EU i krismöte: Ja eller nej till krig

Total oenighet i unionen - Persson står mitt emellan

1 av 2 | Foto: ULF HÖJER
blair eller schröder? Sverige och statsminister Göran Persson säger inte ja till ett krig mot Irak - som Storbritanniens Tony Blair. Men säger inte heller nej, som Tysklands Gerhard Schröder. I kväll ska EU-ländernas ledare, med hjälp av FN:s Kofi Annan, försöka komma överens om hur organisationen ska ställa sig till USA:s krigsplaner.
NYHETER

Inte ens världens främsta fredsduva, FN-chefen Kofi Annan, kan ena det djupt splittrade EU som i kväll samlas till krismöte.

Sverige står mitt emellan ytterligheterna Storbritannien och Tyskland.

Klockan sex i kväll samlas Göran Persson och EU:s andra regeringschefer i Bryssel. Krismötet har kallats in med bara fyra dagars varsel av Greklands Kostas Simitis, EU:s nuvarande ordförande.

Kofi Annan kommer att delta i mötet. Tanken är att hans närvaro ska göra att EU-länderna tar sig samman och blir överens. Det ska kännas pinsamt att rakt i ansiktet på FN:s generalsekreterare hävda att andra än FN borde bestämma.

För tolv år sedan, i Maastricht, lades grunderna för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. EU skulle "tala med en röst" i världspolitiken.

Det har hela tiden varit si och så med den saken. Men i frågan om det planerade USA-ledda kriget mot Irak och Saddam Hussein är all fernissa borta. EU är djupt oenigt.

Ena ytterligheten står Storbritannien och Tony Blair för. De är, i likhet med USA, beredda att starta ett krig utan FN:s välsignelse.

Persson: "FN-linjen gäller"

På andra kanten står Tyskland och förbundskansler Gerhard Schröder. De vill till varje pris undvika en militär aktion mot Irak.

Nästan lika motvilligt är Österrike som i fredags vägrade amerikanska soldater åka genom landet, från Tyskland till Italien, för att skeppas till krigsområdet.

Sverige står, som vanligt, mitt emellan och hävdar att FN-linjen gäller. Om det innebär att Göran Persson godkänner alla FN-beslut, hur tokiga de än är, är oklart.

Få tror att EU kommer att enas i kväll. Frågan är om det ens blir ett gemensamt, urvattnat uttalande. I så fall är unionens förhoppningar om att bli en nästan lika stark röst som USA i den internationella politiken grusade för lång tid framöver.

Men det är inte bara EU:s egen prestige och självbild som står på spel. På sikt handlar det också om USA:s engagemang i Europa som hittills varit både omfattande och avgörande. Så sent som för fyra år sedan engagerade sig USA med hull och hår för att lösa konflikten i det forna Jugoslavien.

EU:s utrikesministrar lyckades i slutet av januari enas om ett urvattnat uttalande om att medlemsländerna stod bakom "FN:s ansträngningar" i Irakkonflikten. Några dagar senare skrev fem av EU:s regeringschefer på ett upprop till stöd för USA. Ilskan över sveket var monumental.

De nya får inte vara med

Om två månader kommer de tio länder som godkändes som medlemmar förra året att delta i EU:s möten som "aktiva observatörer". De får vara med i diskussionerna men inte i besluten.

Flera av dem, exempelvis Polen, Ungern och Tjeckien, är mer USA-vänliga än flera av dagens EU-länder. "Krigsfalangen" med Tony Blair i spetsen hade därför hoppats att de skulle få närvara även i kvällens möte.

Men så blir det inte. De informeras kort och gott i morgon.

Storbritannien

(permanent medlem i FN:s säkerhetsråd),

Danmark

Portugal

Italien

Spanien (medlem i FN:s säkerhetsråd)

Holland

Sverige

Frankrike (permanent medlem i FN:s säkerhetsråd),

Grekland

Irland

Finland

Tyskland (medlem och just nu ordförande i FN:s säkerhetsråd)

Österrike

Belgien

Luxemburg

Lena Mellin