”Mina barn tror att de inte har en mamma”

Nu visar tv filmen som Michael Jackson ångrar

1 av 3 | Foto: reuters
BARNENS ANSIKTEN DÖLJS Michael Jackson och hans två äldsta barn med ansiktena dolda under slöjor vid ett besök på Berlins zoo i november i fjol. Det var då han även chockade världen genom att hålla ut sin yngste son genom hotellfönstret.
NYHETER

Babypojken kallas Filten, han gnäller, invirad i en grön slöja, hans pappa skakar häftigt knäna och kör in en nappflaska under tygsjoken.

Det är en av flera bisarra bilder ur ett familjeliv.

Bilder som Michael Jackson ångrar djupt.

”Leva med Michael Jackson” heter dokumentären som Kanal 5 visar den 4 och 9 mars, och som artisten stämt bolaget Granada för. ”En unik inblick”, skryter förhandsreklamen, och nog är innehållet spektakulärt, och sorgligt.

Vi möter en man som leker med ballonger och talar gråtmilt om barn (”Jag ser Gud i deras ansikten.”) Som krävt egna barn (”jag brukade gå runt hemma med en babydocka för att jag längtade så”) men barn som är endast hans och inte moderns.

De tre barnen – Prince, Paris och Prince II – vet inte att de har en mamma, insåg tv-journalisten Martin Bashir när han umgicks med familjen.

Ur filmen

Bashir frågar Michael Jackson:

Jag frågade: Prince, var är din mamma? Han sa: ”Jag har ingen mamma.”

– Det stämmer, (svarar Jackson lugnt).

Har du sagt till honom att säga så?

– Nej.

Vad tror du att Prince menar?

– Han tror inte att han har en mamma.

Tror du inte att barnen skulle må bra av att ha kontakt med sin mamma?

– Nej, för hon ... (skakar huvudet) ...

detta är privat ... hon klarar inte av dem.

Hon kan inte ta hand om sina egna barn?

– Hon föredrar att de är hos mig.

När ni gifte er, visste du att hon inte skulle träffa barnen?

– Ja. Hon gjorde det för min skull. Hon gjorde det för mig. Hon är också en underbar människa ...

Låt mig se om jag förstått rätt: hon visste att Michael Jackson älskar barn och att Michael Jackson ville ha barn.

(livligt)– Ja! det är DÄRFÖR. Hon sa: du behöver bli pappa.

Att du behöver bli pappa?

– Ja.

Mer än vad hon behövde bli mamma?

– Ja. Hon ville göra det som en present.

Vad menar du?

– Som en gåva. Jag brukade gå runt och bära babydockor ... Jag längtade så efter barn.

Det du säger är att din fru gav dig två barn i present, eftersom hon visste att du ville bli far?

– Ja. En underbar gest.

Det tog fem år för tv-journalisten Bashir att få en intervju med Michael Jackson. ”Visa mig den riktige mannen”, bad han.

”Den riktige mannen?”

Under åtta månader pågick arbetet med filmen, men intervjutillfällena tycks ha varit få, och intrycket är förvirrande.

Jackson framträder i två olika skepnader, kan man säga. De första scenerna, i tryggheten hemma på Neverland (med privat zoo och nöjesfält), visar en besynnerlig och lite rörande varelse. Ljus entonig röst, barnsligt språk. Svarta hårtestar. Rödkladdiga läppar, kutiga axlar. Lite som en trött transa. Han är 44 år gammal.

I senare scener uppträder en annan Michael Jackson; en hårt sminkad dockpojke. Stel mimik. Ängsliga ögonkast i en fickspegel. En brosch i form av en krona glittrar i halsgropen.

Vem är ”den riktige mannen” Jackson? Trebarnspappan som älskar att klättra i träd och har Peter Pan som förebild (”jag identifierar mig helt med honom”) och aldrig vill dö.

Martin Bashir sliter med uppgiften, han försöker förstå sig på Jackson genom artistens barndom och ställer många frågor om pressen från den omvittnat brutale fadern som marknadsförde sönerna som Jackson Five.

Ur filmen

– Jag ville leka ibland, men kunde inte. Vi skulle alltid till studion. Vi övade danssteg och han tittade på med ett bälte i handen [....] Vi var nervösa när vi tränade, om vi gjorde fel klådde han upp oss på allvar. Gör som Michael, sa han alltid till de andra.

Hur ofta slog han?

– För ofta.

Använde han något annat än ett bälte?

– Å, varför gör du detta...

(Jackson begraver ansiktet i händerna och vaggar.)

– Med ... allt han kunde hitta. Han var elak. Verkligt elak. Vi var vettskrämda. Jag var så rädd att jag kräktes. Bara av att se

honom. Jag svimmade ibland. Jag ville så gärna säga ”pappa”. Han sa: ”för er är jag Joseph”.

Blev Michael Jackson aldrig äldre än tolv? Det är en annan ledtråd Martin Bashir försöker linda ut. Som tonåring hade han dålig hy. Han undvek speglar. Avskydde sitt utseende.

Ur filmen

– Pappa retades med mig om min hy. Han sårade mig. Pappa sa: Gud, vilken stor näsa du har, den har du inte från mig. Då ville jag dö. Dessutom måste jag upp på scenen, i strålkastarljuset.

– Jag skulle ha föredragit att bära en mask.

Självhatet är ytterligare ett spår som intervjuaren Martin Bashir försöker kliva vidare i, liksom vädjande: Nog är det naturligt för en man med hans bittra minnen att vilja förändra sitt utseende, ”ta på sig en mask”?

Men stjärnan förnekar absurt och ihärdigt: Nej då, ingenting är opererat, bara näsan som han gjorde om ”för att andas bättre och kunna ta högre toner”. Nejdå – huden blev vit av hans hudsjukdom, resten är naturliga förändringar.

– Det kallas för att växa upp, säger Jackson spydigt.

Det är hans barn som bär masker nu.

Martin Bashir är överraskad när han får träffa sexårige Prince och fyraåriga dottern Paris, dock med ansiktena täckta av yviga konstverk. Barnen uppträder frimodigt, hänger vid pappas hand. I sonens blonda kalufs syns svarta hårrötter.

Deras biologiska mamma är sjuksköterskan Debbie Rowe, och Jackson var med när de föddes, säger han. En av flera förvirrande berättelser under intervjun handlar om Paris födelse.

Dottern kom halvt kvävd av navelsträngen. Jackson säger först att han nappade till sig henne, sprang i väg hem med barnet, fortfarande täckt av efterbörden ... men slätar sedan över med att han fått läkarens tillstånd.

Bashir frågar klentroget: Vad sa mamman?

– Hon sa att det var okej, svarar Jackson.

En annan snurrig berättelse gäller det yngsta barnets födelse, ett barn Michael Jackson kallar Filten (”Blanket”). Filten, förklarar han, kommer ur ett talesätt, ”du borde filta honom”. ”Filta”, som att ge omtanke och värmande kärlek.

Om Filtens födelse säger Jackson först att han kom till under ett förhållande med en kvinna, ”men hon ville inte vara i medierna”. Senare berättar pappa Jackson att Blanket är beställd.

Ur filmen

– Jag använde en surrogatmamma. Det var mina spermier, precis som med de andra två barnen. Jag känner inte henne och hon känner inte mig.

Hur valde du mamma?

– Det spelade ingen roll vem hon var. Bara hon var frisk. Hade bra syn ... och intelligens, du vet. Jag ville veta hur intelligent hon var.

Skulle du ha avlat ett barn med en svart kvinna?

– Javisst.

Men jag har sett Filten och skulle tro att hans mamma är vit?

– Nej, du har fel.

Så Filtens mamma är svart?

– Ja.

Men han såg så vit ut?

– Färgade människor kallas färgade eftersom de kan ha alla färger, de kan vara lika vita som min hand eller lika mörka som din skjorta.

När ska du ha nästa barn?

– Jag önskar det kunde bli i dag.

Verkligen?

– Ja. Jag funderar på att adoptera två barn från alla världsdelar. En pojke och en flicka. Det är min dröm.

”Jag älskar mina barn”, säger Michael Jackson i tid och otid, men hans följeslagare Martin Bashir är störd av vad han upplever av familjelivet i Berlin dit Jackson reser för att ta emot ett pris.

Det är i Berlin som en märkligt upphetsad Jackson inför fansen håller ut sin yngste son genom ett fönster.

Det är i Berlin han plötsligt vill visa babysonen för tv-teamet. Lille Filten, gnällande, invirad i en grön slöja. Vi får se en förbluffad Martin Bashir och en stressad Michael Jackson på vilt skakande knän trassla in en nappflaska under det gröna och kuttra: ”Jag älskar dig.”

Det är i Berlin Jackson även släpar med de två äldre barnen till zoo, och livvakterna slåss förtvivlat mot en växande och aggressiv folkmassa som försöker få en glimt av familjen.

Ur filmen

I en intervju ställer Bashir pappa Jackson till svars:

Barnen var under en enorm press i djurparken i dag?

– Jag vet. Tråkigt nog. Men det har varit så sedan de föddes och det flög helikoptrar över huset.

Skulle det inte vara enklare för vakterna och säkrare för barnen att gå på zoo med sina barnskötare?

– Nej, jag kan inte ta den risken. Om något skulle hända ser jag hellre att det är mitt fel.

Försöker du ge barnen en normal uppväxt?

– Visst.

Men de kan inte gå en skola?

– Det är omöjligt. Jag såg vad som hände mig. Med avundsjukan.

Så dina barn kan inte leva normalt?

– Nej.

Barnen måste leva som du, de har inget val.

– Det är så det är. Men det har fungerat bra för många, man kommer in i det.

Det mesta blir med tiden normalt. ”Man kommer in i det.” Men Bashir blir förvirrad av Jacksons livsstil. Denne man skulle kunna stanna i sitt sagoland Neverland och klättra i träd i fridfull avskildhet.

Men plötsligt drar han till Las Vegas och hyr in sig i sju hotellsviter med hela staben och går ut i butiker och pekar på den ena groteska antikviteten efter den andra och gör av med sex miljoner dollar, (”kändes knappast som shopping utan mer som när ett multinationellt företag ska inreda samtliga kontor”, enligt Bashir).

Allra mest störd blir Martin Bashir när han under sin berättelse kommer till anklagelserna om pedofili. Ett sådant hotande åtal slutade med en uppgörelse. Barn sover fortfarande över hos Michael Jackson.

Filmteamet fick möta tolvårige Gavin (som ska ha tillfrisknat från cancer sedan han lärt känna Michael Jackson) och som kelsjukt vilar huvudet mot artistens skuldra.

Michael Jackson slår ifrån sig frågorna om vad främmande barn gör i hans säng: ”Det är det vackraste som finns. Ingenting sexuellt händer”, försöker han förklara. de leker i sängen, äter kakor, läser sagor. ”Världen behöver mer kärlek just nu, vad är det för fel med kärlek?”.

Pedofil eller ej

Pedofil eller ej? En produkt av sin tid, sin uppväxt, sin rikedom – som gjort det möjligt för honom att med alla medel bygga en egen värld?

Han säger, med bruten stämma:

– Jag är känslig för barnens smärta. Jag vill göra allt för att hjälpa till. Jag har sagt det förut: Om det inte fanns barn i världen, om alla barn var döda, skulle jag genast hoppa från en bro. Då är det ute med mig.

Och han säger:

– Varför går barnen till skolan med vapen? De vill bli kramade, älskade. Deras föräldrar skyndar till jobbet. Lämnar dem hemma vid datorn. Sådana vansinnigheter. Det förstör vår värld. Vi behöver komma varandra nära igen.

Jackson låter uppriktig då, om barns övergivenhet, men av fel skäl: nog talar han snarare om sig själv.

Har åtta syskon

Älskar han barn? Eller utnyttjar han barn? Nu visas den omtalade dokumentären om Michael Jackson i svensk tv. ”Living with Michael Jackson” ger en bild av den spektakulära superstjärnans plågsamma barndom och bisarra privatliv. Programmet sågs av över 40 miljoner tittare när det visades i USA och Storbritannien. I början av nästa vecka sänds det i Kanal 5.

Kerstin Weigl