Bush kan köpa allt som han vill ha - även ett krig

NYHETER

För världens enda supermakt går allting att köpa.

Inklusive rätten att starta krig.

Köpslåendet om den nya FN-resolution om Irak som USA lade fram i går har redan börjat.

När det är över är chansen stor att George W Bush får som han vill.

Telefonen ringer ofta hos Jose Eduardo dos Santos i presidentpalatset i Angola. Men det är rätt ovanligt att det som i förra veckan är USA:s president i andra änden.

När USA vill starta krig i Irak blir plötsligt tidigare bortglömda länder intressanta.

Under den diplomatiska finalen i FN:s säkerhetsråd kommer USA att använda mer övertygande ammunition än telefonsamtal i kampen om en ny Irak-resolution.

Paret Bush/Blair kan tänka sig att ge FN drygt två veckor att fundera. Kriget kan starta från mitten av mars. Den nya resolutionen innehåller ingen deadline. USA kan sätta igång så fort den är antagen.

Nio ja-röster krävs

Så här ser verkligheten ut för USA:

Minst nio ja-röster krävs för att en resolution ska gå igenom. Bara tre, möjligen fyra är redan i hamn. Dessutom får ingen av de fem permanenta medlemmarna lägga in sitt veto.

Minst två länder är redan förlorade. Tyskland och Frankrike kommer inte att rösta för ett snart krig mot Irak. Syrien, Kina och Ryssland blir också svåra att övertala. Det är okej för USA - så länge varken Kina, Frankrike eller Ryssland använder sitt veto. Och USA tror inte att någon av dem i slutändan vågar.

USA:s lycka är att det sitter ett antal relativt fattiga utvecklingsländer i säkerhetsrådet. Länder som alla sagt att de är emot ett krig nu men som med rätt kombination av morot och piska kan gå att övertala. Samtidigt är länderna inga hjälplösa offer. De vet vad deras röst är värd och vill förmodligen mjölka ut så mycket som går.

Säljer sig dyrt

Turkiet vågar inte säga nej till USA:s begäran att få föra trupper genom landet in i Irak och använda landets flygbaser för en attack. Men har bestämt sig för att inte sälja sig billigt. Precis så tror jag även Mexiko, Chile, Pakistan, Angola, Kamerun och Guinea resonerar.

Givetvis får det inte utåt se ut som om länderna låter sig mutas. Därför handlar det sällan om kontanter i handen utan om fördelaktiga lån, hjälpprojekt eller andra insatser som kan gagna landet eller dess makthavare. Det är inga småpengar det handlar om. Turkiet får 50 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd och 100 miljarder i lån för sin medverkan i ett krig.

Länder som sätter sig på tvären riskerar att få smaka på piskan. USA kan hämnas på olika sätt. Vägran att godkänna lån i Världsbanken, lägga kraftiga importtullar på det aktuella landets exportprodukter samt jävlas i största allmänhet. Ingen vill ha världens supermakt som fiende.

Under det så kallade kalla kriget var säkerhetsrådet lamslaget av stormakternas vetorätt. Frågan är om det är bättre att säkerhetsrådet fungerar som shoppingcenter där krig blivit handelsvara.

Wolfgang Hansson