USA siktar på ett snabbt krig

...men det kan bli en lång mardröm

NYHETER

Svaret på frågan om krigets längd är given.

Kriget blir kort. Mycket kort.

Då bortser jag från en avgörande faktor. Verkligheten.

Den kan förvandla en Irak-attack till en lång mardröm.

VILL VINNA SNABBT USA planerar att krossa Iraks försvar med ett kort och effektivt krig. Den unge soldaten, som tittar i kikarsiktet på sitt prickskyttegevär på en militärbas i Kuwait City, kommer från USA:s allierade Storbritannien.
Foto: GETTY IMAGES
VILL VINNA SNABBT USA planerar att krossa Iraks försvar med ett kort och effektivt krig. Den unge soldaten, som tittar i kikarsiktet på sitt prickskyttegevär på en militärbas i Kuwait City, kommer från USA:s allierade Storbritannien.

Kriget kan börja någon gång efter 10 mars. Då har FN sagt ja eller nej till USA:s nya resolution.

Att med statistik ställa de båda sidornas trupper, antal stridsvagnar och flygplan mot varandra ger en totalt skev bild av de verkliga förhållandena. USA:s överlägsenhet är förkrossande.

Gulfkriget 1991 är en god värdemätare. Markkriget var över på några få dagar. Kriget tog totalt sex veckor. Rimligen går det snabbare nu. 1991 var Irak bättre rustat.

En stor del av den irakiska armén kommer inte att göra motstånd över huvud taget. Stora delar av landet lär inte försvaras.

Ledarna ger upp

Efter några dygn av laserstyrda bomber borde de i Iraks ledarskikt som överlevt vara redo att kapitulera.

Men - och nu har vi lämnat planeringsrummen i Pentagon och hamnat i verkligheten - krig har en förmåga att leva sitt eget liv, bli oberäkneliga och oförutsägbara.

När Nato bombade under Kosovo-kriget var alla övertygade om att Milosevic skulle ge upp efter tre dagar. Det tog nästan tre månader.

Mycket kan gå fel.

Ta en central sak som att fånga eller döda Saddam Hussein, av största betydelse för att Iraks elittrupper ska ge upp och främsta förutsättningen för ett kort krig. CIA har i åratal försökt "spåra" Saddam men verkar inte ens ha hittat ett sätt att ta reda på var diktatorn befinner sig vid en given tidpunkt.

Iraks ledare omger sig av många lager personskydd. Han använder flera dubbelgångare.

USA kan hoppas att Saddam stryker med i någon av bombningarna. I annat fall måste de hitta honom. Hur svårt det kan vara ger Usama bin Ladins ständigt gäckande skugga en fingervisning om.

Centralt i USA:s strategi den här gången är att undvika civila offer. Det kan förlänga kriget.

Ett enormt blodbad

USA kanske inte hinner oskadliggöra massförstörelsevapnen innan Saddam använder dem. Vad händer om kemiska vapen landar i Kuwait eller Israel och dödar tusentals människor? Bush har hotat att i så fall svara med samma mynt eller värre. Vad som ser ut som ett lättvunnet krig med "acceptabla" förluster i människoliv kan lätt förvandlas till ett blodbad med tiotusentals offer.

Förutom den militära överlägsenheten är Saddams allmänna impopularitet i Irak USA:s trumfkort. Många irakier hälsar förmodligen marinsoldaterna som befriare - åtminstone på kort sikt. Iraks vidsträckta öknar är inte lämpliga för gerillakrigföring. I det korta perspektivet behöver USA inte frukta ett nytt Vietnam.

Men när den militära delen är över väntar ett ännu svårare uppdrag: hindra att Irak bryts sönder som Jugoslavien.

Kriget kan frysa inne i sista stund om Saddam går i exil eller störtas. Efter erfarenheterna från Gulfkriget borde Saddam inse att loppet är kört och handla därefter.

För en gångs skull ett hoppfullt scenario som både George W Bush och världsopinionen kan enas kring.

Wolfgang Hansson