Vännerna minns Tore Wretman

Werner Vögeli, 73: ”För mig kommer han aldrig att dö”

Erik Lallerstedt, Hasse Alfredsson, Werner Vögeli och Nils-Emil Ahlin.
Erik Lallerstedt, Hasse Alfredsson, Werner Vögeli och Nils-Emil Ahlin.
NYHETER

- För mig kommer Tore aldrig att dö.

Det säger Werner Vögeli, 73, nära vän och kollega till Tore Wretman.

Tore Wretman engagerade Werner Vögeli 1959.

- Operakällaren var stängd mellan 1955 och 1961. Redan två år innan Tore öppnade den igen tog han kontakt med mig och därefter jobbade vi ihop, berättar Werner Vögeli.

Vad har Tore Wretman betytt för svensk matkultur?

- Han har betytt oerhört mycket för gastronomins ställning i dag.

- Han var en konstnär och oerhört intresserad inte bara av mat utan även av kultur och det märktes. Han förstod betydelsen av att bli korrekt mottagen när man kom till restaurangen, inredningen, allt. Han var komplett.

Hur var han som person?

- Underbar. Man ville se och träffa Tore. Den som hade honom i närheten kände sig lycklig.

- För mig kommer Tore aldrig att dö, säger Werner Vögeli.

Nils-Emil Ahlin, krögare och vän till Tore Wretman fick dödsbudet av Tore Wretmans fru i morse.

- Vi i restaurangbranschen ska ta av oss hatten i dag och minnas Tore Wretman, säger han.

- Det är tråkigt men samtidigt skönt att han fick somna in från sin sjukdom.

- Tore Wretman betydde enormt mycket för svensk matkultur. Han var den störste under 1900-talet utan tvekan.

Vad var Tore Wretmans största insats?

- Hans insats för husmanskosten. Samtidigt var han oerhört internationell.

Flaggan på halv stång

Erik Lallerstedts krog Gondolen i Stockholm halade i dag flaggorna på halv stång. Lallerstedt jobbade med Tore Wretman under 80-talet.

- Tore var en buspojke med humor och med en passion för det han gjorde, säger Erik Lallerstedt, som också vill betona Tore Wretmans roll för tävlingen Årets Kock.

- Årets kock var glamoröst på ett helt annat sätt med hans närvaro. Han var en centralgestalt byggd av människor och mat.

För Erik Lallerstedt var Tore Wretman den störste:

- Ingen har kunnat axla hans mantel. Det kan bara finnas en Tore Wretman.

Även vid restaurangutbildningen i Grythyttan vajar flaggorna på halv stång i dag.

- Jag har även burit fram bysten av Tore, berättar Carl-Jan Granqvist.

- Det är viktigt för eleverna att påminnas om Tores betydelse. Han var enormt engagerad i att få till stånd en högskoleutbildning i Grythyttan och han lärde upp min generation, vi som nu fungerar som lärare.

”Saknaden blir stor”

Den internationellt kände svenske kocken Christer Lingström blev tagen när han fick beskedet om vännen och kollegan Tore Wretmans bortgång.

– Saknaden kommer att bli stor.

Christer Lingström, som är krögare på tvåstjärniga Edsbacka krog utanför Stockholm, träffade Tore Wretman för första gången under en matfotografering 1982. Det var början på en lång vänskap.

”Var som en mentor”

– Vi kände varandra bra. Den sista tiden när Tore låg på Stockholms sjukhem saknade jag honom under offentliga, internationella framträdanden. Han var ett moraliskt stöd och man kunde alltid ringa och fråga honom. Han var som en mentor för mig.

Hur minns du honom?

– Jag minns honom som en kunskapsbas, en man som alltid var korrekt, en man som alltid hade lätt till ett leende.

Hur var han som person?

– Fantastisk! Även på äldre dagar hade han hunger, han var alltid nyfiken och ställde alltid upp.

Vad har han betytt för gastronomin i Sverige?

- Allt. Vad Tore har åstadkommit i Sverige är att utveckla yrkeskunskaperna, men också helheten av en restaurangdrift, från servis till kök. Han var 100 procent ärlig och seriös.

Du har ju verkat i samma anda som Wretman med husmanskost som bas, hur ska du hedra hans minne?

– Jag ska fortsätta i den banan han verkade, men några av hans paradrätter kommer att åka upp på matsedeln. Jag minns när vi stod i köket tillsammans1996 och gjorde Toast Skagen och kåldolmar. Då grät folk för att det var så gott.

”Höjde statusen för restauranganställda”

Hasse Alfredsson är ledamot av Gastronomiska Akademien som Tore Wretman var med och startade i slutet av 50-talet.

- Ingen var större än Tore när det gäller att höja statusen för de anställda inom restaurangbranschen.

- Han var en förtjusande människa och absolut ingen snobb när det gäller mat, men han var oerhört noggrann med råvarorna.

Rickard Westman, Karin Schmidt