Bondpojken blev en galen tyrann

Aftonbladet har kartlagt – sådan är Iraks diktator

1 av 5 | Foto: AP
Saddam i dag - en isolerade och paranoid diktator som inte vägar gå ut på gatan.
NYHETER

Amerikaner borde älska Saddam Hussein.

En faderslös bondpojke som trotsade oddsen och blev landets president är den amerikanska drömmen personifierad.

Men någonstans på vägen spårade drömmen ur.

Unge Saddam som skulle förvandla Irak till arabvärldens modernaste stat blev istället en tyrann besatt av sin egen makt.

Nu lever han ensam och isolerad i en värld av grotesk lyx men med en ständig tanke gnagande i huvudet. Vem är det som ska försöka mörda honom nästa gång? Bara sedan Gulfkriget har han utsatts för nio attentat.

På första bilden har Saddam Hussein troligen inte ens fyllt tio år. Med rädd blick stirrar han in i kameran.

Han har ännu inte lärt sig läsa. Bakom de olyckliga ögonen döljer sig rejäla doser prygel och styvpappans kärlekslöshet.

Farbrodern räddningen

När Saddam den 28 april 1937 föddes i byn al-Awja, strax öster om staden Tikrit, hade hans pappa dött strax innan eller lämnat familjen. Uppgifterna varierar.

Styvpappan kallade Saddam ”son till en byracka”. Redan som fyraåring skickades den unge pojken ut på de torra fälten för att arbeta. Senare för att stjäla ägg och kycklingar. Däremellan fick Saddam ofta smaka på livremmen inne i lerhyddan.

Räddningen blev farbrodern Khairallah Tulfah. Han upptäckte den lille pojkens intelligens och målmedvetenhet. Tulfah blev Saddams politiska mentor. Den som förde in honom på arabisk nationalism och in i det socialistiska Baathpartiet.

Älskade diskussioner

Hos den 20-årige filmstjärne-

fagre Saddam lyser blicken av säkerhet och självförtroende. Som 22-åring deltog han i ett mordförsök på den sittande presidenten. Han fängslades senare men lyckades fly och tillbringade några år i Egypten och Syrien.

Bilderna från de kommande tio åren visar en glad och öppen ung man. Många vittnar om hur han älskade politiska diskussioner där argumenten slipades mot varandra. Hur han målade upp en vision om en bättre framtid.

Under åren 1968-79 när Saddam var partiets vice ordförande visade han prov på stor effektivitet. En jättelik alfabetiseringskampanj drogs i gång som resulterade i att Saddam belönades av Unesco. Irak byggde upp arabvärldens bästa hälsovård. Skolor, sjukhus, vägar och subventionerade bostäder anlades i rasande fart.

Människorna runt Saddam imponerades av honom. Han charmade alla. Många menar att han redan visste vad han ville och medvetet förde dem bakom ljuset.

Då tog den onde över

Ända till den 18 juli 1979. Då tog den onde Saddam på allvar över scenen.

Presidenten skulle avgå. Saddam bestämde sig för att visa vem som var den självklare efterträdaren.

Han bjöd in Revolutionsrådet och flera hundra andra ledande partimedlemmar till en konferens i Bagdad. Med en cigarr i handen viftade han från podiet.

Det fanns förrädare bland dem, förkunnade Saddam. En syrisk kupp.

Skonar inte ens sin familj

Bakom ett draperi trädde en ledande partifigur fram och erkände med böjt huvud sin inblandning. En efter en pekade han ut kuppmännen. En efter en fördes de av beväpnade soldater ut ur rummet. Saddam pressade fram några vältajmade tårar över sveket. Allt filmades på hans initiativ.

Minst 60 personer avrättades. Stela av fasa visste alla övriga vad som gällde från och med nu. En efter en reste de sig och applåderade ”den store ledaren”.

Skräcken har ända sedan dess varit central i Saddams styre. Syret i hans extrema grepp om makten.

För att behålla positionen är ingen handling i diktatorns ögon alltför fruktansvärd. En dag 1988 höll de kurdiska invånarna i Halabja som vanligt på med sina vardagssysslor. Flygplan sprayade en genomskinlig giftgas över deras huvuden. Minuterna senare låg de i dödsryckningar. 5 000 – mestadels kvinnor, barn och åldringar – miste livet. Från USA höjdes inte en ton i protest – förrän nu.

Saddam skonar inte ens sin egen familj.

De båda svärsönerna Saddam och Hussein Kamel al-Majeed hoppade av i Jordanien 1995 med sin familjer. De hann avslöja en rad hemligheter om Saddams massförstörelsevapen innan diktatorn lyckades övertala dem om att återvända. Allt är förlåtet, löd budskapet.

Efter bara två dagar i Bagdad avrättades döttrarnas makar. Allt annat hade i Saddams ögon varit att visa svaghet. Att sätta sin maktställning på spel.

I Saddams värld är rättvis behandling, omtanke eller kompromissvilja, svaghetstecken. Grymhet ett bevis på styrka.

Dödade sin hustrus bror

Saddam är gift med kusinen Sajida, dotter till mentorn Khairallah Tulfah. De har tre döttrar och två söner. Hon har varit lojal mot Saddam trots att han tidvis hållit sig med älskarinnor. Numera pratar de två inte med varandra. Inte sedan Saddam låtit avrätta hennes bror för att han framfört kritik mot diktatorn.

Saddam har lärt sig stadsbons alla sofistikerade manér, men under den polerade ytan är han fortfarande bondpojken från Tikrit. Medlem i al Khatab-klanen som var känd för sin hänsynslöshet och benägenhet till våld. För Saddam är Irak en stor by och han är hövding.

En exilirakier tidigare anställd vid ett av landets departement berättar för Michael Bowden i tidskriften The Atlantic Monthly hur det avslöjades att vissa anställda gjorde sig skyldiga till korruption. Saddam beslöt att statuera exempel och lät avrätta sju av de skyldiga. Alla deras arbetskamrater tvingades bevittna hängningarna.

För dem som inte fruktat döden finns det andra sätt. Tortyr eller att deras hustrur, barn och föräldrar mördas eller torteras. Saddams arsenal omfattar alla verktyg.

I dag jämförs han ofta med Hitler men Saddams egen förebild – på den tiden han inte såg sig som fullärd – var Stalin. Han hade ett helt rum fullt med böcker om den sovjetiske massmördaren.

Vågar inte gå ut på gatan

För varje år har Saddam blivit alltmer isolerad i sina presidentpalats. Han lever ett liv i total lyx men vågar inte gå ut på gatan. Han har all makt i världen och är samtidigt oerhört begränsad i sitt personliga liv.

Saddam stiger upp extremt tidigt varje morgon efter bara 4-5 timmars sömn. Sömnen är den enda tiden då Saddam släpper kontrollen. Då han måste lita på andra. Han vill minimera den tiden. Istället tar han flera tupplurar under dagen. Han kan resa sig upp mitt under ett möte och försvinna och utan ett ord återvända utvilad en halvtimme senare.

De flesta morgnar börjar Saddam med att glida ner i det perfekt tempererade vattnet (som kollas varje timme) i någon av sina pooler. Simning är den enda motion han kan utföra utan att den onda ryggen smärtar. Diktatorn lider av diskbråck.

Färgar sitt grånande hår

En lätt hälta gör att han visar sig i tv enbart stående eller sittande. Haltandet kan ses som ett svaghetstecken. På samma sätt använder han aldrig sina läsglasögon offentligt. Istället skriver medarbetarna ner hans tal i stora, tydliga bokstäver inför tv-framträdanden. De grå lockarna färgar han korpsvart i ytterligare ett försök att verka yngre.

Varje morgon börjar med att frukost – sedan lunch och middag – förbereds i alla de åtta presidentpalatsen runtom i Irak för den händelse att Saddam skulle dyka upp just där. Av säkerhetsskäl ska ingen veta i förväg.

Numera tillbringar han ofta natten hos välbärgade irakier. Hans säkerhetsmän dyker upp någon timme innan och meddelar att den store ledaren är på väg. Familjen flyttar in i ett rum och låter Saddam disponera resten.

Dagtid sitter Saddam mestadels i något av sina många arbetsrum. Arbetspassen är ofta 16–18 timmar. Han läser rapporter från de olika ministrarna, håller möten och zappar mellan CNN och BBC World. Diktatorn förstår tillräckligt med engelska för att hänga med.

Alla som ska träffa Saddam får order om att undvika fysisk kontakt. Han vill hålla distansen och minimera risken för attentat. Under sina skräddarsydda kostymer eller militäruniformen bär han alltid skjutvapen.

Äter bara importerad mat

Saddam Hussein är en lång man, närmare 1,90. Han väger runt 100 kilo och är noga med att hålla midjemåttet i schack. Enligt avhoppare ur hans inre krets äter Saddam ovanligt lite för en kraftig karl. Ofta sitter han bara och petar i maten.

Naturligtvis först efter att någon av hans livvakter smakat av och försäkrat sig om att den inte är förgiftad.

Bondsonen nöjer sig bara med importerad fisk, skaldjur och magert kött. Numera kan varorna inte flygas in till Bagdad utan får ta landvägen.

Alla råvaror röntgas och testas för olika typer av gifter innan de tillreds under överinseende av livvakterna.

Favoritfilm: ”Gudfadern”

Saddam frossar i frukt och grönsaker och dricker ofta vin till maten och whisky framför tv:n. Handrullade cigarrer håller honom Fidel Castro med.

På kvällarna kopplar han gärna av med en bok eller utländska filmer. Till hans favoriter uppges höra ”Gudfadern” och ”Den gamle och havet”.

Vad driver Saddam?

Varken ideologi eller girighet säger de som känt honom. Snarare fåfänga. Att vara beundrad och berömd.

Saddam Hussein vill bli ihågkommen som en av arabvärldens största ledare genom historien. Han odlar den arabiska mytologin och reser gigantiska statyer av sig själv istället för att lägga pengarna på mediciner åt irakiska barn.

Drivs av önsketänkande

Även om Saddam inte lever i fantasins värld så är det inte många som vågar delge honom dåliga nyheter. Saddams matas med en noga tillrättalagd verklighet.

Avhoppare hävdar att diktatorn inser detta men att han samtidigt drivs av en stor portion önsketänkande.

1990 chansade han på att omvärlden skulle överse med hans invasion av Kuwait. En felkalkyl av ännu mer monumentalt slag än när han 1980 inbillade sig att Iran var försvagat av interna maktstrider och därför ett lätt byte.

Inför Gulfkriget 1991 är det uppenbart att Saddam inte begrep vad som var på väg att drabba honom. I ett möte med sina generaler kom Saddam med förslaget att några tusen amerikanska soldater skulle tillfångatas och bindas fast som mänskliga sköldar på irakiska stridsvagnar. Amerikanerna skulle aldrig skjuta på sina egna.

Saddams generaler insåg det fullständigt vansinniga i hans plan – hur skulle de kunna till-

fångata tusentals amerikanska soldater – men ingen sa ett ord. Istället nickade alla instämmande.

När Wafic Samari, en av Saddams numera avhoppade generaler, tog mod till sig och några dagar före krigsstarten försökte få sin ledare att inse det prekära i situationen var Saddam inte det minsta oroad.

Vägrar erkänna förlusten

– Våra trupper är starkare än du tror, svarade Saddam. De kan gräva bunkrar och motstå amerikanska flygangrepp. De kommer att slåss länge med stora förluster som följd på båda sidor. Amerikanerna tål inte stora förluster. Vi gör det.

Sex veckor senare var Irak krossat men Saddam vägrar än i dag erkänna att han förlorade.

Mönstret ser ut att upprepas.

Medan USA drar samman en förkrossande militär överlägsenhet runt Irak leder Saddam sitt folk mot katastrofen med ett småleende på läpparna.

Fotnot: Mycket av informationen om Saddam Hussein kommer från avhoppare i hans närhet. I ett slutet samhälle som Irak är många fakta omöjliga att kontrollera. Eftersom Saddam är så hatad florerar en rad rykten om hans grymhet, kvinnoaffärer och despotism. Jag har försökt bortse från de värsta och försökt hålla mig till händelser som är dokumenterade.

Wolfgang Hansson