Hans dotter försvann i eldstormen

1 av 3 | Foto: PONTUS HÖÖK
letar förgäves Steven Ayer, 55, letade i går efter sin dotter Tina, 33. - Jag tror att hon var på nattklubben.
NYHETER

Lågorna stryker längs taket. Den svarta röken slukar nattklubben på ett par minuter.

John Dimeo ser brinnande hår, brinnande kroppar och plågas av skriken från de instängda i infernot.

- Det är skrik man aldrig vill höra, säger han.

Klockan var runt elva i torsdags kväll när 80-talshårdrockarna i Great White steg upp på scen på nattklubben Station i West Warwick i delstaten Rhode Island.

Publiken jublar, höjer bägare och svänger med armarna i takt med musiken.

- Det var lugnt först. Alla trodde att elden var en del av showen. Sen gick allt så fort, säger John Dimeo.

Han satt i baren, nära entrén, när branden startade.

Hårdrocksafton

De omkring 250 personer som befann sig på Station hade kommit för att uppleva en gammal hederlig hårdrocksafton. Dricka öl och stampa fötterna i golvet i takt med musiken.

Närmare 100 dog. De flesta var över 30 år.

Christopher Travis, en av de överlevande, berättar:

- Jag hörde människor skrika för sina liv. Jag kunde känna lukten av bränt kött. Det var fruktansvärt.

Innan musiken drog igång i ett crescendo inleddes ett fyrverkeri från scenen. Elden sprutade upp och salen flödade i ljus.

- Ingen tänkte så mycket på det. Folk bara accepterade. Ingen kom fram med brandsläckare, säger Christopher Travis.

Det var ju en del av showen.

Bandets sångare Jack Russell förstod att något var galet. Han vände sig om och försökte släcka elden med vatten från en flaska han hade på scen - men till ingen nytta.

"Jag såg att det brann"

- Inom ett ögonblick kände jag en stark hetta. Jag såg att det brann" I nästa stund var hela platsen ett eldhav, säger han.

En del i publiken kände en begynnande oro.

- Någon frågade: "Är det en del av showen?" Jag sa "jag tror det", säger Rena Gorshalies.

- Jag tittade mot scenen när en servitris plötsligt sa "jag tror något gått fel, du borde gå ut" du borde gå härifrån".

Fastnade i dörren

Allt fler insåg vad som faktiskt hände framme på scen. En efter en vände de sig om, sen två och två, sen tre och tre.

Sen hela folkmassan.

Alla rusade mot dörren. Den dörr de kommit in genom.

- Det är väl människans natur. De försökte komma ut samma väg som de kommit in. Där blev de fast, säger brandchefen i West Warwick, Charles Hall.

Den livsfarliga tjocka, svarta röken spreds på ett ögonblick. Människor kämpade för att få syre. I den täta röken kunde de knappt se handen framför sig.

Allt var svart.

Utom eldsflammorna som galopperade över taket.

Någon skrek: "Den här vägen!" En annan: "Gå ut!"

"Alla ville ut"

Men folkmassan fastnade i den smala vägen ut. De flesta döda har hittats nära entrén. Några sönderbrända, andra kvävda av röken, eller trampade till döds.

- Folk knuffades och drog i varandra. Slog sönder fönster, ingen brydde sig om hur mycket de skadades, ingen brydde sig om sår och brännskador, säger Brian Butler.

- Alla ville bara ut.

Hettan inne i lokalen var enorm. En överlevande, Arthur Conway, berättar att hans skor smälte.

- Det var en overklig hetta - och då var eldsflammorna inte ens över mig.

Närmare 100 människor blev kvar där inne eller avled på väg till eller på sjukhus.

Petter Ovander