Till sista vilan - med dunder och med brak

1 av 2 | Foto: JAN JOHANNESSEN
KOLL PÅ KREMERINGEN Sergei Sokolov kikar genom luckan på Skogskyrkogårdens krematorium. Det har blivit vanligt att lägga ner saker i kistan som en sista hälsning, exempelvis spritflaskor och fyrverkeripjäser. Men när kistan bränns finns risk för explosion.
NYHETER

Spritflaskor, hagelpatroner och fyrverkeripjäser.

Det är vad som nu läggs i avlidnas kistor.

- Explosioner i våra ugnar blir allt vanligare, säger Leif Gustafsson, teknisk chef vid krematoriet på Skogskyrkogården i Stockholm.

Att lägga saker i kistan inför begravningen är sedan några år tillbaka en trend i Sverige, skriver Kyrkans Tidning i sitt senaste nummer.

- För några veckor sedan hördes tjut av häxpipor från en av ugnarna, för två veckor sedan exploderade något i en kista så att meterlånga eldslågor slog ut genom ugnsluckorna.

- Än har ingen skadats här hos oss och jag har inte heller hört talas om att någon har skadats i Sverige, men det blir allt mer obehagligt, säger Leif Gustafsson.

Explosiva gaser

Något som också orsakar problem för krematorierna är avlidna med pacemaker eller andra batteridrivna implantat i kroppen.

I den 1 000-gradiga värmen i ugnarna värms de hermetiskt tillslutna batterierna upp, explosiva gaser bildas och till slut exploderar dessa våldsamt.

Leif Gustafsson visar två olika batteriimplantat som exploderat.

Båda är missformade, den ena ser ut som ett litet hjärta efter att ha varit helt fyrkantigt.

- Man kan inte tro att de här små sakerna kan orsaka så kraftiga explosioner, säger han.

Pacemakrar, och andra batteridrivna medicinska implantat, ska tas ut av läkare eller obduktionstekniker före begravningen. Det glöms ibland.

Batteridrivna gosdjur är lika farliga. Hagelpatroner hos en ivrig jägare likaså. Leif Gustafsson visar också två klumpar av glas och aska.

- Det här är efter glasflaskor som legat i kistor. Förmodligen har det varit sprit eller parfym i dem, säger han.

Varför den här trenden har vuxit fram är det egentligen ingen som vet.

Bara svenskar

- Den är helt och hållet svensk. Invandrare lägger inget, vad vi vet, i kistorna, säger Leif Gustafsson.

Folklivsforskaren Bengt af Klintberg säger:

- Det ligger ett symbolvärde för de efterlevande att lägga en sak i kistan. Det är ett slags språk rakt in i känslan. Det känns bättre efter att ha gjort något.

Krematoriepersonalen öppnar inte kistorna. Det är på begravningsbyråerna saker läggs i kistorna.

- Att vi inte öppnar är en regel nu efter alla anklagelser om stölder, säger Leif Gustafsson.

Ungefär 60 000 kremeringar sker varje år i Sveriges 73 krematorier. Omkring 100 000 svenskar dör årligen.

Per-Iwar Sohlström