänning, fick pris för att han varit "bäst på att öka och förbättra kunskaperna om Norrland".

Det var han mycket förvånad över. Och stolt.

Han började sin journalistiska karriär på Svenska Morgonbladet med uppgift att på Bromma flygplats titta efter och intervjua känt folk som skulle ut och flyga. Det hade han 150 kronor i månaden för.

Så småningom började han på Dagens Nyheter, blev korrespondent i Berlin och Paris. Han har berättat att de enda artiklar han klippt ur och sparat är från den tiden.

Han stannade på DN under tolv år innan han började på Dagens eko. På Sveriges television började han 1964 som reporter på den tidens samhällskritiska magasin Focus.

Ledde Aftonbladet

Gunnar Arvidson blev en av två chefredaktörer på Aftonbladet 1969. Det blev inte någon riktigt bra tid för honom. Han och den dåvarande redaktionen gick inte alls i takt och han slutade innan året var till ända.

Detta satt som en öm böld i honom under många år och han ville egentligen aldrig prata om det. Han sa dock i en intervju för några år sedan:

- Jag hade inte vett att stå emot erbjudandet. Men jag har insett att jag var fullständigt fel kille på den posten.

Han återvände till tv. Och han växte mer och mer in i rollen som mysfarbror fast han egentligen inte var det. Han var en duktig intervjuare fast han egentligen inte intervjuade. Han samtalade.

På tv tills han var 71

Han fick ibland brev från tittare som tyckte att gäster inte fick prata till punkt.

- Folk skriver ibland att "det är fult att avbryta bildat folk". De tycker att jag är en drummel och det är jag kanske, sa han i en intervju. Han såg förtjust ut när han sa det.

Han gjorde Mitt i naturen och han gjorde Läslustan.

Han tyckte mycket om att läsa böcker och i Läslustan tog han och Carl Olof Josephson, också han avliden, upp böcker som de själva tyckte om att läsa. Sitt sista program i den serien gjorde han strax före jul 1995. Då var han 71 år.

Han hade då blivit änkeman året innan, han hade genomgått en svår hjärtoperation, men han fortsatte att skriva i tidningar.

Han gillade hemslöjd och bonader var en stor sak i hans kaféprogram. På sitt tjänsterum i tv-huset i Sundsvall hade denne högt uppskattade tv-man en bonad uppsatt på väggen. Den hade han fått av en tittare och texten löd:

"Ditt liv är så kort. Spill det ej på tv bort".

Per-Iwar Sohlström