Här räddas Håkan, 60

Skridskoutflykten slutade i en helikopterlina högt över havet

ISEN SPRACK Håkan Olander räddades sist av alla de 50 personer som balanserade på de drivande isflaken. Lufttrycket från helikoptern pressade gång på gång ner honom i vattnet. - Men jag var aldrig rädd, berättar Håkan för Aftonbladet efter den dramatiska räddningsaktionen.
Foto: RICCARD SLETTENGREN och JERKER IVARSSON
ISEN SPRACK Håkan Olander räddades sist av alla de 50 personer som balanserade på de drivande isflaken. Lufttrycket från helikoptern pressade gång på gång ner honom i vattnet. - Men jag var aldrig rädd, berättar Håkan för Aftonbladet efter den dramatiska räddningsaktionen.
NYHETER

Här räddas Håkan Olander, 60, från det drivande isflaket.

När helikoptern kom för att hämta honom kapsejsade flaket och han trycktes ned i det iskalla vattnet.

- Ytbärgaren hade svårt att få på mig selen. Ryggsäcken och livlinan var i vägen, säger han.

ISEN SPRACK Håkan Olander räddades sist av alla de 50 personer som balanserade på de drivande isflaken. Lufttrycket från helikoptern pressade gång på gång ner honom i vattnet. - Men jag var aldrig rädd, berättar Håkan för Aftonbladet efter den dramatiska räddningsaktionen.
Foto: RICCARD SLETTENGREN och JERKER IVARSSON
ISEN SPRACK Håkan Olander räddades sist av alla de 50 personer som balanserade på de drivande isflaken. Lufttrycket från helikoptern pressade gång på gång ner honom i vattnet. - Men jag var aldrig rädd, berättar Håkan för Aftonbladet efter den dramatiska räddningsaktionen.

Många andra av de över 50 nödställda skridskoåkarna trodde de skulle dö.

Håkan Olander har åkt långfärdsskridskor så länge han kan minnas. Han och 300 andra entusiaster från Stockholms skridskoseglarklubb hade åkt till Trosa skärgård för att njuta av de fina isarna.

I början gick allt bra. Men snart blev det riktigt otäckt. Och mycket farligt.

Håkan Olander åkte med en grupp på ett 50-tal åkare. Ledaren Sten Bergman åkte längst fram. Åkningen var storslagen, vädret strålande vackert.

- Det gick dyning ute på havet. Vi kände hur isen gungade, säger Håkan Olander.

Drev till havs

Plötsligt hände det värsta: isen sprack och åkarna började driva ut till havs.

- Vi har tappat kontakten med land, konstaterade ledaren Sten Bergman.

Från början trängdes ungefär 50 personer på ett stort isflak. Men flaket bröts snabbt sönder. Skridskoåkarna fick trängas i smågrupper på allt mindre isytor.

- Efter ett tag var vi sex personer på vårt flak, säger Håkan Olander.

- Sen var vi två.

- Sen stod jag där ensam. Flaket var inte mycket större än en dubbelsäng.

Flera av skridskoåkarna kastade linor till varandra så att isflaken inte skulle driva för långt ifrån varandra.

- Men vi kunde inte rycka för mycket. Flaken var ömtåliga och gick sönder hela tiden.

Isflaken blev mindre

Några lyckades hoppa från isflak till isflak och ta sig i land på en liten kobbe. Andra lyckades ta sig till fast och säker is.

Men för dem som befann sig ute på de allt mindre isflaken blev läget allvarligare för varje minut som gick.

Någon ringde sjöräddningen. Lotsbåten från Landsort och ett par räddningshelikoptrar ryckte ut.

Håkan Olander skulle plockas upp först. Helikoptern stannade rakt över honom.

Ytbärgaren klev ut ur dörren och firades ned.

Då kände Håkan Olander hur det lilla isflaket började tippa över. Han halkade obevekligt ned i det iskalla vattnet.

"Jag pressades ner"

- Jag tror att lufttrycket från helikoptern var så starkt att jag pressades ner i vattnet.

- Sedan hade ytbärgaren en massa problem med att få på mig selen. Ryggsäcken, min enda flythjälp, var i vägen - och livlinan, som jag hade fastbunden runt midjan.

Men det gick till slut.

- Jag såg inte så mycket av vad som hände utanför när jag väl kommit in i helikoptern.

- Jag slet upp ryggsäcken. Plastpåsen med mina extrakläder hade hållit tätt och jag bytte snabbt om till torra kläder. Sen kom det upp några till och vi sattes i land på Askö.

- Om jag var rädd? Nej, jag tyckte faktiskt inte att det var så dramatiskt.

Bara tre meter brett

Men flera andra i gruppen trodde de skulle dö.

Monica Hellron hann inte reagera då isen brast.

- Plötsligt stod jag och två andra kvinnor på ett flak som hade drivit iväg några meter, säger hon.

Hon tog fram sin mobil och ringde 112. Fick veta att det skulle ta tid innan hjälpen kom. Kände skräcken komma krypande.

- Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag trodde jag skulle dö, säger hon till Aftonbladet några timmar senare.

Flaket hon stod på blev snabbt mindre. Innan räddningen hann fram var det bara tre meter brett.

- Vi skrek till varandra från isflaken att vi skulle stå stilla, inte röra oss. Det stod folk på säkert 15 olika flak. Många var rädda, säger Monica Hellron.

Väninnan Birgitta Lindberg åkte i vattnet två gånger.

- Fjärden var så stor. Det såg omöjligt ut. Jag trodde allt var slut, säger Birgitta Lindberg.

En timme av fruktan

Inger Gryfman har åkt skridskor i 30 år, men har aldrig varit med om någonting liknande.

- Jag var säker på att vi skulle åka i vattnet. Någon sa att det skulle dröja 30 minuter innan båten var framme hos oss. Jag började räkna och kom fram till att jag skulle klara max 25 minuter i vattnet.

Till slut, efter en timme av dödsfruktan, räddades kvinnorna av lotsbåten.

Oisín Cantwell, Svante Lidén